Kinamat och pianospelning

Med maken i Kina en hel vecka så har jag, hunden och yngste sonen kunnat göra precis som vi har velat. Nja, inte hunden egentligen om jag ska vara helt ärlig. Med en hel del övertid på jobbet, politiska möten och presskonferenser och annat som har kommit i vår väg, så har veckan blivit en "orgie" i hämtmat och restaurangbesök. Är man van vid att ha en hel drös ungar hemma och att hämtpizza en kväll kostar en halv förmögenhet så känns en kinamatsmiddag för två personer som ingenting. Det har varit riktigt mysigt och rejält avstressande för både 8-åringen och mig att kunna unna oss den lyxen. Och jag känner faktiskt att jag är värd det efter alla år med matlagning åt 8-10 personer. Dessutom har jag kunnat se fram mot en timmes pianospelning varje kväll istället för att handla, laga mat, röja och diska och bara det har varit värt varenda krona. Efter att ha spelat dragspel i 37 år och varken haft tid eller lust att spela på pianot trots att det stått i vardagsrummet i nästan 7 år, så har jag äntligen börjat få lite fason på vänsterhanden, och efter en veckas flitigt övande så börjar det faktiskt låta mer som musik än pianoklink. Wow - känns kul! Nästa steg är att ta ut svängarna lite och våga improvisera mera.

Skivinspelning i Gubbio

Har varit i Italien med Sandvikens Vokalensemble torsdag - måndag. En intensiv, rolig och intressant weekend. Har aldrig jobbat med en skivinspelning på det sättet tidigare, så bara det var en upplevelse. Att dessutom göra det i Italien, med en italiensk dirigent och en italiensk ljudtekniker var en mycket speciell upplevelse.

Vi startade i Sandviken tidigt på torsdagsmorgonen för att väl framme på Arlanda få reda på att vår LOT-flight via Warszawa var inställd... Det blev Lufthansa istället och 3 timmars väntetid på Frankfurts stora men ganska tråkiga flygpats. Till Rom kom vi drygt en timme senare en planerat och sen väntade 5 timmars bussresa till Gubbio, som ligger i Umbrien, ca 4 mil nordöst om Perugia. På vägen åt jag de dyraste kronärtskockorna hittills i mitt liv. 10 euro (ca 94 kr) för 2 marinerade små kronärtskockor, visserligen goda, men ändå...

Vi hade valt ett enkelt boende för att hålla nere kostnaderna - ett vandrarhem på ett kloster i direkt anslutning till kyrkan där vi jobbade med inspelningen. Enkel standard, men stora rum och fräscha badrum. Helt OK alltså. Frukost och övriga måltider intogs i den enkla matsalen och cateringlunchen bestående av två foliformar, den ena med pasta, den andra med kött, anlände punktligt 13.00 varje dag. Middagen stod 2 inhyrda italienska damer från orten för och från 7-tiden på kvällen kunde man känna doften av härliga tomatsåser och svamprisotto... Mmmmm..... Efter att ha slitit med omtagningar och envisa slutackord från 10 på morgonen så var det otroligt skönt att slippa restaurangval och klädombyten och bara kunna gå en trappa upp och sätta sig vid dukat bord. Visserligen tog bordsvinet slut lite väl fort andra kvällen, men det spelade inte så stor roll.

Efter att ha fått nöja mig med att se Gubbio by night två kvällar på rad, så fick vi 45 minuter på egen hand i dagsljus, efter den katolska mässan på söndagen. 3000 personer bor för närvarande innanför stadsmuren i stenhusen från medeltiden och historiens vingslag mer eller mindre slog emot en under promenaden längs kullerstensgatorna i de trånga gränderna. Snabbt inhandlades den obligatoriska kylskåpsmagneten och en kalender med bilder från Umbrien. Espresso-kaffe, pesto och choklad fixade jag redan på torsdagen. En mycket speciell och vacker stad - missa inte Gubbio vid nästa Italienbesök! Orkar man inte gå upp till utsiktsplatsen högst uppe på berget kan man åka linbana eller ta bilen. Det är bara att inse, jag är helt såld på Italien efter mina 4 besök de senaste åren.

Sista kvällen hade Francos damkör Armoniosoincanto ordnat med middag och vid 20.30 anlände pajer, lasagne, marinerade auberginer, skaldjursrisotto, kakor, efterrätter , vin och mycket annat. Helt otroligt! Hoppas verkligen att de kommer hit så vi får möjlighet att bjuda igen! Fick dessutom lite användning av min italienska språkkurs som jag lyssnat på i mobilen under sommaren. En av tjejerna i kören och jag upptäckte att vi hade mycket gemensamt och pratade i en dryg timme, hon på italienska och jag på engelska - det funkade faktiskt riktigt bra. Nu har jag lovat att skriva till henne - på italienska! Det tänker jag göra - jag gillar utmaningar!

Vill ni köpa skivan så kommer den att finnas färdig någon gång under november, då har Luca klippt och klistrat klart bland alla tagningar och omtagningar. Ska onekligen bli otroligt spännande att se och höra resultatet av dessa intensiva oktoberdagar i Gubbio!