Har aldrig varit speciellt intresserad av trädgårdsarbete, och min käre make har nog även han andra saker som han sätter före påtande i rabatterna. Följdaktligen så så har vi inte förvaltat arvet efter de förra husägarna. Av deras blomstrande, prunkande trädgårdsoas med massvis av olika sorters välskötta blommor och buskar finns inte mycket kvar efter 10 år i vår ägo - tja det skulle väl vara maskrosorna då...
Känner visserligen fortfarande inget brinnande intresse, men en viss nyfikenhet har så sakteliga infunnit sig, faktiskt delvis till min egen förvåning. Den senaste veckass ofrivilliga tvångsvila och halvt datorförbud p.g.a, en värkande, överansträngd vänsterarm har i kombination med 10-åringens mormor/morfar-besök gjort att jag tillbringat ett flertal timmar liggande i skuggan på altanen. med ipod-hörlurarna i öronen, studerandes min trädgård... Inte en helt trevlig syn. Och, efter ett antal timmar så föds både lite tankar och idéer. Än så länge har de bara resulterat i ytterligare några fina krukor på den stora altanen, men jag tror att det kommer att hända lite mer innan sommaren är slut, även nedanför altanen...
Den här uppkomna nyfikenheten har nog även till viss del med att semester plötsligt innebär att det finns en masssa tom tid som måste fyllas med något. De sista 19 åren har det inte funnits någon tom tid - det har funnits ett antal barn i olika åldrar, oftast sådär 3-4, ibland bara ett men ibland 6. Det har definitivt inte funnits tre timmar med Eros Ramazotti, Queen eller Lisa Nilsson i hörlurarna i skuggan på en altan och det har inte direkt funnits någon halvimme till påtandes i rabatterna heller.... Men, nu finns den plötsligt där tiden - och jag är rastlös efter drygt en veckas semester med en ond arm. Kanske ett trädgårdsprojekt eller två - har ju sommarstugan också - kan vara lösningen. Man vet aldrig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar