Folkpartiets landsmöte sade nej till förslaget om att invandrare som vill bli svenska medborgare måste genomgå en medborgarkurs. Röstsiffrorna blev 83—71.
För mig är detta ett tydligt exempel på demokrati. Partistyrelsen har gjort ett fantastiskt bra jobb och fått igenom den absoluta majoriteten av sina förslag, på samtliga områden, med stor enighet, men när det gällde ett fåtal punkter, varv en, att det "i princip skulle vara ett krav" för invandrare att gå en medborgarskapskurs där man "bekräftar att man tagit del av vilka rättigheter och skyldigheter man har och att man avser att delta i samhället och efterleva gällande lagar och regler" så blev det stopp. Majoriteten av landsmötesombuden delade helt enkelt inte denna åsikt utan ville ha en betydligt mjukare skrivning. Debatten blev egentligen inte speciellt lång, men ganska stark. Vad menade Sabuni egentligen med att kursen "i princip ska vara ett krav"? Är det rimligt att man ställer de här kraven? Löser det problematiken? Många tog också upp att vi riskerar att spela SD i händerna och att det inte är bra att gå in i valrörelsen med oklarheter.
Jag tycker att vi ska erbjuda medborgarskapskurser men inte att de ska vara ett krav, och jag bestämde mig sent för att ge mig in i debatten, ville lyssna av den först. När det var dags för min tur så kunde jag också yrka bilfall till Lars Hanssons förslag att stryka "krav-meningen" och meningen med "rättigheter och skyldigheter". Ett kvinnligt ombud som jag pratat med tidigare under mötet kommer direkt efter mitt inlägg fram till mig och vi enas om att yrka att ärendet skickas till beredningsutskottet. Ordförande ställer proposition och finner först att man avslagit yrkandet om att skicka ärendet till beredningsutskottet. Jag kräver votering och men ordförande vill på nytt avslå yrkandet. Jag begär rösträkning och vi får en knapp majoritet för att skicka ärendet till beredningsutskottet. High 5 till Tove och Stefan!
När beredningsutskottets förslag till ny lydelse sedan kommer så har man dock knappt ändrat någonting. Det nya förslaget ser nästan exakt ut som det gamla. Man har tagit bort ett par ord, men krav-meningen är helt oförändrad. Blir faktiskt förvånad. Vill man chansa? Varför har man inte valt att ändra lite mer, när så många har visat att de inte håller med? Snabb överläggning om hur vi ska agera. När vi ska behandla förskaget så yrkar LUF:s ordf. och ett annat ombud på att att man stryker den andra hälften av förslaget - kravdelen m.m. och samma sak upprepar sig igen. Tycker personligen att det blev lite för mycket struket, men det är bättre med två klara alternativ. Ordföranden vill först klubba för avslag, vi begär votering, han vill klubba för avslag igen och vi begär rösträkning för andra gången. Det var helt enkelt väldigt svårt att se.... Spännande minuter och till slut så framgår det att 83 personer har röstat för att ta bort kravdelen och 71 personer ville behålla den.
För mig som socialliberal var detta en seger. Det finns förslag, man röstar om dem, ibland vinner man, ibland förlorar man, den här gången vann vår linje. Sammanfattningsvis kan jag säga att landsmötet var en politisk kick! Politik är otroligt roligt och när man känner att man faktiskt kan påverka så är det ännu roligare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar