Kinamat och pianospelning

Med maken i Kina en hel vecka så har jag, hunden och yngste sonen kunnat göra precis som vi har velat. Nja, inte hunden egentligen om jag ska vara helt ärlig. Med en hel del övertid på jobbet, politiska möten och presskonferenser och annat som har kommit i vår väg, så har veckan blivit en "orgie" i hämtmat och restaurangbesök. Är man van vid att ha en hel drös ungar hemma och att hämtpizza en kväll kostar en halv förmögenhet så känns en kinamatsmiddag för två personer som ingenting. Det har varit riktigt mysigt och rejält avstressande för både 8-åringen och mig att kunna unna oss den lyxen. Och jag känner faktiskt att jag är värd det efter alla år med matlagning åt 8-10 personer. Dessutom har jag kunnat se fram mot en timmes pianospelning varje kväll istället för att handla, laga mat, röja och diska och bara det har varit värt varenda krona. Efter att ha spelat dragspel i 37 år och varken haft tid eller lust att spela på pianot trots att det stått i vardagsrummet i nästan 7 år, så har jag äntligen börjat få lite fason på vänsterhanden, och efter en veckas flitigt övande så börjar det faktiskt låta mer som musik än pianoklink. Wow - känns kul! Nästa steg är att ta ut svängarna lite och våga improvisera mera.