Pappan till bonussonen: Går du nu?
Bonussonen: Drar till mamma.
Pappan: Ja, men skulle du inte vara här den här veckan?
Bonussonen: Mamma säger att jag ska vara där till onsdag?
Pappan: Gör hon?
Bonussonen: Ja, men ni måste väl för f_n prata med varandra!!!
Det blir helt plötsligt väldigt tydligt att livet onekligen gått in i en helt ny fas.
Borta är trilskandes dagisbarn, stressiga hämtningar, tjafs med X:en om byten av veckor och skridskor som är på fel ställe just den dagen då skolan har friluftsdag. Kontakten med X:en är minimal, inte för att relationen är isig, men för att det inte behövs på samma sätt längre med vuxna eller nästan vuxna barn. Istället kan maken och jag äta en lugn middag, ta ett glas vin om vi vill och sen ta det lugnt framför TV:n en hel kväll... Detta med tre stora "barn" hemma i huset!
Konstaterar att det är det jag ska tänka på när spegelbilden visar någon konstig bild på en medelålders tant och man känner sig lätt avis på gamla studenter som hör av sig och stolt meddelar att de snart är klara marknadsförare, jurister eller precis har kommit in på något superintressant program på Handelshögskolan i Jönköping... Det är det precis det jag ska tänka - jag har klarat av dagisträsket! Yippeee!!! Inga fler svettiga morgnar där man till slut lovar vad som helst bara ungen ser till att få på sig bävernylonoverallen, inga fler panikkörningar från sena jobbmöten bara för att hitta en 2-åring som redan halvsover i dagishallen och inga fler hysteriska trotsåldersutbrott på ICA kl. 17.30 en onsdag när man förklarar för 4-åringen att han måste släppa tablettasken därför att det det inte är lördag just precis idag...
Upps, jag kan väl säga att jag är liiite kvar där än trots att jag närmar mig 50. Liisa är ju på dagis på fm men som tur är så har hon ingen bävernylonoverall ;)
SvaraRaderaKram