Ny skollag på gång

Folkpartiet och alliansregeringen levererar och på skolområdet händer mycket. Förslaget på ny skollag är efterlängtat.

Fast anställda lärare ska vara behöriga. Det framgick när utbildningsminister Jan Björklund (FP) på tisdagen presenterade lagrådsremissen om ny skollag.

http://www.dn.se/nyheter/politik/hardare-krav-pa-larare-i-ny-skollag-1.1014208

Nu väntar jag på förslaget om ny lärarutbildning och vallöftet om lärarlegitimation! Är stolt och glad över att tillhöra ett parti som agerar med sådan tydlighet när det gäller den svenska skolan.

Debatt om osund konkurrens i KF

Blev ett ganska kort Kommunfullmäktige igår. Längst debatt blev det om moderaternas motion om att göra en konkurrensutredning. Hätsk, säger Arbetarbladets Mats Jonsson, nja, vet inte riktigt om jag håller med, men debatten engagerade och visst fälldes det en del rätt hårda ord.

Folkpartiet i Sandviken stöttade motionen och reserverade sig mot beslutet att avslå den - det kan aldrig vara fel att göra en kartläggning för att se i vilken utsträckning kommunal konkurrens sker i Sandviken.

Hätsk debatt om osund konkurrens - Sandviken - www.arbetarbladet.se

KS på Högbo Julmarknad

Tillbringade söndagseftermiddagen i kommunstyrelsens visionstält på Högbo Julmarknad. Det hade snöat under natten och var lite lagom vitt på marken, klart väder och ett par minusgrader. Perfekta förhållanden för en julmarknad och det märktes verkligen! Parkeringsvakterna talade om rekord i antal besökare och jag hade fullt upp med att bjuda på skumtomtar och ischoklad, dela ut visionsbroschyrer och visionsljus i vårt stora indiantält. Förmodligen lockade möjligheten att komma in och värma sig lite vid elden också. Gillar den här typen av utåtriktade aktiviteter! Det är kul att träffa människor i alla åldrar och småprata lite. Några vill inte prata politik alls, några passar på att fråga lite allmänt om aktuella saker och några har synpunkter på saker och uppskattar att det finns tid att sitta ner och samtala.

Hann dessutom med att handla lite julsenap och kryddor för egen del också och uppleva lite julstämning i ett vintervackert Högbo, så det kändes som en riktigt bra eftermiddag.

Riksdagslistan fastställd

Nu har Folkpartiet Gävleborg fastställt riksdagslistan. Det blev inte oväntat Hasse Backman, riksdagsman från Hofors som toppar listan. Riktigt kul var att det blev 18-åriga Matilda Sundqvist Boox, Liberala ungdomsförbundet, som till slut blev 2:a på listan. Ett stort steg i rätt riktning tycker jag! 3:a på listan blev Gävles oppositionsråd Per-Åke Fredriksson.

Det var bäddat för diskussioner och voteringar när ombuden träffades kl. 10 på Bollnäs Folkhögskola. Men en mycket klok ordförande, med koll på de "olösta knutarna" föreslog ajournering och en arbetsgrupp med nya kommunrepresentanter. En timme senare hade dessa fått till en lista som kunde accepteras av samtliga ombud. En lista där Sandviken visserligen fick nöja sig med representation först på plats 9 (jag själv), men med ett tydligt fokus på att lyfta fram våra ungdomar. Ett klokt och smart val enligt mitt sätt att se det, inte minst då gruppen förstagångsväljare är ovanligt stor i år.

Intressant dag om medborgardialog

Har varit på en intressant konferens idag om medborgardialog för Kommunstyrelsen, kommunens nämnds- och bolagsordföranden, VD:ar samt förvaltningschefer. Frågeställningarna är aktuella och dagen bjöd på bra diskussioner, klargörande diagram och statistik samt många goda exempel från svenska och europeiska kommuner som jobbat med att skapa delaktighet bland medborgarna på olika sätt. Allt från medborgarbudget till olika web- och smstjänster.

Enligt föreläsarna och de undersökningar de hänvisade till så majoriteten av svenskarna intresserade av politiska frågor och vill delta i samhällsdebatten, men enbart ca 8% kan tänka sig att gå med i ett politiskt parti. Man engagerar sig helt enkelt på andra arenor och inte minst de sociala medierna som Facebook och Twitter har blivit stora mötesplatser.

När medborgarna väljer bort partipolitiken - hur skapar vi delaktighet på andra sätt? Vad gör Sandvikens kommun idag och hur kan man agera i framtiden? Hur kan vi använda oss av filmklipp och rörliga bilder på ett annat sätt? Hur kan vi utnyttja kommunens websida bättre?
Vilken typ av delaktighet är önskvärt i olika sammanhang och vilka verktyg använder vi?

Nu väntar fortsatt arbete med dessa frågor, ska bli intressant att jobba vidare.

Läs gärna mer på http://www.skl.se/medborgardialog

Stopp för kommunala gym och kaféer

Äntligen, tycker Stockholms handelskammare som i 15 år slagits för stoppa illojal konkurrens från kommunerna.



Den skärpta konkurrenslagen innebär att stat, landsting och kommuner inte får ägna sig åt verksamhet som snedvrider eller hämmar en effektiv konkurrens på marknaden. Den som ändå gör det kan fällas i domstol och få betala vite. http://arbetarbladet.se/nyheter/1.1556345



En efterlängtad lagskärpning! Bra att riksdagen sätter ner foten!

Bilder från Landsmötet

Cecilia Malmström, nyvald EU-kommissionär

Jakob och Joakim, LUF

Peter Nordebo, Bollnäs

Lena Åberg, ombudsman och Per-Åke Fredriksson

Per-Åke Fredriksson och Mats Ivarsson, Gävle

Jag själv under ett av mina inlägg.

Jakob Nyström, LUF

Per-Åke Fredriksson, Gävle

Nej till krav på medborgarkurs

Folkpartiets landsmöte sade nej till förslaget om att invandrare som vill bli svenska medborgare måste genomgå en medborgarkurs. Röstsiffrorna blev 83—71.

För mig är detta ett tydligt exempel på demokrati. Partistyrelsen har gjort ett fantastiskt bra jobb och fått igenom den absoluta majoriteten av sina förslag, på samtliga områden, med stor enighet, men när det gällde ett fåtal punkter, varv en, att det "i princip skulle vara ett krav" för invandrare att gå en medborgarskapskurs där man "bekräftar att man tagit del av vilka rättigheter och skyldigheter man har och att man avser att delta i samhället och efterleva gällande lagar och regler" så blev det stopp. Majoriteten av landsmötesombuden delade helt enkelt inte denna åsikt utan ville ha en betydligt mjukare skrivning. Debatten blev egentligen inte speciellt lång, men ganska stark. Vad menade Sabuni egentligen med att kursen "i princip ska vara ett krav"? Är det rimligt att man ställer de här kraven? Löser det problematiken? Många tog också upp att vi riskerar att spela SD i händerna och att det inte är bra att gå in i valrörelsen med oklarheter.

Jag tycker att vi ska erbjuda medborgarskapskurser men inte att de ska vara ett krav, och jag bestämde mig sent för att ge mig in i debatten, ville lyssna av den först. När det var dags för min tur så kunde jag också yrka bilfall till Lars Hanssons förslag att stryka "krav-meningen" och meningen med "rättigheter och skyldigheter". Ett kvinnligt ombud som jag pratat med tidigare under mötet kommer direkt efter mitt inlägg fram till mig och vi enas om att yrka att ärendet skickas till beredningsutskottet. Ordförande ställer proposition och finner först att man avslagit yrkandet om att skicka ärendet till beredningsutskottet. Jag kräver votering och men ordförande vill på nytt avslå yrkandet. Jag begär rösträkning och vi får en knapp majoritet för att skicka ärendet till beredningsutskottet. High 5 till Tove och Stefan!

När beredningsutskottets förslag till ny lydelse sedan kommer så har man dock knappt ändrat någonting. Det nya förslaget ser nästan exakt ut som det gamla. Man har tagit bort ett par ord, men krav-meningen är helt oförändrad. Blir faktiskt förvånad. Vill man chansa? Varför har man inte valt att ändra lite mer, när så många har visat att de inte håller med? Snabb överläggning om hur vi ska agera. När vi ska behandla förskaget så yrkar LUF:s ordf. och ett annat ombud på att att man stryker den andra hälften av förslaget - kravdelen m.m. och samma sak upprepar sig igen. Tycker personligen att det blev lite för mycket struket, men det är bättre med två klara alternativ. Ordföranden vill först klubba för avslag, vi begär votering, han vill klubba för avslag igen och vi begär rösträkning för andra gången. Det var helt enkelt väldigt svårt att se.... Spännande minuter och till slut så framgår det att 83 personer har röstat för att ta bort kravdelen och 71 personer ville behålla den.

För mig som socialliberal var detta en seger. Det finns förslag, man röstar om dem, ibland vinner man, ibland förlorar man, den här gången vann vår linje. Sammanfattningsvis kan jag säga att landsmötet var en politisk kick! Politik är otroligt roligt och när man känner att man faktiskt kan påverka så är det ännu roligare!

Nej till tredelad föräldraförsäkring

Folkpartiets Landsmöte sa för ett par minuter sedan nej till tredelad föräldraförsäkring efter en lång debatt med ett 70-tal personer på talarlistan. Det finns ett antal bra argument för att dela föräldraförsäkringen i tre delar, 4 mån för pappan, 4 månader för mamman och 4 månader för föräldrarna själva att bestämma över. För de flesta normala familjer där båda föräldrarna har ett arbete, båda vill och kan ta ansvar så leder detta förmodligen till att mamman och pappan kommer att dela ungefär lika på föräldraförsäkringen, båda får tidigt en nära relation till barnet. Men hur blir det i vissa andra familjer, där den ena föräldern är arbetslös, är tvungen att arbeta utomlands, kanske precis har startat ett eget företag, av någon anledning inte är förmögen att vara hemma och ta hand om en nyfödd bebis etc. etc.? Är det då bäst för barnet att politikerna bestämmer hur många månader vardera föräldern är hemma. Nej, det tycker inte jag. Jag anser att föräldrarna är de som är bäst på att bestämma vad som är bäst för just deras barn och deras familj och därför röstade jag NEJ till tredelad föräldraförsäkring.

JA till ett modernt statligt huvudmannaskap för skolan

Efter en lång och tuff debatt så sa Folkpartiets landsmöte JA till ett modernt statligt huvudmannaskap för skolan. Självklart röstade jag JA. Jag var också en av dem som argumenterade för detta i debatten. Jag förstår att verkligheten i vissa kommuner skiljer sig från den som jag själv har erfarit. Att det finns kommuner som t ex Lund som satsar betydligt mer än riksgenomsnittet på skolan och förstår att det inte år efter år går att spara på skolan, på lärarna och på våra barn & ungdomar utan att det märks.... Tyvärr ser det inte ut som i Lund överallt i vårt avlånga land. Vi har inte en likvärdig skola idag, lärarnas status och löner har fortsatt att sjunka sedan kommunerna tog över skolan och jag anser inte att kommunerna till fullo har den kompetens som behövs för att behålla huvudmannaskapet för skolan. Vi behöver samla våra krafter och stärka kompetensen, vi behöver öka lärarnas status och vi behöver få en likvärdig skola. Därför röstade jag JA!

Starkt tal av Björklund

Stående ovationer för Jan Björklund efter hans inledningstal. Ett bra tal där han inledde starkt med en ung flickas rädsla för att gå tillbaka till sin skola efter en gasexplosion i krigets och Afghanistan. Janne fortsätte med att han med glädje utmanar Mona Sahlin i en energidebatt i ett flertal s-styrda kommuner med tung energi, varav Gävle är en. Ett starkt JA till Euro, en övergång till ett modernt statligt huvudmannaskap för skolan och rätt till pargaranti inom äldreomsorgen och mycket mer

FP Landsmöte i Växjö

Landsmötet har börjat efter en tidig morgon och ett antal timmar på tåg. Klev upp kl. 05 i morse så jag börjar bli rejält trött. Insåg ordentligt på Centralen att vi var många (rejält många) som skulle med 10.21 tåget till Växjö. Tåget var totalt fullsatt (med en majoritet av folkpartister) och blev snabbt ett antal minuter försenat. En försening som sedan utökades p.g.a. tekniska fel och framförvarande tåg. Blev lite småpanik när vi först skulle få vänta en timme i Alvesta, men allt löste sig till slut, så att alla folkpartister kom fram i tid.

På eftermiddagen var det utskottsarbete, vilket innebar Utbildning och Kultur för min del. Hade ursprungligen valt näringsliv, men fick byta till Utbildning. Helt OK, känner mig ju onekligen ganska bekväm med området....

Förslaget om att återföra huvudmannaskapet för skolan till staten väckte en viss diskussion i utskottet främst av ett ombud från Lund. Förstår hans argument då man i Lund har en politiskt ledning som satsar betydligt mer än riksgenomsnittet på skolan. Dock var det en klar majoritet i utskottet som var för en övergång till ett modernt statligt huvudmannaskap. Kul! Personligen argumentar jag utifrån främst tre anledningar. Likvärdig skola, läraryrkets status och brist på kompetens i kommunerna.

I övrigt blev det viss debatt om huruvida friskolor med dålig kvalitet skulle få dela ut vinsten eller inte, om TV-licensen fungerar eller om den bör avskaffas och om hur läraryrkets status faktiskt ska kunna höjas. I några fall blev partistyrelsens besvarade motioner och att-satser till bifall efter en del småändringar.

Av mina Gävlekollegor har jag förstått att LAS-frågan och frågan om tredelad föräldrarledighet förmodligen kommer att bli "heta". När det gällde föräldrarledighetsfrågan hade det varit väldigt jämt i utskottet.

Dessuton hann vi med att applådera vår blivande EU-kommissionär Cecilia Malmström.

Slut på höstlovet...

Har varit otroligt skönt att vara ledig några dagar och tvinga sig själv att koppla bort jobbet... En vecka är på något sätt minimum, eftersom halva veckan går åt till att varva ner och det är först mot slutet av veckan som jag verkligen uppskattar och njuter av att vara ledig. Börjar mer och mer att uppskatta möjligheten att åka ner till stugan för att komma hemifrån ett tag, trots att det bökigt att behöva packa kläder, mat och annat. Att kunna kombinera dramatenbesök, tjejträffar och lite city-shopping med höstpromenader och middagar framför öppna spisen på landet är inte helt fel ur avkopplingssynpunkt. Blir det inte för kallt i jul så är det inte omöjligt att jag åker en sväng till.

Happy birthday Loka och ett nystädat kök...

Har tillbringat hela dagen i en konferenslokal på Folkets Hus och heldag med Kommunstyrelsen (mer om det på min polistiska blogg http://fpsandviken-helena.blogspot.com/ )

Blev en bra dag - bra möte, men framför allt riktigt roligt att komma hem. För under mina snart 20 år med barn, så kan jag lätt räkna de gångerna på mina fem fingrar då något av barnen på eget initiativ har passat på att städa (?!) tills man kommer hem. (Har väl snarare varit frågan om motsatsen...) Men (kors i taket) det var precis vad som hände idag - yngste sonen hade inte barat fixat snyggt i kök och vardagsrum utan dessutom passat på att röja i skafferiet... Vilka initiativ - är faktiskt imponerad! Att mina halvfulla paket med lyx-knäcke (supergott till franska ostar) i bara farten hade fått följa med ner i soporna kan man faktiskt ha överseende med i en sådan situation. Kan ju hoppas litegrann på att det kanske händer igen.... Är glad över att jag kom ihåg att passera förbi leksaksaffären på vägen hem och köpa den önskade, specialdesignade spargrisen - med ordet Månadspeng skrivet på ryggen till sonen. Vi hade pratat om det igår, så han blev nog lite överraskad att jag kom ihåg det.

Maken blev minst lika glad som jag för initiativet och utlovade snabbt lite god mat. Kul när vi dessutom firar en 12-åring idag, eller 84-åring kanske man ska säga.

Har "räknat ut" Loka många gånger under de senaste 2 åren, men just nu är hon faktiskt ovanligt pigg just nu - till och med "artrosen" i ryggslutet verkar vara bättre, konstigt nog. Kanske beror på att hon med ålderns rätt blivit jättesocial och ogärna är någon annanstans än där vi är, vilket innebär en hel del spring i trappen för den stackars hunden. Är vi ensamma hemma hon och jag får jag inte ens gå ner och duscha längre utan att hon står utanför och vill in... Självklart finns tanken på det oundvikliga beslutet där, men jag är så himla tacksam för att ha fått lite tidsfrist och att hon just nu, i alla fall verkar må riktigt bra för sin ålder...

KF och en nätt liten lunta till landsmötet...

Idag damp handlingarna till Folkpartiets landsmöte ner i brevlådan - en liten nätt bok på ca 445 A4 med textstorlek 10p...

Insåg att det var vältajmat att de kom just idag - första dagen på höstlovsveckan... Hade de kommit nästa vecka hade jag blivit lätt stressad - nu har jag lite mer tid och det kändes riktigt roligt att "sätta tänderna" i alla förslag och motioner. Efter samtal med vår länsombudsman fick jag också reda på att jag fått Utbildnings- och kulturutskottet på min lott istället för Näringsliv som jag valt i första hand. Med tanke på alla intressanta förslag inom utbildningsområdet (inte minst det om att återföra ansvaret för skolan till staten) så kändes det riktigt bra. Är det något område som jag känner väl och onekligen är rätt insatt i så är det ju utbildningsområdet.

Så, det blev en hel del politisk läsning under dagen, hade ju dessutom KF ikväll. Stod bara 5 ärenden på ärendelistan och inga som vållat några större diskussioner inom Fp Sandviken. Men, som vanligt när det gäller KF så kan man aldrig ta ut något i förskott... Ärendet om ändringen om valdistrikten vålladen en lååång debatt (onödigt lång enligt mig). Tyvärr blev det en hel del inlägg som bottnade i missförstånd och man inte helt kände till vilka regler som gäller vid våra val. I några fall hade man nog kunnat titta lite mer noggrannt i handlingarna också. Till slut blev faktiskt ordförande lite irriterad och det är inte likt honom... Ärendet avsåg en förändring av valdistriktsindelningen och att vi minskar antalet valdistrikt i Sandviken från 23 till 17, en befogad ändring föranledd av vallagens regler och några områden har slagits ihop etc. Det debatten istället kom att handla om var om det är odemokratiskt att det som en följd av förändringen ev. inte kommer att finnas en ordinarie vallokal i ett antal mindre ytterområden. I Fp yrkade vi rätt tidigt bifall till förslaget då vi anser att alla ändå har bra möjligheter att rösta genom t ex förtidsröstning (i närliggande lokaler), ombudsröstning etc. Vi har heller inte reagerat mot förslaget i KS. Efter en lång paus där S + C pratade igenom ärendet igen, så kunde vi till slut komma till punkt och gå vidare - och det blev till slut ett bifall.

Tur att jag hade laddat med en mysig fika med sonen på Aldos tidigare på eftermiddagen :-)

Nya skidkläder och chatt på italienska....

Efter två och en halv dagars ledighet så börjar livet återvända... Helt otroligt att det ska krävas drygt två dagars lodande i myskläder för att man ska känna sig normal. Började återfå lite energi vid lunchtid och bestämde mig för att åka en sväng till Valbo - alldeles för mig själv! En hel eftermiddag utan barn och make i släptåg - det hör inte till vanligheterna och det kändes definitivt rejält lyxigt. Efter en stunds tittande kom jag på att det jag borde utnyttja tiden till att kika på var nog skidkläder. De gamla byxorna gick sönder i slutet av förra säsongen (och nej, jag tänker INTE laga dem) och jackan som från början var röd och vit är numer röd och smutsgrå och alla försök att få det vita på jackan rent är dödfödda. Det går helt enkelt inte. Så, jag bestämde mig att för en gångs skull vara ute i god tid och slippa springa runt i ren desperation en fredag kväll när första skidhelgen står för dörren. Nu finns ju vissa begränsningar, både utseendemässiga och ekonomiska, men till slut så hade jag i alla fall hittat både jacka och byxor som kändes helt OK. En härligt blå jacka för en gångs skull, jag som nästan alltid annars kör med rött. Men omväxling förnöjer så jag blir blå och svart i backen den här säsongen (och nästa och nästnästa....)

Senare, när jag loggar in på Facebook, så hittade jag en rolig (och lite oväntad) vänförfrågan. Mannen från Lions, som jag träffade under besöket i Terracinas Cityhall. Vi pratades vid en del på den efterföljande middagen och diskuterade lite kring förutsättningar för ett eventuellt fördjupat samarbete mellan Terracina och Sandviken. Utbyten även inom andra områden än skolans. Jag fick hans visitkort, men det har inte blivit av att ta kontakt. Hade knappt tryckt på "bekräfta vänförfrågan" förrän det dyker upp ett "Ciao" på skärmen. Något överraskad av den snabba responsen, skriver jag ett "Ciao" tillbaka. Han ursäktar sin engelska och jag skriver tillbaka att jag förstår lite italienska, men tyvärr varken pratar eller skriver, så vi enas om en tvåspråkig chatt. Han skriver på italienska och jag svarar på engelska och det fungerar förvånansvärt bra - trodde inte att jag skulle förstå så pass bra faktiskt. (Klipper in ett par av inläggen på Google translate för att försäkra mig om att jag inte har missförsått, men det är allt). Vad kontakten leder till vet jag inte idag, men vi har "sonderat terängen" lite grann i alla fall och tittat på lite olika möjligheter... Kanske dags att ta tag i den där MP3-kursen i italienska som jag har haft på Ipoden i över ett år...

Lazy saturday...

Typisk - gud-vad-det-är-skönt-att-det-är-lördag-jag-orkar-inte-göra-någonting-dag...

Älskar lördagar och speciellt lördagar då jag absolut inte har någonting inplanerat alls. Det är något särskilt med att titta i kalendern och inse att dagen är helt blank. Inte en enda anteckning om saker som kommer att hända, inte en enda tid att passa. Jag måste s a s inte göra någonting alls - utan bara vara. Bara det att kunna dricka morgonkaffe i flera timmar och läsa alla delarna i båda morgontidningarna (hinner knappt läsa rubrikerna i den lokala blaskan normalt sett - tur att man kan kolla på internet senare på dagen...). Känns så otroligt lyxigt...

Samtidigt kan man ju fundera över hur bra det är när jag under denna lyxiga, lediga lördag, börjar skriva lappar om alla saker som måste inhandlas och åtgärdas under den kommande höstlovsveckan som för min del faktiskt kommer att bestå av hela 5 lediga dagar (inkl. helgen). Blir smått desperat när jag läser igenom lapparna och får känslan av att det absolut inte har hänt någonting i huset sedan sommarsemestern.... Har det verkligen inte funnits någon tid what so ever sedan semestern att inhandla diverse speciella glödlampor och battrerier?????? Var har jag varit de senaste 2 månaderna?????

Blev hur som helst ett kort och effektivt Valbo-besök under eftermiddagen för att åtgärda de flesta punkterna på måste-lapparna. Lite smått irriterande bara att alla special-glödlampor inte fanns i lager...

Bandy och Fado...

Bandy och Fado, två så helt olika företeelser, får på något sammanfatta den här dagen.

Börjar med bandyn, eftersom jag faktiskt lyckades med konststycket att ta mig upp kl. 08.00 denna kalla och gråa söndagsmorgon för att cykla ner till Arenan och gå på bandy igen (?!). Kvartsfinal mellan SAIK och Hammarby kl. 09.00 på morgonen. Måste medge att det är yngste sonen som driver på....

Det är inte samma sak med bandyn längre, skriver en gammal elev på Facebook. Det ska vara frusna tår och röd näsa, fortsätter hon och avslutar med att inomhusbandy är kalkon. Hon får mothugg i kommentarerna av en av SAIK-spelarna som föredrar bra isförhållanden framför regn och rusk och jag håller med honom. Tycker inte alls att det är kalkon - det är kanon att gå på bandy på vår nya arena. Visst, det kanske var en mer "lyxig" än charmig upplevelse, men för mig som inte är uppvuxen med bandyn, och under mina 20 år i Sandviken bara har gått på några enstaka matcher per år, så passade det här konceptet perfekt. Jag såg bra, jag frös inte, jag kunde se målen i repris på storbildsskärmen och jag kunde dessutom få en cappucino i pausen om jag ville. Kan nu alla gamla hängivna bandyfans acceptera nyordningen och dessutom några nya fans komma till, så blir det här bra. Finns massor av möjligheter!

På eftermiddagen fick jag äntligen tid att kura ihop mig i soffan och hänge mig åt min Ipod och de två nya Fado-skivor som jag fick i present av mina portugisiska kollegor, Camanés, Sempre de mim och Katia Guerreiros Fado. Efter att ha lärt känna Fadosångerskan Marizas musik under det senaste halvåret, så var det med spänd förväntan som jag tog mig an musiken. Lyssnade mest på skivan med Camané, gillade hans röst mest på något vis. Dessutom så var det underbart gitarrspel på några av styckena - framför allt Ciùmes da Saudade. Är så häftigt att lära känna en helt ny musikstil, från ett annat land. Satt med texterna framför mig, både den portugisiska och den engelska översättningen, och bara njöt. Så härligt med nya musikaliska upplevelser!

Värmande FB-kommentar....

"Best teachers in the world! Thanks for creating the Comenius programme with our countries!"

Ja, så blev jag helt plötsligt mycket gladare :-) Thanks to you Arthur!

Har inte varit på något vidare humör under kvällen, rejält trött som jag är... Har varit en lång fredag som började med samtal kl 07.30 om situationen i yngste sonens klass. Sedan ett antal
lektioner som visserligen förlöpte utan problem, Rotarylunch, en massa "småproblem" som behövde åtgärdas, några telefonsamtal som behövde ringas och en massa mejl som behövde besvaras...

Känns rätt hopplöst ibland att hinna med allt som man vill hinna med, både hemma, på jobbet och för egen del och ikväll var en kväll när jag mest kände att jag prioriterar fel hela tiden...

Att då få syn på en sådan kommentar som Arthurs, under ett foto på lärargruppen, utlagt på Facebook av en av de italienska eleverna, värmer rejält....

Har varit en av dem som verkligen slitit med det här projektet och då blir man så himla glad när man inser att det faktiskt har gjort skillnad, att det har betytt något! Dessutom är just Arthur från Portugal en av de killar jag kommer att minnas från det här projektet. Han var otroligt engagerad under mötet i Fafe och jag blev uppriktigt glad att se honom i Terracina, där han återigen "gav allt".

Hemma från Terracina...

Kom hem från Terracina i tisdags kväll och känner mig fortfarande både tom och slut samtidigt som huvudet är fullt av upplevelser, intryck och samarbetsidéer. De här projektmötena tar verkligen på krafterna samtdigt som de är så otroligt roliga. Efter snart ett år med projektet och 4 veckolånga möten senare så har vi lärare lärt känna varandra ordentligt och det är först nu som olika samarbetsidéer börjar ta fart. Blir så himla glad när jag tänker på vilka möjligheter ett sådant här projekt skapar och vad det har fått för konsekvenser hittills. Bara det att så många personer, både lärare och elever, har blivit mycket bättre på att kommunicera på engelska. Människor som knappt sa ett ord för ett år sedan, deltar utan problem i projektdiskussioner, pratar och skämtar obehindrat på middagar. Blir stolt när jag ser mina elever presentera affärsplaner och prata om jobb och finanskris nästan helt obehindrat på engelska, inför ett 50-tal personer och blir glad över att kunna ha daglig kontakt via Facebook och Skype med ett antal härliga, engagerade människor även fast det skiljer 1000-tals mil mellan oss.

Att så många får chans att lära känna människor som lever sina liv i andra länder och se och uppleva att mycket är väldigt lika samtigt som mycket också är olika. Att få uppleva att världen så påtagligt krymper och inse att vänskap och relationer inte har några gränser. Det är en sådan härlig känsla att få vara med om allt detta och känna att jag så påtagligt, via projektet, bidrar till kontakter, utveckling och samarbeten inom så många områden. Under projektmötet i Terracina blev det helt plötsligt väldigt tydligt varför EU satsar pengar på denna typ av internationella projekt!

Nedan ett axplock av alla bilder från Italien - men dessa får symbolisera möten, samarbete och glädje!

Riksdagslistan...

Fick precis reda på att jag föreslås som 6:e namn på FP:s riksdagslista för Gävleborg. Kul! Visste inte alls hur det skulle gå eftersom det är första gången som jag ställer upp. Ska bli roligt att få vara med i valkampanjandet från början!

Att checka in på Ryan Air...

Kollegan och jag har checkat in 15 personer på Ryan Air idag. På tisdag är det dags att flyga till Italien för det tredje Comeniusmötet. Har egentligen inget emot alla dessa nya tjänster som jag numer måste göra själv på datorn. Har t ex gjort praktiskt taget samtliga mina bankärenden själv under de sista åren, bokar gladeligen tåg-, flyg- och konsertbiljetter på nätet och har heller inga problem med att deklarera eller anmäla sjuka barn via internet. Men, på något sätt känns det lite skrämmande att checka in 15 personer på två flygresor där absolut inte en enda siffra får bli fel. En enda liten felskrivning och det skapar massor av problem...

Hade blivit rekommenderad att samla in passkopior på samtliga resenärer och sedan vara två vid själva incheckningen. En som läser och en som stansar. Så jag och kollegan hade satt av en dryg timme till detta under eftermiddagen, stängde in oss i ett grupprum och satte igång.

Lugnt och metodiskt arbetade vi oss igenom resenär för resenär och fyllde i nationalitet, födelsenummer, passnummer och passets utgångsdatum. När samtliga 15 personer var registrerade kollade vi samtliga uppgifter ännu en gång för att vara på den säkra sidan och därefter tryckte vi på Checkin. Det var då, som lagen om allts jävlighet uppenbarade sig. Det förväntade meddelandet - du kan nu skriva ut ditt digitala boardingkort - uteblev och istället så stod det helt enkelt ERROR på skärmen. Små hemska röda bokstäver med ett litet undermeddelande - your time has expired...

Det är tydligen inte meningen att man ska checka in en liten nätt grupp på 15 personer, speciellt inte om man vill vara överordentlig och kolla varenda liten siffra.

Efter ett mindre utbrott hos kollegan så lyckades vi dock samla ihop oss och börja om från början. Denna gång valde vi dock att checka in 3-4 personer åt gången, för att säkerställa att vi inte skulle behöva börja om ytterligare en gång...

Italy here we come!

Svante, Sandviken och Europa...

Ibland blir det tvära kast. Idag har jag inom loppet av ett par timmar blivit både mer Sandvikenbo och Europé...

Efter KS-mötet idag så var det avtackning för Sandvikens avgående kommundirektör, Svante W Nordh. Massvis av inbjudna gäster, massvis av blommor (vad ska han göra med alla blommorna?), ett antal otroligt goda tårtor och ett roligt bildspel anfört av vår arkivarie där han klippt in Svantes ansikte i både gamla industribilder, SIF-bilder och som schlagerpartner till Tomas Ledin. Svante har varit med otroligt länge och jag har bara haft chansen att lära känna honom via några av mina uppdrag under de senaste åren, men under den tiden har vi haft många stimulerande diskussioner varav flera kring skolutveckling så det var en speciell tillställning att vara med på och lite mer Sandvikenbo blev jag nog redan där.

Fick hur som helst en stund över, och hann in på Intersport innan jag cyklade hemåt. Huvudanledningen var att köpa en ny cykelkorg, eftersom den gamla (en av mina första och enda orienteringsvinster för övrigt) tyvärr blev offer för en cykelkorgstjuv utanför skolan i förra veckan. När jag ändå var där passade jag på att fråga om dubbdäck för cykel - och det var då som jag blev ytterligare några procent mer Sandvikenbo än vad jag varit tidigare... Född och uppvuxen i Stockholm har jag inte riktigt förstått det där med att cykla på vintern, speciellt i 10-gradig kyla och snö. Nu är det visserligen mest snöslaskiga vintrar i Stockholm, men cyklar det gör man t o m oktober ungefär, sen ställer man in cykeln för vinterförvaring i något förråd för att sedan ta ut den igen i april... I alla fall var det så man gjorde när jag växte upp. Men, nu bor jag inte i Stockholm och här i Sandviken där vi inte har några tunnelbanor, där cyklar man, året om, i ur och skur. Minus 15 grader och snöstorm är inget hinder - det är bara att trampa på.

Så, nu när jag bestämt mig för att bli en trampandes individ så uppkom definitivt behovet av dubbdäck. Hade däremot ingen aning om att de var så vaaaansinnigt dyyyyra.... Säljaren började med att ursäkta sig med att det inte tillverkades så många dubbdäck längre, efterfrågan var inte så stor.... Men efter lite diskussion så gick vi in på lagret och hittade 2 rea-däck från föregående säsong i rätt storlek. Inget att tjafsa om - bara att slå till. Har man lagt ner 1 600 på att rusta upp cykeln så kan man lägga 700 på två dubbdäck. Får se det som en kombination av träningskort och försäkring...

En timme senare hade jag även blivit mer Europé. Armando, den italienske läraren och föreläsaren från EWB-konferensen har sökt mig upprepade gånger under förra veckan och ikväll fick vi kontakt på SKYPE. En stund senare rasslade det till i mejlboxen. Tillsammans med Norge, Danmark och Portugal planerar han ett UF samarbetsprojekt som jag helt enkelt inte kunde tacka nej till att delta i. Det är engagerade och drivna deltagare från de andra länderna och både Norge och Italien har både rutin och erfarenhet från UF-samarbete över gränserna, så det kan bli riktigt intressant och lärorikt. Bygger självklart på att jag hittar några intresserade elever....

Småstressig helg på landet....

Det ska vara skönt, mysigt och avkopplande att åka till landet (läs sommarstugan), men i vårt fall så är det alldeles för ofta som det INTE är det. Så var det även den här helgen, även om jag tvingade mig till att sova länge på lördag morgon (sover alltid bra på landet, vet inte om det beror på tystnaden, luften eller vad det nu är...). 19-åringen var på besök och skulle träffa en kompis på lördag morgon, så vi åkte ner redan på fredagen vilket vi egentligen var alldeles för trötta för att göra. Både maken och jag jobbade till efter fem, så det blev stressigt värre att packa ihop det nödvändigaste och efter Uppsala var vi vrålhungriga. Upptäckte till min glädje att Shell-macken i närheten av hamburgerrestaurangen sålde både färdigmat, sallader, mackor och mina favorit smoothisar från Naturdiet. Skönt att slippa hamburgarna ibland...

Under lördagen hade vi flera ärenden i Haninge som skulle uträttas. Framförallt ett antal kompletteringsköp på Bauhaus till det nyrenoverade badrummet. Man kan ju fråga sig hur optimalt det var att välja ett inköpsställe till badrummet som ligger flera mil från bostaden, men nu blev det så och vi är ruskigt nöjda med badrummet. Tyvärr fanns inte allt på lager så det blev ytterligare ett besök på Bauhaus i Uppsala under söndagen innan vi var nöjda. Middagshandling på Coop och sen hem och göra middag. Mamma och pappa hade köpt krabba som förrätt så det blev en riktigt trevlig middag med höstinspirerad köttgryta till huvudrätt - skönt med lite avkoppling i alla fall mitt bland alla måsten...

Söndagen var nog annars värst med ett antal saker på "att-göra-listan". Båtupptagning, trädgårdsrensning och diverse "inför-vintern-plock" på förmiddagen sedan snabb ihoppackning, vidare förbi Bauhaus i Uppsala för att sedan tillbringa resten av eftermiddagen med att bogsera Trajeten för tredje gången denna sommar... Är sååå less på att bogsera denna stora bil och dryga 7 mil tar tid, lååång tid. Drygt 4 timmar, varav den sista i mörker. Visserligen går det sakta, det händer inte så mycket, men man måste vara på sin vakt hela tiden. Så, idag var det nästan skönt att det var vardag igen... och att kvällens Kommunfullmäktige blev ganska kort.

UF-Kickoff och kul reportage...

UF-Kickoff med eleverna i Gävle och ett lärarprogram som var riktigt bra den här gången. Visserligen bara en halvdag, men med två informatörer från Skatteverket som hade lagt ner mycket tid på att göra en riktigt bra och pedagogisk presentation samt en affärsjurist som inte bara drog igenom lagreglerna kring patent- och varumärkesrätten utan även en hel del kuriosa och erfarenheter från egna rättsfall. Har alltid upplevt skattereglerna för UF-företag, speciellt de som driver tjänsteföretag, som riktigt krångliga. Det är de väl i och för sig fortfarande, men efter den här dragningen så kändes de på något sätt lite enklare. Sen hoppas jag verkligen att de initiatviv som är tagna för att kraftigt förenkla skattereglerna för UF-eleverna får genomslag i de politiska korridorerna.

När jag sen kommer hem så kunde jag läsa om 4 av mina gamla UF:are från förra året i tidningen Affärer, sånt är riktigt kul!

Snilleblixt vid charken - Reportage - affarer.cc

Terracina stress...

Två veckor kvar till vi åker till Terracina....

Två veckor, det är ju snart!

Älskar Italien och det ska verkligen bli jättekul att få återse Terracina och att träffa alla projektvänner igen, men jag fattar bara inte hur jag ska hinna bli klar med allt som måste bli klart innan vi åker. Framförallt förstår jag inte hur jag ska hinna bli klar med alla praktikplatser??? Men jag antar att det bara är att kavla upp ärmarna och ringa, ringa, ringa... (och samtidigt hoppas att eleverna själva är lyckosamma i sina försök). Det löste sig ju förra året, så det löser sig säkert även i år.

När det gäller själva reseplaneringen så är det mesta i alla fall, tack och lov, nästan helt klart. Annas och mina möten har varit riktigt effektiva på slutet och idag fick vi äntligen full koll budgeten eftersom de flesta kostnaderna nu är kända. Är riktigt nöjd med att både resan och boendet blev så pass billigt. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att alllt klaffar och att ingen blir sjuk.

Meetings...

Har varit på en två dagars konferens om EWB (Enterprise without borders) i Göteborg. EWB är ett för Sverige nytt koncept inom Ung Företagsamhet och syftar till att ge UF-eleverna möjlighet till samarbete och handel över gränserna. Ett efterfrågat och riktigt intressant koncept och jag måste säga att jag är rejält taggad efter de här två dagarna. Ett flertal nya (och nygamla) kontakter och Facebookvänner blev det, men roligast var nog att återknyta kontakten med en gammal kollega från Tyresö Gymnasium.

Kollegan kände igen min röst redan på 2:ans spårvagn på väg till hotellet och haffade mig när vi hade klivit av. En kopp kaffe och 10 minuter senare kändes det som om vi känt varandra i åratal.. Vi började samtidigt på TG hösten 1996, umgicks lite grann eftersom vi båda var nya och för tillfället bodde ensamma i Stockholm, men tappade sedan kontakten när jag slutade redan efter en termin. Kollegan stannade ett par år till, men flyttade sedan till Kalmar.

Eftersom det hänt ett antal saker i både hennes och mitt liv sedan december 1996, så blev det mycket prat under lunch- och fikaraster, och en hel massa skratt! Tänk vad knepigt det kan bli egentligen. Vi åkte båda ensamma till konferensen och kände egentligen inga av de andra, även om ett och annat ansikte var lite bekant från andra lärar/ekonomi/UF-konferenser. Ingen av oss hade heller direkt behov av att skaffa nya projektkontakter, vilket var fallet för flera av de andra deltagarna, så vi hade gott om tid att prata med varandra. Vi upptäckte att vi delade många liknande erfarenheter både jobbmässigt och privat, hade ungefär samma typ av jobbfunktion på ungefär samma typ av kommunal gymnasieskola, i ungefär samma typ av stad (ja, Kalmar är lite större...). Riktigt kul var det allafall att återknyta kontakten och bli uppdaterad om allt som hänt under de 13 år som vi inte setts något. Hoppas nu att vi kan hålla kontakten via nätet en del! Varför fanns inte Facebook för 13 år sedan????

Spontanteatergruppen Gbgimpro bjöd utan tvekan på mest skratt under konferensen. Otroligt skickliga och riktigt roliga!

Sly, traktorspår och grönområden...

Tog mig ut i skogen idag med! Känner mig faktisk lite stolt över mig själv att jag övervann känslan att ligga kvar i sängen och känna efter om jag var förkyld eller inte. Kände mig rejält trött och sliten efter veckan och 17-åringen har legat sjuk med halsont och feber sedan i torsdags och eftersom ingen annan i familjen ville springa idag, så krävdes det lite beslutsamhet.

Men, jag hade ju bestämt mig förra helgen att jag skulle ut både lördag och söndag och jaga kontroller och dessutom hade jag två UF-elever på plats för att försöka sälja linement, så det var bara att packa ryggsäcken och ge sig i väg. Dock inte så långt den här gången eftersom tävlingen var förlagd till Valbo, med TC 5 minuters promenad från Köpis. Och, med sådana korta avstånd och härligt, soligt höstväder så var ju motståndet inte speciellt stort.

Någon D45M blev det inte idag. Den klassen hade utgått (inga anmälda när ordinarie anmälan gick ut), men lufsade runt Ö4 istället. Den här gången satt kontrollerna lite för lätt för att vara Ö4 och för att jag skulle känna att det var lite utmaning, men det kanske berodde på terängen. Riktigt eländigt svårt att ta sig fram på vissa ställen. Leriga traktorstigar med knähögt gräs, slyiga grönområden och gyttjiga mossar - handlade mest om att ta sig fram och igenom. Blev riktigt lycklig när jag kunde jogga längs en stor stig mot de sista 3 kontrollerna. Sakta, slyigt men rätt - kanske man skulle kunna sammanfatta dagens motionspass och vadmusklerna har fått jobba lite känns det som. Var i alla fall riktigt glad över att jag kom iväg och belönade mig själv med att slinka in på MQ och köpa ett linne och ett par jeanstights efteråt...

Tillbaka i skogen...

Har sprungit orientering i Utvalnäs idag. Ja, egentligen handlade det väl inte så mycket om att springa utan mer om att ta sig fram så gott det gick i den rätt steniga kustterrängen. Är rätt fascinerad över hur jag kan tycka att orientering är så kul egentligen. Hamnar alltid vansinnigt långt ner på resultatlistorna, vilket beror på att jag snarare lufs-lunkar än springer och att jag nästan alltid gör en eller ett par idiotmissar som kostar massor av minuter... Men det gör liksom ingenting, är lika roligt i alla fall :-)

I år har det inte blivit någon orientering alls under våren och sommaren och det kändes väldigt avlägset att dra på sig OL-skorna när höstsäsongen drog igång. Men, bestämde mig för att ändå packa ner grejerna förra helgen när vi följde med sonen till Storviks tävling. Man kan ju gå runt, få lite motion när man ändå är där o.s.v. Tog mig runt och fick värsta kicken, kanske för att det trots allt gick ganska bra de första 6 kontrollerna. Sen tappade jag lite fokus mot sjunde kontrollen, läste in mig på fel koja på ett hygge och tappade allt flyt. Kom på fel stig, fick springa tillbaka etc.etc. Var trots de två missarna jättetaggad när jag kom hem och anmälde mig till Valbos tävling nästa helg - får ju springa D45 motion i år - d.v.s kort och halvlätt ;-)

Hur som helst så blev det orientering den här helgen med och när de övriga gjorde upp om DM-titlarna så lufsade jag runt min Ö4-bana och tyckte det var hur kul som helst - allting är ju relativt...Idag var det stenigt och mycket hällar och det har jag svårt för - tycker att det är helt omöjligt att läsa in mig och att allt ser likadant ut på något sätt. De tre första kontrollerna fixade jag utan svårigheter trots att de inte var helt enkla, men sen blev det totalt stopp.
Avståndsbedömningen är helt ringrostig eftersom jag inte sprungit på så länge och jag börjar leta alldeles på tok för tidigt, försöker utgå från en liten mosse men får inte till det. Hittar på en tjej som har samma bana och vi vimsar runt tillsammans ett tag innan vi läser in oss på en pyttestig och hör ett pip innifrån buskarna. Ser branten, men knappt kontrollen för alla grenar och kvistar. Hänger på tjejen, och vi går kompass till nästa kontroll - en sänka - och sen gör jag en ny totalt oförklarlig miss. En punkthöjd inte långt från stigen, ska vara en barnlek att ta egentligen, men inte för mig. Får för mig att staketet på kartan är en stenmur (fattar absolut inte varför - jag kan ju det där egentligen) och börjar återigen leta alldeles för tidigt. Får väl trösta mig med att en sådan sjuk bom gör man bara en gång per säsong... Eller?

Efter det blev det tack och lov inga fler missar, men lägger man 30 minuter på två kontroller så blir inte tiden något bra, så är det bara. Imorgon ska jag göra ett nytt försök i samma teräng och då tänker jag inte bomma någonting, så det så ;-)

En tur till Gålö havsbad...

Sonen fick sin vilja igenom idag och det blev en tur till Gålö havsbad. "Det är mycket roligare med badmadrassen där", envisades han.

Eftersom vi sov bort halva förmiddagen så kom vi inte iväg förrän vid 1-tiden och molnen började torna upp sig redan innan vi hade startat bilen. Men det blev några timmar på stranden trots molnen - finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder...
Stoppade ner en gammal ärtgrön vindjacka det sista jag gjorde och den kom väl till pass när solen vägrade att titta fram alls under en halvtimme. Såg förmodligen ganska rolig ut i min Högbo AIK-jacka över axlarna och en färgglad sarong från Thailand över benen, men att sitta bara i bikini var helt enkelt alldeles för kallt. Till slut tittade solen fram iallafall och jackan åkte av. Sonen var lycklig över att få använda madrassen och maken och jag kunde njuta av sol, kaffe, Aftonbladet och att vi inte behövde hålla stenkoll på rymmande 2-åringar eller trösta ledsna 3-åringar som tappat glassen i sanden, utan bara hålla ett öga på en nöjd, simkunnig, madrasslekande 10-åring.

Miniprojekt i sommarstiltjen

Egentligen skulle jag vilja skriva mer då jag inte hinner skriva, under höst-vinter-vår, då det är full fart och det händer så mycket mer. Inte så konstigt att den lokala morgontidningen går att läsa på 5 minuter så tunn som den är, inte mycket intressant att ta del av där inte... Nyhetstorka, stiltje helt enkelt. Ungefär som i livet i övrigt. Och, visst det är väl det som är meningen, att det inte SKA hända så mycket de här semesterveckorna, att man ska ta dagen som den kommer, ingen press, inga måsten, inga jätteprojekt etc. etc. Delvis kan jag tycka det är underbart skönt, men samtidigt så bara poppar det upp nya små projektidéer på det privata planet hela tiden, inte minst för att man går omkring i huset och ser alla behov och möjligheter.

Känner mig därför riktigt nöjd när vi nu äntligen har valt ut kakel till badrumsrenoveringen i augusti, ett litet uppiggande miniprojekt ;-) Det nya badkaret (en mindre bubbelvariant) är sedan länge betalt och levererat och väntar troget i garaget. Skåp, luckor, handfat m.m. är beställda och är på G. Kaklet är det som tagit längst tid. Det finns så otroligt mycket att välja på och det går att kakla på så många olika sätt. Men, någon gång måste man bestämma sig och det gjorde vi idag - ett italienskt kakel med fina detaljer - är övertygad om att det kommer att bli såååå fint när det är på plats.

1000 prylar friare...

Var kommer alla dessa prylar ifrån?????

Tror att jag håller på att bli tokig på alla saker som på något konstigt sätt har intagit vårt hem under årens lopp...

Under hela denna vecka har vi fört ett ojämt krig maken och jag, ett krig som handlat om att återta kontrollen över prylarna och över vårt hem. Kontrollen över alla gamla urvuxna, urtvättade klälder, över högar med kataloger och papper, över makens gamla orienteringskartor och mina gamla pärmar från ekonomistudierna, över barnens alla leksaker (både de som ska ska sparas till ev barnbarn och de som definitivt gjort sitt och ska kastas) och över allsköns bråte som jag inte har någon aning om varför det inte kastats för länge, länge sedan.

Ett stort antal prylar har kastats för att de helt enkelt har fallit för "tekniksträcket". Visserligen har vi en VHS-videospelare kvar någonstans, men vi har inte sett en film på den de senaste 4 åren och ännu mindre spelat in något. Lik förbaskat hade vi tre stora lådor med olika VHS-filmer, varav en jättelåda med olika Disneyfilmer, Tomas tåget, Rasmus Nalle och andra barnfilmer, tillräcklig många för att ha filmvisning dygnet runt i flera dagar. Barnfilmerna fick faktiskt vara kvar (kanske någon ev. tre-årig sondotter eller sonson inte bryr sig så mycket om kvalitén på Pipp-filmen?), resten förpassades obönhörligen till containern för brännbart.

I samma container hamnade också två papperskassar med gamla kasettband (de flesta tillhörandes mitt ex. som inte saknat dem på 10 år) enbart ett 10-tal fick vara kvar, samtliga inspelningar från konserter, spelningar eller musikgudstjänster där jag eller min fd sambo på något sätt medverkat.

I en rasande fart och med en vansinnig målmedvetenhet har vi vidare fyllt minst 10 sopsäckar med dukar, lakan, gardiner, mattor, kuddar, täcken, filtar, handdukar och gamla kläder som antingen har varit alldeles för fula, nötta, trasiga eller hopplöst omoderna för att få bli beviljade fortsatt existens i huset på Ekostigen. Fyra säckar kläder har skänkts vidare, resten fick göra videoband, kasettband och gamla leksaker sällskap till miljöstationen.

Men, smakar det så kostar det och plastboxar i varierande storlekar för nästan 1 000 kr har införskaffats för att få förrådet att påminna om IKEA-reklamen och fler lär behövas. Fast, det är det definitivt värt och jag lovar, nästa gång ska det inte dröja flera år innan nästa rensning...

ELO, Mariza och Ledin på Spotify...

Har upptäckt Spotify! Ja, jag vet att jag är sååå sen... Har varit inne och kikat tidigare under våren men eftersom jag saknat en invitation och är alldeles för snål för att betala för ett abonnemang, så har saken fått bero. Förra veckan, när den värkande armen gjorde att det enda jag i princip kunde stå ut med att göra, var att ligga i skuggan på altanen och lyssna på musik, så fick suget efter ny musik mig att konsultera 17-åringen. (Denne hade redan en relativt hög teknikstaus i mina ögon sedan han lyckats göra "HLR" på min Ipod och fått den att fungera igen.)

- Du, det här med Spotify, hur fixar man en invitation? frågade jag och försökte att inte låta alltför mossig.

- Åh, suck, blev svaret. Man behöver ingen invitation, jag kan fixa ett konto på 2 sek till dig, fortsatte 17-åringen.

- Jaha, hur då? (Hade inte väntat mig att det skulle vara så enkelt).- Äh, man bara låtsas att man bor i Storbritannien istället, för där behöver man ingen invitation, svarade sonen och hade några klickningar senare skrivit in mitt födelseår, e-post och valt Great Britain på landmenyn. Du kan redigera din profil sen, avslutade han.

- OK, var det sååå enkelt - hade jag ingen aaaaning om...

Senare på kvällen fixade han ett konto till maken också, så nu kan vi lyssna till våra "gamla kassettband" från 70/80-talet hur ofta vi vill. Riktigt roligt att få vråla med i ELO:s Living Thing och Supertramps Goodbye Stranger igen, för att inte tala om alla Ledins och Ugglas gamla hits...

Idag har jag njutit av Fadosångerskan Mariza, italienske smörsångarens Fabio Concato samt Ledins senaste skiva med 500 dagar om året. Blir nog till att investera i bättre datorhögtalare...

Lyssna gärna på Marizas Se Eu Mandasse Nas Palavras från albumet Terra.

http://open.spotify.com/track/4ZfelEAh6awQWUiX0n5qqt

Trädgårdsnyfikenhet

Har aldrig varit speciellt intresserad av trädgårdsarbete, och min käre make har nog även han andra saker som han sätter före påtande i rabatterna. Följdaktligen så så har vi inte förvaltat arvet efter de förra husägarna. Av deras blomstrande, prunkande trädgårdsoas med massvis av olika sorters välskötta blommor och buskar finns inte mycket kvar efter 10 år i vår ägo - tja det skulle väl vara maskrosorna då...

Känner visserligen fortfarande inget brinnande intresse, men en viss nyfikenhet har så sakteliga infunnit sig, faktiskt delvis till min egen förvåning. Den senaste veckass ofrivilliga tvångsvila och halvt datorförbud p.g.a, en värkande, överansträngd vänsterarm har i kombination med 10-åringens mormor/morfar-besök gjort att jag tillbringat ett flertal timmar liggande i skuggan på altanen. med ipod-hörlurarna i öronen, studerandes min trädgård... Inte en helt trevlig syn. Och, efter ett antal timmar så föds både lite tankar och idéer. Än så länge har de bara resulterat i ytterligare några fina krukor på den stora altanen, men jag tror att det kommer att hända lite mer innan sommaren är slut, även nedanför altanen...

Den här uppkomna nyfikenheten har nog även till viss del med att semester plötsligt innebär att det finns en masssa tom tid som måste fyllas med något. De sista 19 åren har det inte funnits någon tom tid - det har funnits ett antal barn i olika åldrar, oftast sådär 3-4, ibland bara ett men ibland 6. Det har definitivt inte funnits tre timmar med Eros Ramazotti, Queen eller Lisa Nilsson i hörlurarna i skuggan på en altan och det har inte direkt funnits någon halvimme till påtandes i rabatterna heller.... Men, nu finns den plötsligt där tiden - och jag är rastlös efter drygt en veckas semester med en ond arm. Kanske ett trädgårdsprojekt eller två - har ju sommarstugan också - kan vara lösningen. Man vet aldrig....

In i dimman...

Sätter på mig gympaskorna, stoppar Ipodens hörlurar i öronen, går ut i skogen och gömmer mig i Lisa Nilssons "depp-låtar" från mitten av 90-talet. Life goes on - har lärt mig det vid det här laget, men det är roligare när det är uppåt....

Tänk att allt kan vända så otroligt snabbt? För några dagar sedan körde allt på som vanligt, 110 på jobbet och knappt en lugn stund. Internationella projektmöten och GA-invigningen att se fram emot. Helt plötsligt staplas elände, problem och svåra beslut på varandra. Rakt in i dimman bara, utan förvarning...

Varsel och besparingar lägger snabbt sordin på den vanligtsvis goda stämningen på jobbet. Inriktningar och program ligger i farozonen att läggas ner, personal måste sägas upp, besparingar sätter stopp för investeringar, resor, utbildning och utveckling. Folk blir frustrerade, ledsna och lättretliga. Otillräckliga resurser skapar osunda konflikter och konkurrens. Det känns irriterande och jobbigt - vi behöver egentligen inte mer besparingar - vi behöver gasa, utveckla, investera och marknadsföra! Vi behöver kavla upp ärmarna och öka intäkterna!

I tisdags "dog" bilen - kamremmen av och motorn paj - kräver reparationer för 16 000 och jag som just börjat se fram mot Nya Zeeland nästa vår... Måste hitta en lösning! Är medveten om att det finns de som har det värre - maken och jag kommer trots allt förmodligen att ha jobben kvar. Men jag behöver den positiva målbilden med NZ...

Sen igår började Loka gny igen. Hon har blivit allt sämre att gå och fått allt svårare att resa sig men nu kom även inflammationen i livmodern tillbaka och den här gången med kraft! Svansen är alldeles kladdig, stackarn. Hade hon inte sovit så lugnt i natt så hade jag nog ringt jourhavande veterinär direkt på morgonen. Det oundvikliga beslutet kryper allt närmre och även om jag rent logiskt vet att beslutet att ta bort henne är rätt, så känner jag mig som en mördare. Hon ligger på golvet vid TV:n, som vanligt med huvudet vilande mot höger framtass. Tittar på hennes trötta, sorgsna ögon, tänker på att mina är lika sorgsna - hur ska jag kunna ta bort min vän?

Död bil på E4-an...

Vad gör man när bilen helt utan förvarning dör mitt på E4:an
i värsta rusningstrafiken? När det susar massvis av bilar förbi dig i hög hastighet och bilen helt plötsligt inte reagerar alls hur mycket du än vrider om nyckeln....

Har ringt 112 tre gånger i mitt liv. Första gången var när ett av barnet fick en allvarlig kruppattack mitt i natten, andra gången när en kompis till ett av barnen leker och faller riktigt illa en lördagskväll och sen igår när när familjens blå Hyundai behagar tvärdö strax innan Solna-avfarten vid 16-tiden på eftermiddagen. Med varningsblinkers på och handbromsen i så lyckades vi dessutom ta oss ur bilen och korsa 2 motorvägsfiler. Vågade helt enkelt inte sitta kvar i bilen...

Min kollega och jag hade bestämt att ta bilen till Stockholm och en eftermiddagskonferens på Kungsholmen. Busstiderna passade inte och tåget blev för dyrt den här gången och vi skulle tjäna en del viktig mötes/arbetstid genom att ta bil.

Tyvärr missade vi samtliga föreläsningar och kom istället lagom till den utlovade ostprovningen. Vi fick tillbringa eftermiddagen med att vänta på bärgning istället. Inte så vansinnigt lustigt...

Det gick iallafall bra att ringa 112 när man fastnar i mittenfilen på E4:an. Blev kopplad till polisen som kopplade mig vidare till vägassistans som i sin tur kom med både assistansbil och akutbärgningsbil efter 10-15 minuter. Trevliga och serviceintrikade killar med en hel del rutin. Några minuter senare så stod bilen utanför Ångpanneföreningen istället. Det var sedan den roliga väntan började, tur att bensinmackarna har gott kaffe nu för tiden. Till slut kom bärgningsbilen iallafall, körd av ytterligare en trevlig, serviceinriktad kille. Han körde iväg den döda Hyundaien till en verkstad i Bromma och där står den kvar. Själv fick jag åka buss hem idag. Nästa gång det ska konfereras i Stockholm får det bli tåget ;-)

Ge mig Canal Plus Drama tillbaka!

Som vanligt när jag har varit ledig ett par dagar så får jag lite extra energi att ta skapa lite ordning och reda i alla digitala samlingar. De börjar bli rätt så stora alla de digitala samlingarna nu - massvis av GB med filmer, foton och musik. De ska sorteras, bytas namn på, underhållas, säkerhetskopieras m.m. m.m. Under jobbveckorna hinner jag helt enkelt inte och det är speciellt på hårddisken på den inspelningsbara DVD:n som det märks. Vi sätter på record, spelar in och sen glömmer vi bort vad vi har spelat in och hux, flux så är hårddisken full :-(

Det var genom denna sorteringsiver som jag gjorde den fruktansvärda upptäckten - Tele 2 har tagit bort Canal Plus Drama. Man har tagit bort en av mina favoritkanaler utan att meddela mig - det borde vara livstid på sådana tilltag - minst! Det brukar gå bra filmer under storhelgerna och nu när jag städat bort lite filmer som vi redan sett (samt ett antal filmer som vi inte sett, men inte visste namnet på) så tog jag mig en titt i tablån och bestämde mig för att spela in det brittiska dramat The Passion. Kanon, först lite kristet, brittiskt och seriöst och sedan, efter det svensk långfilm med Helena Bergström. Problemet var bara att när jag skulle bläddra fram rätt kanal så fanns den helt plötsligt inte - borta helt enkelt. Det spelade ingen roll hur många gånger jag scrollade fram och tillbaka - den fanns inte där längre. Vi borde kanske anat ugglor i mossen när vi för några veckor sedan upptäckte att vi fått Canal Hits helt plötsligt, men vi trodde nog att Tele 2 äntligen tagit sitt förnuft till fånga och bestämt sig för att tillhandahålla samtliga fem vanliga Canal Pluskanaler, men det var uppenbarligen för bra för att vara sant.

I-landsbekymmer sa maken och suckade åt min totala ilska och irritation över den fasansfulla upptäckten och visst kan jag hålla med honom. Jag klarar mig säkert utan just denna kanal, vi har ett antal andra som vi kan titta på istället och de flesta filmerna kommer och går på samtliga kanaler även om just dramafilmerna brukar rulla ofta på just Drama och på bra sändningstider dessutom. Men, det som gör mig mest irriterad är att jag inte har möjligheten att välja själv.! Att någon annan på Tele 2 har bestämt att nu byter vi helt enkelt, inga fler dramakanaler här inte! Jag vill kunna välja själv vilka program och kanaler jag vill ha, kunna betala för de kanaler jag vill ha och slippa att betala för de jag inte vill ha och det är det oflexibla systemet som gör mig galen.

Men, men, vi får se - förmodligen går det inte att påverka Tele 2 - så vi får väl byta leverantör helt enkelt - och - då byter vi allt, rubbet! Bye, bye Tele 2.

Finally spring has arrived...

Var ett tag sedan jag skrev något på den här bloggen...

Har helt enkelt inte orkat riktigt efter Portugalresan.

Så här när man klarat av "alla måsten" på jobbet som man tagit på sig, genomfört körkonserter, avverkat politiska möten och konferenser, styrelsemöten och UF-mässor så undrar man lite - oj, då vart tog de här veckorna vägen????

Det går bara så rasande fort ibland, speciellt när man dagarna är fulla med olika inbokade saker. Kul? Javisst, men förbaskat underbart när det äntligen kommer några dagar som är helt tomma, med inga måsten alls inbokade. Vi valde att göra ingenting under julen och vi har valt att göra likadant under påsken - och det känns helt rätt - iallafall i år!

Yngste sonen är i Stockholm och 16-åringarna med sina andra föräldrar, så maken och jag har helt enkelt gjort ingenting tillsammans i snart 2 dagar - jätteskönt! Ja, egentligen har vi ju gjort saker - tvättat, röjt i hall & källare, gått några snabba promenader, varit på bio och njutit av solen på altanen m.m. m.m. Men när man egentligen inte behöver och när man helt plötsligt har såååå gott om tid för att göra allt och bara gör det när och om man vill, då känns det faktiskt som om man inte har gjort någonting.... Knäppt? Ja, säkert, men så känns det...

Sen satt jag länge och tittade på Loka när hon också njöt av vårsolen (och av grisörat). Idag visade hon lite mer livsgnista och då flyttas beslutet att ta bort henne fram på obestämbar tid igen. Hur tar man ett sådant beslut egentligen - det är nästan omöjligt.

Slottsruiner i Guimaraes och portugisisk folkmusik...

Intensiva dagar är det, från morgon till kväll....

Igår besökte vi Guimaraes - en lite större stad ca 1 mil från Fafe. Otroligt mysig stad som jag absolut skulle kunna tänka mig att återvända till på sommaren. Pittoreska små torg där man kan sitta i skuggan med datorn och en Cappucini och njuta av tillvaron... Dessutom besökte vi en gammal klosterborg och en slottsruin. I slottsruinen var det mer eller mindre klättring som gällde för att ta del av de finaste vyerna. Är tacksam för att jag inte har anlag för svindel...

Senare på kvällen stod våra portugisiska värdar återigen för middagen. Denna gång höll vi till på skolan och både elever, lärare och värdfamiljer var inbjudna. Otroligt god mat (förutom möjligen de små mjuka köttbitarna som jag senare förstod bestod av hönshakpåsen eller något liknande ;-). Dessutom bjöds det på traditionell portugisisk folkmusik.

Hela programmet är väldigt imponerande (även om tiderna ibland är lite portugisiskt flexibla). Har knappt gjort av med några pengar alls eftersom vi blir bjudna på i princip allt!