Sätter på mig gympaskorna, stoppar Ipodens hörlurar i öronen, går ut i skogen och gömmer mig i Lisa Nilssons "depp-låtar" från mitten av 90-talet. Life goes on - har lärt mig det vid det här laget, men det är roligare när det är uppåt....
Tänk att allt kan vända så otroligt snabbt? För några dagar sedan körde allt på som vanligt, 110 på jobbet och knappt en lugn stund. Internationella projektmöten och GA-invigningen att se fram emot. Helt plötsligt staplas elände, problem och svåra beslut på varandra. Rakt in i dimman bara, utan förvarning...
Varsel och besparingar lägger snabbt sordin på den vanligtsvis goda stämningen på jobbet. Inriktningar och program ligger i farozonen att läggas ner, personal måste sägas upp, besparingar sätter stopp för investeringar, resor, utbildning och utveckling. Folk blir frustrerade, ledsna och lättretliga. Otillräckliga resurser skapar osunda konflikter och konkurrens. Det känns irriterande och jobbigt - vi behöver egentligen inte mer besparingar - vi behöver gasa, utveckla, investera och marknadsföra! Vi behöver kavla upp ärmarna och öka intäkterna!
I tisdags "dog" bilen - kamremmen av och motorn paj - kräver reparationer för 16 000 och jag som just börjat se fram mot Nya Zeeland nästa vår... Måste hitta en lösning! Är medveten om att det finns de som har det värre - maken och jag kommer trots allt förmodligen att ha jobben kvar. Men jag behöver den positiva målbilden med NZ...
Sen igår började Loka gny igen. Hon har blivit allt sämre att gå och fått allt svårare att resa sig men nu kom även inflammationen i livmodern tillbaka och den här gången med kraft! Svansen är alldeles kladdig, stackarn. Hade hon inte sovit så lugnt i natt så hade jag nog ringt jourhavande veterinär direkt på morgonen. Det oundvikliga beslutet kryper allt närmre och även om jag rent logiskt vet att beslutet att ta bort henne är rätt, så känner jag mig som en mördare. Hon ligger på golvet vid TV:n, som vanligt med huvudet vilande mot höger framtass. Tittar på hennes trötta, sorgsna ögon, tänker på att mina är lika sorgsna - hur ska jag kunna ta bort min vän?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar