Jag tror inte att det är sant! I natt kräktes maken igen! Har aldrig varit med om en vinterkräksjuka som tar om efter bara några dagar. Det känns som en mardröm!
Hela förra veckan var en förlorad vecka som bara kretsade kring en enda sak, magsjuka. Vi var på sätt och vis väldigt förberedda efter att ha varit nere på Milians dop 24 jan. Brorsan ringde och förvarnade om att Milian hade kräkts natten innan, men vi bestämde att genomföra dopet ändå. Natten till måndag var det yngsten sonens tur och när jag sms:ade brorsan fick jag reda på att svägerskan hade blivit dålig bara ett par timmar efter att dopgästerna gått, resten av familjen under natten och mor- och farföräldrar också. Yippee! Natten till onsdag så kräktes både maken och tonårssönerna i omgångar. Sov ingenting men gick ändå och jobbade eftersom vi hade kvalitetsmöte hela dagen (och man sjukskriver sig ju inte i förebyggande syfte...) Vid lunch så kände jag att det förmodligen inte var långt kvar och klarade bara av att peta i mig några tuggor av den micrade lasagnen. Eftermiddagskaffet fick vara och strax efter kl. 15 fick jag resa mig och lämna mötet akut... Hann ringa några samtal på mobilen för att ordna morgondagen men sen var det obönhörligen min tur att tillbringa resten av eftermiddagen och kvällen på toaletten.
Natten till torsdag kräktes yngste sonen igen - så i torsdags var vi hemma alla fem! Rätt så utslagna, men övertygade om att nu var det åtminstone över. I går festade vi med taco och jag kände mig rätt lycklig över att vi hade klarat av denna hemska vecka!
Nattens brutala uppvaknande var ett hemskt och oväntat bakslag. Maken har haft magknip och har legat hopkurad som en igelkott mellan kräkningarna och jag har återigen inte sovit någonting. Kl. 07 skjutsade jag sonen till innebandysamlingen och nu är det bara att tillbringa söndagen med att vänta på min tur (igen)... Undrar vilken variant det blir den här gången, hoppas på sonens lite mer lindriga variant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar