Har sprungit orientering i Utvalnäs idag. Ja, egentligen handlade det väl inte så mycket om att springa utan mer om att ta sig fram så gott det gick i den rätt steniga kustterrängen. Är rätt fascinerad över hur jag kan tycka att orientering är så kul egentligen. Hamnar alltid vansinnigt långt ner på resultatlistorna, vilket beror på att jag snarare lufs-lunkar än springer och att jag nästan alltid gör en eller ett par idiotmissar som kostar massor av minuter... Men det gör liksom ingenting, är lika roligt i alla fall :-)
I år har det inte blivit någon orientering alls under våren och sommaren och det kändes väldigt avlägset att dra på sig OL-skorna när höstsäsongen drog igång. Men, bestämde mig för att ändå packa ner grejerna förra helgen när vi följde med sonen till Storviks tävling. Man kan ju gå runt, få lite motion när man ändå är där o.s.v. Tog mig runt och fick värsta kicken, kanske för att det trots allt gick ganska bra de första 6 kontrollerna. Sen tappade jag lite fokus mot sjunde kontrollen, läste in mig på fel koja på ett hygge och tappade allt flyt. Kom på fel stig, fick springa tillbaka etc.etc. Var trots de två missarna jättetaggad när jag kom hem och anmälde mig till Valbos tävling nästa helg - får ju springa D45 motion i år - d.v.s kort och halvlätt ;-)
Hur som helst så blev det orientering den här helgen med och när de övriga gjorde upp om DM-titlarna så lufsade jag runt min Ö4-bana och tyckte det var hur kul som helst - allting är ju relativt...Idag var det stenigt och mycket hällar och det har jag svårt för - tycker att det är helt omöjligt att läsa in mig och att allt ser likadant ut på något sätt. De tre första kontrollerna fixade jag utan svårigheter trots att de inte var helt enkla, men sen blev det totalt stopp.
Avståndsbedömningen är helt ringrostig eftersom jag inte sprungit på så länge och jag börjar leta alldeles på tok för tidigt, försöker utgå från en liten mosse men får inte till det. Hittar på en tjej som har samma bana och vi vimsar runt tillsammans ett tag innan vi läser in oss på en pyttestig och hör ett pip innifrån buskarna. Ser branten, men knappt kontrollen för alla grenar och kvistar. Hänger på tjejen, och vi går kompass till nästa kontroll - en sänka - och sen gör jag en ny totalt oförklarlig miss. En punkthöjd inte långt från stigen, ska vara en barnlek att ta egentligen, men inte för mig. Får för mig att staketet på kartan är en stenmur (fattar absolut inte varför - jag kan ju det där egentligen) och börjar återigen leta alldeles för tidigt. Får väl trösta mig med att en sådan sjuk bom gör man bara en gång per säsong... Eller?
Efter det blev det tack och lov inga fler missar, men lägger man 30 minuter på två kontroller så blir inte tiden något bra, så är det bara. Imorgon ska jag göra ett nytt försök i samma teräng och då tänker jag inte bomma någonting, så det så ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar