Lyckad shopping och pimpade lastbilar...

En riktigt trevlig dag, sett ur flera perspektiv. Dels har äldste sonen varit på besök. Han pluggar i Östersund och har nyligen tagit körkort för tung lastbil. Dels lyckades jag med konststycket att hitta på nästan exakt sådana skor som jag letade efter, som dessutom passade. Har man 37,5 i skostorlek och fötter som mer är anpassade för foträta Ecco-sandaler så brukar det normalt sett vara omöjligt att hitta på snygga, vettiga skor som dessutom funkar att gå och stå i. Började visserligen leta tidigt den här gången och har under flera veckor scannat av sortimentet i regionens olika skobutiker, utan resultat, och jag var onekligen helt inställd på att dras med vinterstövlarna i Portugal nästa vecka. Men, helt plötsligt så fanns de där, i en nygammal butik med ny ägare. Lagom dyra, med lagom hög klack och med ett utseende mittemellan sko och stövlett. Bara att slå till! Att jag sedan lyckades hitta på likadana vantar som jag på något konstigt sätt lyckades slarva bort för ett par veckor sedan var liksom bara bonus...

Äldste sonens besök var också roligt! Han tar studenten i år, har engagerat sig politiskt och kan dessutom en massa om en branch som jag i princip inte har någon koll på alls - transportsektorn. Idag har jag bl a fått lära mig om hur man pimpar lastbilar, vinner tävlingar och får medaljer som man sedan kan pryda förarhytten med... Jag har fått lära mig mer om de stackars busschaufförernas eländiga arbetsvillkor och om hur de digitala färdskrivarna fungerar. Dessutom har vi hunnit med att ha lite inspirerande politiska samtal. Trist att vi inte kan träffas oftare, men otroligt roligt att hitta nya gemensamma saker att prata om när vi ses.

Förorenat vatten och Victorias förlovning...

Vattnet på Sandvik är förorenat, Victoria ska äntligen få gifta sig och jag är trött efter KS-möte och kvällsjobb. En kort sammanfattning av den här dagen.

Eter så otroligt många löpsedlar med budskap som "Victoria och Daniel på bröllop", fotomontage på förstasidorna, antydningar och gissningar, så fick svenska media äntligen gå ut med budskapet att idag 24 februari, så hade Victoria och Daniel förlovat sig. Försommarbröllop nästa år. Skönt för dem att det äntligen är klart och roligt för Ockelbo. Egentligen bryr jag mig väldigt lite om det hela - är definitivt ingen skvallertidningsläsare - men inser att jag, precis som många andra, förmodligen ändå kommer att följa hela bröllopet på TV nästa år. Jag menar, mest för att det inte händer så många liknande saker... Första tanken var annars att - wow - nu blir ännu mer speciellt att visa våra utländska Comeniusgäster älgparken i Ockelbo i maj. De har ju t o m två älgar som heter Daniel och Victoria. I allafall hade de det tidigare...

Förorenat vatten på Sandvik är en betydligt tristare nyhet - fast jag blir inte riktigt upprörd. Litar verkligen fullt ut på att ansvariga inom Sandviken Energi m fl har full koll på vad de gör och att problemet har en lösning inom snar framtid. Det som påverkade mig direkt var egentligen endast makens kaffeabstinens efter arbetsdagen och att vårt kaffe hade tagit slut hemma eftersom maken hade åkt hem och bryggt kaffe till hela gänget. Samtidigt får man sig en tankeställare då det känns väldigt självklart att ha friskt, rent vatten i kranen och att man är väldigt beroende av att det jämt är så.

KS-mötet innehöll f ö en hel del intressanta informationer, och vi kommer att ha ett tufft jobb framför oss med minskade skatteintäkter, förmodad övertalighet inom skolan m.m., men mer om det får det bli på min liberala blogg. Imorgon är det dags för skidåkning.

Jakten på den ultimata soffan...

Maken, jag och 10-årige sonen har sprungit runt och tittat på soffor och matbord idag. Roligt men ganska så uttröttande... Matbord var den lättaste biten. Köket har inslag av ek, så något med ek kommer det förmodligen att bli. Vi har efter månader av velande hit och dit förlikat oss med tanken att göra oss av med den hemtrevliga kökssoffan i syrabets och istället satsa på 6 fräscha och moderna ekstolar med tillhörande bord. De nuvarande köksstolarna är ett hopplock från tiden innan storfamiljen och har stolsben med spår av valptänder, trasiga stolsitsar och kommer på sin höjd att duga som ved när de inte behövs längre. Köksbordet var visserligen välsvarvat och snyggt i sin ungdom men bär numer spår av den hårda vardagen i en småbarnsfamilj och endast heltäckande dukar förmår att dölja repor av saxar, gaffelmärken framhackade av skrikande 2-åringar och spretiga små streck ditetsade med vattenfasta spritpennor...

Att välja soffa visade sig däremot vara betydligt svårare. Maken är si så där 26 cm längre än vad jag är och behöver stora, djupa och helst högryggade soffor för att sitta bekvämt. Djupa soffor fungerar inte alls för mig eftersom jag tvingas att halvligga i dem, högryggade soffor går knappt att hitta eftersom de verkar vara hopplöst omoderna just nu och de fåtal varianter som kändes tänkbara för oss båda hade en prislapp som inte var direkt plånboksvänlig. Efter mycket om och men hade vi i allafall bestämt oss för att extra nackstöd och divan var gemensamma krav och jakten på den ultimata soffan får gå vidare en annan helg. Det enda i möbelväg som vi kom hem med den här dagen var en lime-grön sittpuff åt 10-åringen...

Skönt med helg...

Oj, vad skönt det var med helg! Har kört på i 110 hela veckan och orkade nästan inte upp igår morse... Tack och lov var det lugnt på jobbet eftersom det var fredagen innan sportlovet, så väl där så kändes det rätt OK ändå. På kvällen ville tonårssönerna åka ner på stan och äta pizza och så fick det bli. Efteråt besökte vi den utflugne bonussonen en stund och jag höll nästan på att somna.

Är ändå glad över att jag la ner lite energi på de engelska besökarna. Torsdagskvällen i Gävle med S och 14 engelsmän var riktigt trevlig även om det var lite rörigt inledningsvis innan 16 personer enats om det var trevligare, billigare och bättre på puben eller på den restaurant som S hade bokat bord på. Det blev till slut puben, ett antal rejäla burgare, några öl, en massa roliga diskussioner och 22-bussen tillbaka hem igen.

Det förra inlägget om bloggande elever har f.ö. uppmärksammats och det har blivit några mejl och telefonsamtal. Efter samtal med min kollega, A, så har vi bestämt oss för att ta upp och prata kring det efter sportlovet och förmodligen även att på något sätt involvera föräldrarna i diskussionen. Vad är OK och vad är inte OK att skriva? Överhuvudtaget är ju faktiskt den svenska yttrandefriheten, tryckfriheten och offentligthetsprincipen intressanta att diskutera. Det ser ju onekligen inte ut så överallt i världen. I flera länder med andra typer av regimer så riskerar man fängelsestraff om man bloggar, så det skiljer ju sig lite..

I övrigt tänker jag ägna helgen åt att baaaara ta det lugnt! Rensa upp hemma, lyssna på Haydn och försöka att varva ner.

Att läsa om sig själv på elevernas bloggar

Har insett det och vetat om det, så det är inte nytt, men har nog inte riktigt förstått att jag figurerar på så många bloggar... Jag pratar om alla mina elevers bloggar - för de är många - väldigt många. Och de är duktiga på att skriva, uppdaterar varje dag, gärna med bilder och man kan ge sig den på att om man varit sen, tråkig, dum, stressad, dålig på att förklara, sagt något roligt, något konstigt, gjort något oväntat eller knäppt, blivit arg, delat ut prov, lämnat tillbaka prov eller på något annat sätt gjort något som avvikit från det väldigt normala så hamnar man på nätet, antingen med förnamn eller som FE-läraren. Och inte bara jag - kan vara riktigt roligt att läsa om sina kollegor också...

Första gången var i höstas då det kom en ny tjej till en av klasserna. Hon var inte alltid där och när jag frågade om någon visste var hon var, så fick jag svaret: "Ja, du kan ju kolla på hennes blogg". Blev lite nyfiken, gick in på bloggen och fick reda på vad hon gjort istället. Fick också reda på exakt vad jag själv hade sagt, hur hon upplevt det m.m. Kändes onekligen lite konstigt...

I kväll var det dags igen. Googlade på ett lokalt hotell för att kolla rumspriser och hamnade på en av mina elevers blogg (?!) Blev återigen lite nyfiken, speciellt eftesom vi hade ett möte i eftermiddags om Portugal som var minst sagt lite surigt inledningsvis. Självklart hade hon nämnt det, men också att hon faktiskt tycker det ska bli kul. Det var ju skönt att höra! Scrollade man kort på februari så fanns familjens magsjuka och lite andra kommentarer också med...

Egentligen förändrar det kanske inte så mycket. Det har alltid pratats om lärare. Skillnaden är kanske att nu finns det där, tillgängligt för alla, i skrift, sparat så att man kan gå tillbaka flera månader och år och läsa om det, om och om igen.. Vilken källa egentligen - bara att gå in och läsa om man vill komplettera enkätsvar och utvärderingar... Kanske skulle tipsa chefen ;-)
Sen hoppas jag att alla bloggande elever har vett att visa hänsyn och inte hänga ut sina stackars lärare allt för brutalt (och självklart inte andra heller) och att de förstår när det handlar om att kränka en annan människa o.s.v. Förmodligen borde vi prata mer om detta än vad det görs, får lägga in det efter Sportlovet.

Körsång håller "söndagskvällsångesten" borta...

Maken ser på fotboll och jag sitter med datorn i knät och försöker hålla "söndagskvällsångesten" borta... Nästa vecka är späckad av olika saker, är hyfsat förberedd och känner att jag vill njuta lite till av helgledigheten. Ska ta hand om sex lärare från England i morgon som ska besöka skolan i syfte att se hur vi jobbar med IT. Har försökt att fixa ett omväxlande program för dem och hoppas att allt kommer att funka. Ytterligare ett gäng kommer på torsdag och däremellan är det fullt upp med andra saker.

Att sjunga i kör på söndagskvällarna är annars ett genialt sätt att skjuta på "söndagskvällsångesten" - 2, 5 timmes total fokus på noter, text och musik. Bäst är när det är stycken man får bita lite i s a s. När det helt enkelt inte funkar om man inte är totalkoncentrerad. Just nu håller vi på med Haydns Skapelsen - inte så svårt, men med lite snabba passager på sina ställen där det gäller att hänga med i den tyska texten. Blir säkert riktigt pampigt när orkestern och solisterna kommer med så det ska bli kul med konsert igen.

Möten som påverkar

Blir ett kort inlägg... Har egentligen inte haft någon lust med någonting under hela dagen. Otroligt trist. Brukar uppskatta lördagarna vanligtsvis. Uppskatta att jag kan sova lite längre, njuta av en lång frukost med både kaffe och thé, ta det lugnt och bara vara... Men idag har jag mest varit rastlös och inte uppskattat någonting - förutom ett kort möte med ett oväntat svar på en väldigt vanlig fråga...

Var iväg med maken och tittade på kakel till badrummet, inte ens det kändes speciellt upplyftande även om vi till slut lyckades hitta en stil som vi båda tyckte om. Maken pratade ljust, vitt och blankt från början och jag har en längre tid varit insnöad på grått, granit, blyerts... Vitt vill jag absolut inte ha - känns som sjukhus. Vi lyckades iallafall hitta ett italienskt kakel som både gick i grått och ljust, så vi har satt upp det på topplistan än så länge.

Efter kakeltittandet åkte vi till Mc Donalds för att ta en hamburgare och i kön träffade jag på en bekant. Kände så väl igen henne, kopplade snabbt att det var en av mina f.d. elevers mamma och eftersom jag varken har sett henne eller dottern på ett tag (sedan dottern gick ut), så vi började prata lite. Hennes svar på den vanliga inledande frågan - hur är det - påverkade resten av min dag och kanske kommer det att påverka indirekt även längre fram. Ja, nu är det bra, men det har varit rätt jobbigt, svarade hon, och berättade sedan en koncentrerad version om de tre senastre årens kamp mot cancer. Jag hade absolut ingen aning om det och blev plötsligt medveten om att det inte på något sätt är självklart att livet bara fortsätter att rulla på som vanligt för mig, mina vänner och nära och kära. Fick mig att stanna upp och tänka efter vad det är som är viktigt och vad jag vill göra och uppleva de närmaste åren. Tänker fortfarande, men vissa beslut känns några steg närmre nu, än vad de gjorde igår. Hoppas att vi stöter på varandra igen snart, för jag hade gärna pratat mer med henne än det korta samtal kassakön på Mc Donalds tillät...

Fredag imorgon - skönt!

Trötthet kan komma snabbt...

Igår var jag full av energi, taggad efter ett givande första styrgruppsmöte där det kom fram en hel del bra idéer. En praktikplatsmatchning som verkar ha slagit riktigt bra ut och ett bra lunchmöte med ett företag som verkar mycket positiva till ett samarbete och också kom med nya vinklar och idéer. Fullt ös hela dagen och en god italiensk sallad på kvällen...

Idag har jag knappt fått något gjort alls på eftermiddagen, orken tröt helt enkelt och det blev mycket prat i fikarummet istället, visserligen jobbrelaterat och säkert befogat, men egentligen borde jag ha gjort något annat.

Visionsdagarna med KS som jag hade sett fram emot, de fick jag skippa - funkade inte att vara borta helt enkelt. Dessutom hade jag av misstag lagt in fel dagar i kalendern....suck...

Kvällen har jag ägnat åt att mejla mina Comeniusprojektkollegor i Italien och Portugal. Flygtider ska bestämmas, hotell ska bokas och dessutom har några tjejer i klassen haft problem med att det är lite för många portugisiska killar som addat dem på MSN och betett sig lite drygt... Suck - vi ville vara moderna, men var väl lite för naiva kanske...Snart åker vi till Portugal iaf och sen dröjer det inte länge innan vi har hela gänget här.

Godnatt!

Frisk, pigg och glad igen

Börjar känna mig frisk och pigg igen och börjar våga tror att jag faktiskt inte kommer att bli magsjuk igen, åtminstone inte denna vecka ;-)

Gick på halvfart hela måndagen, med beredskap för att något ändå, trots allt kunde inträffa men i och med det mycket upplyftande KF-mötet igår (läs mer om det i min politiska blogg), så började tankarna kretsa kring något annat än magsjuka. Tackar för det!

Idag har jag lyckats vara ganska effektiv. Jobbade hemma under förmiddagen och fick en massa samtal ringda, hade två bra möten på eftermiddagen och ett bra möte på kvällen.

För ovanlighetens skull fick jag t o m möjlighet att äta middag ute alldeles för mig själv. Maken var tvungen att jobba över, hann inte hämta upp mig och efter en snabb koll att 10-åringen hade full koll på läget inför en scout-utflykt så blev det Filet Black & White och potatisgratäng på Klaras krog innan FP-mötet. Inte helt fel :-)

Imorgon ska vi ha första styrgruppsmötet för SMSP, ska bli kul att komma igång med den delen. Dessutom kom sammanställningen av gymnasievalet. 21 sökande till "mitt" program varav 7 killar. Låter inte så mycket, men inser att det är rätt bra siffror jämfört med flera andra program på skolan. Trots att Thorén ökar så har vi ändå fler 1:a handssökande än dem från Sandviken och det är ju trots allt positivt. Kul att 1/3 är killar också. Är dock rejält orolig för vad frisök och ökad friskoleetablering innebär för en kommunal gymnasieskola i en stad som Sandviken. Ett är i alla fall säkert, det kommer att bli stora förändringar.

Infected house of Ekostigen part 2

Jag tror inte att det är sant! I natt kräktes maken igen! Har aldrig varit med om en vinterkräksjuka som tar om efter bara några dagar. Det känns som en mardröm!

Hela förra veckan var en förlorad vecka som bara kretsade kring en enda sak, magsjuka. Vi var på sätt och vis väldigt förberedda efter att ha varit nere på Milians dop 24 jan. Brorsan ringde och förvarnade om att Milian hade kräkts natten innan, men vi bestämde att genomföra dopet ändå. Natten till måndag var det yngsten sonens tur och när jag sms:ade brorsan fick jag reda på att svägerskan hade blivit dålig bara ett par timmar efter att dopgästerna gått, resten av familjen under natten och mor- och farföräldrar också. Yippee! Natten till onsdag så kräktes både maken och tonårssönerna i omgångar. Sov ingenting men gick ändå och jobbade eftersom vi hade kvalitetsmöte hela dagen (och man sjukskriver sig ju inte i förebyggande syfte...) Vid lunch så kände jag att det förmodligen inte var långt kvar och klarade bara av att peta i mig några tuggor av den micrade lasagnen. Eftermiddagskaffet fick vara och strax efter kl. 15 fick jag resa mig och lämna mötet akut... Hann ringa några samtal på mobilen för att ordna morgondagen men sen var det obönhörligen min tur att tillbringa resten av eftermiddagen och kvällen på toaletten.

Natten till torsdag kräktes yngste sonen igen - så i torsdags var vi hemma alla fem! Rätt så utslagna, men övertygade om att nu var det åtminstone över. I går festade vi med taco och jag kände mig rätt lycklig över att vi hade klarat av denna hemska vecka!

Nattens brutala uppvaknande var ett hemskt och oväntat bakslag. Maken har haft magknip och har legat hopkurad som en igelkott mellan kräkningarna och jag har återigen inte sovit någonting. Kl. 07 skjutsade jag sonen till innebandysamlingen och nu är det bara att tillbringa söndagen med att vänta på min tur (igen)... Undrar vilken variant det blir den här gången, hoppas på sonens lite mer lindriga variant.