#TheCage11 - reflektioner från "buren"

Jag älskar Twitter! Älskar det för att det tar mig till platser som jag inte skulle besöka annars - både på nätet och rent fysiskt, för att det får mig att prata & kommunicera med människor som jag kanske annars inte hade pratat med och för att
det ger mig möjlighet att uppleva saker som jag kanske annars inte hade fått uppleva.

När det gäller TheCage så hörde jag första gången talas om projektet under en live-streamad Skollyftetsändning under Almedalsveckan. Senare under hösten, började det dyka upp spännande tweet i mitt flöde som skvallrade om att något var på gång. Jag gillar nya, spännande grepp och TheCage är verkligen ett sådant!

Bara tanken att "bura in" ett gäng kreativa lärare, skolledare och elever under en dag på Skolforum, för att se vad som kan hända, är intressant och triggar mig, så självklart var jag tvungen att anmäla intresse när möjlighet gavs.

Måndag 31 oktober var det dags och lite pirrigt var det att gå upp för trappan från parkeringen på Stockholmsmässan kl. 06.55. Några av de andra deltagarna har jag pratat med på Twitter under en tid, några var helt nya bekantskaper, men jag hade inte träffat en enda "på riktigt" tidigare. Därför var det rätt roligt att den första personen som jag började prata med, Frida Monsén, visade sig vara från Sandviken och dotter till en av mina kollegor på Bessemerskolan... Världen är liten.

Efter en stunds uppvärmning, mingel och en efterlängtad kopp kaffe, så var det dags för dagens första uppdrag. Anne-Marie Körling inledde med stort engagemang och ville att vi skulle utforska läroplanerna och jobba fram lektions-/projektupplägg med de stora feta frågorna som stimulerar till fortsatt tänkande och fler frågor.

Jag hamnade i en riktigt effektiv grupp som rätt snabbt fastnade för etik- och demokratifrågor och temat blev "Vem äger livet?".

Sedan avlöste uppdragen varandra under dagen. Nya agitatorer, nya gruppkonstellationer och nya frågeställningar i ett högt tempo. Hur får vi in det globala perspektivet i undervisningen? Hur ger vi alla elever lika förutsättningar för att närma sig ny teknologi?

Hur kan vi förbättra elevernas inflytande och skoldemokratin? Hur kommer idrott & hälsa att se ut som ämne i framtiden?

Ibland blev det målfokuserade diskussioner med kreativa, konkreta lösningsförslag och ibland hamnade samtalen någon helt annanstans. Det ska bli kul att ta del av de sammanlagda resultaten och se vad som hände i de andra grupperna.

För mig som lärare var det i alla fall en rejäl vitamininjektion att delta i TheCage. En hel dag med så många positiva och kreativa människor - vilken energiboost! Att jobba ihop med helt nya personer är roligt och nyttigt och skapar en speciell sorts dynamik med helt nya infallsvinklar. "Aha - sådär kan man också tänka", "Gör ni så istället - vad kul!

Kanske beror många "onödiga" problem i skolan just att vi har låst fast oss, begränsat våra syn-fält och inte förmår att se utanför ramarna. Vi ser inte skogen för alla träden. Det är därför det är så viktigt att träffas tillsammans i olika konstellationer, att ta med eleverna i samtalen så ofta det går, att jobba i workshops, att försöka tänka fritt, brett och annorlunda och att försöka att hitta nya lösningar. För mig som jobbat länge och mycket med entreprenörskap tillsammans med mina elever blir utmaningen att börja jobba mer entreprenöriellt tillsammans med mina kollegor! Tillsammans kan vi skapa en riktigt bra skola - en skola för framtiden!

Cred till de tre organisatörerna bakom projektet (Per Falk, Joakim Vollert och Henrik Widaeus) och till processledaren Olle Bjerkås som lotsade och coachade oss genom dagen.

Anne-Marie Begler, generaldirektör för Skolinspektionen agiterade för "Allas rätt till en god utbildning".

Göran Isberg, skolchef i Sandvikens kommun besökte TheCage

Daniel Jarl (@indyjarl) presenterar en av utmaningarna.

De tre organisatörerna: Per Falk, Joakim Vollert och Henrik Wideaus

Från #Merkateder till #Skollyftet...

Det har nu gått ungefär en månad sedan debatten under #Merkateder tog ordentlig fart som en reaktion på den debattartikel Jan Björklund skrev på DN Debatt där han "uppmanade lärarna att åter ta plats i katedern".

Från att först ha fyllts med inlägg med reaktioner på ordet kateder, så har debatten successivt nyanserats till att vara en kreativ diskussion kring om dagens lärarroll, lärande i olika former, politikens och proffessionens olika uppgifter och hur vi når bäst resultat i svensk skola.

Just denna vidgade och nyanserade debatt kring svensk skola och uppdraget tycket jag är viktig. Det finns onekligen både en vilja och ett behov både hos oss lärare och andra som brinner för skolan, att diskutera de här sakerna och för mig har det varit en otroligt rolig, intressant och stimulerande månad på flera sätt. Sen tycker vi och tänker inte alltid lika kring detta, men det är ju också det som berikar debatten. Jag är tacksam för alla nya bekantskaper på Twitter som jag fått och för alla länkar till intressanta blogginlägg och artiklar.

Jag tror fortfarande att ett varierat arbetssätt som utgår från mål, behov, ämne och situation är bra på flera sätt, men tillsammans kan vi utveckla detta och lära oss av varandra. Ett sätt är diskussionen på Twitter, Facebook och bloggar.

I lördags, när jag satt på tåget mellan Stockholm och Sandviken - inspirerad över 2 positiva dagar om framtidens skola, viktiga kompetenser och ett ökat samarbete mellan skola och näringsliv - tog twitterdebatten en ny vändning i sambandet med lanserandet av Aftonbladets livegranskning - Skolraset (nu Världens Bästa Skola - #skolgranskning).

Jag tycker granskning av skolan självklart är viktig och den har sin plats, men vi var många som reagerade på den negativa bild av skolan som man ville slå an, inte minst genom valet av namnet Skolraset. För att vända en utveckling med försämrade kunskapsresultat, allt färre sökande till lärarutbildningen, minskad status för läraryrket m.m. m.m. krävs många saker men jag tror också att vi behöver börja prata positivt om skolan. Visa på det som är bra, lyfta fram goda och lyckade exempel och återigen lära av varandra. Därför är Skollyftet viktigt för mig både som Twittertagg, blogg och Facebooksida.

Att diskutera skolan, reflektera över elevernas lärande och över sin egen roll som lärare är nyttigt och roligt, men inte alltid lätt på 140 tecken. Och inte blir det lättare när över 20% av inlägget går åt till 3-4 olika taggar. Jag tackar för tiden på #Merkateder och föreslår att vi fortsätter den här viktiga diskussionen, lär av varandra och tillsammans lyfter den svenska skolan under taggen #Skollyftet.

/Helena

Tweetup #Merkateder

Landat i Farsta efter Tweetup #Merkateder.

Inspirerad och glad över en bra kväll med bra diskussioner på Lärarnas hus. Var faktiskt min första riktiga Tweetup - om jag bortser från den på skolforum i höstas...

Har lite svårt att förlåta mig själv bara att jag var så usel på att hitta dit först, jag som har kört omkring så mycket på Essingen... Borde ha använt mobilen som GPS från början och inte litat på kartminnet... Ska det verkligen vara nödvändigt att tvingas vända i Gröndal två gånger? Funderar på hur många vägtullsavgifter mitt slarv kostade mig när man kör av och på E4:an ett antal gånger. Pinsamt!

Kul att få träffa personerna bakom twitterkontona och prata ytterligare. Ska bli roligt att fortsätta arbetet med Skollyftet och spännande att se vart allt detta engagemang leder någonstans tillslut.

Tillsammans kan vi göra så mycket!

Därför engagerar jag mig i #Skollyftet...

I lördags satt jag på tåget hem till Sandviken, upplyft efter 3 intensiva men mycket stimulerande dagar i Stockholm. En tågresa som blev starten på #Skollyftet. Vi behöver lyfta det positiva inom skolan och fokusera mer framåt istället för bakåt.

Under onsdagen besökte jag och mina kollegor på SMSP/Ekonomiprogrammet först riksdagen med våra 55 elever. Två av Gävleborgs folkvalda representanter i riksdagen - Elin Lundgren och Per Svedberg tog av sin tid, guidade oss runt och berättade engagerat om sitt arbete i riksdagen. På eftermiddagen deltog vi ett seminarium på Chinateatern där Charlie Söderberg föreläste för ungdomarna om privatekonomi. En rolig och fartfylld föreläsning med mycket tänkvärt innehåll.

Torsdagen tillbringade jag tillsammans med 35 andra lärare, involverade i ekonomiskt utbildning på gymnasienivå, på en konferens med Stiftelsen Företagsam, Civilekonomerna och Almega. En givande dag som handlade om vilka kompetenser företagen kommer att efterfråga i framtiden och hur skolan kan jobba för att förbereda eleverna för arbetslivet, både som anställda och egna företagare.

På fredagen så stod jag och mina kollegor i FLE:s styrelse som ansvariga för en nationell konferens på Nacka Gymnasium om Framtidens Lärande i Gy11. En inspirerande dag, med positiva diskussioner om utveckling och samarbete. (Läs mer om dagen i ett tidigare inlägg).

Att efter dessa tre, väldigt positiva dagar om arbetet i svensk skola, mötas av debatten på Twitter om Aftonbladets nya livegranskning #Skolraset gjorde mig minst sagt förvirrad. Inte igen, var min reaktion - räcker det inte med Svt:s Klass 9A?

Varför är det så mycket fokus på allt som är dåligt i svensk skola? Varför vill media så gärna sprida en bild av svensk skola som visar på misslyckanden, på lärare som inte klarar av sina jobb, på skolor som lämnar eleverna vind för våg utan att ta ansvar för deras lärande? Vi matas med bilderna av de allt sämre resultaten i PISA-rapporter och mycket av skulden faller på lärarna - det är vi som gör fel. Vi har fått allt sämre resultat i PISA-rapporterna, det är fakta. Självklart är det flera faktorer som har bidragit till detta. Enligt mig är lärarnas försämrade status, utformningen av lärarutbildningen, kommunaliseringen och bristen på resurser några. Men det är här jag skulle vilja se en förändring - istället för att peka på de som har misslyckats lyft fram de som har lyckats! Både enskilda lärare, skolor och kommuner. Visa oss positiva exempel att ta efter!

Jag är både lärare, mamma och bonusmamma till sex barn och fd fritidspolitiker för Folkpartiet.

Som mamma har jag självklart upplevt dåliga sidor av skolan under de här åren, men dessa har faktiskt främst varit kopplade till bristande resurser och organisatoriska förutsättningar. Det har inte funnits pengar till studieresor, friluftsresor, vikarier, datorer etc. och organisationen har inte förmått att skapa fungerande skolstarter och schema. De bra exemplen har nästan alltid varit kopplade till engagerade, duktiga lärare som brunnit för sitt arbete, försökt att göra det bästa för barnen utifrån tid och resurser, försökt att individualisera så gott det går, försökt att lösa alla möjliga problem som uppstått m.m. m.m. Visst det finns undantag, men de är faktiskt rätt få.

Under mina år som lärare (och även som fd förtroendevald), så har jag träffat lärare på olika stadier som brinner för språkutveckling, IT-utveckling, teknikutveckling, Unga Forskare, Ung Företagsamhet, miljöarbete, media- och journalistik, internationalisering, elever med speciella behov, nyanlända elever, idrottselever, genuspedagogik, hälsa & friskvård och mycket annat. De finns där, på min skola och på alla andra skolor runt om i vårt avlånga land. Men, vem skriver om dem? Vem lyfter fram dem och deras resultat som goda exempel? Gör skolan det? Gör media det? Ja ibland, (drar mig t e x till minnes en artikelserie i Arbetarbladet), men ofta är det organisationer utanför skolan som ser det positiva och lyfter fram dessa lärare och deras verksamhet. Organisationer som Ung Företagsamhet, Unga Forskare, Svenskt Näringsliv, Svensk Handel och Rotary, bara för att nämna några av de som jag främst har kommit i kontakt med. Varför? Tror vi inte att detta är saker som bidrar till måluppfyllelsen i svensk skola? Är inte genuspedagogik, hälsa, entreprenörskap och kvalitet i APL viktiga hörnstenar? Varför är vi så dåliga på att framhålla det vi är bra på?

Självklart måste vi bli bättre på att följa upp verksamheten och hur vi jobbar, sätta ord på de resultat som vi ser. Kanske är det här en del av problematiken ligger - vi lärare är helt enkelt dåliga på att beskriva hur vi arbetar, varför och vilka resultat vi uppnår. Mycket av det vi gör kommer aldrig fram i några undersökningar, ibland för att det inte är prioriterade områden som enligt huvudmannen ska följas upp, ibland för att det helt enkelt är svårt att mäta resultaten.

Jag är övertygad om att oavsett om man brinner för IKT, Entreprenörskap eller Montessoripedagogik, så arbetar man inte med det om man inte verkligen tror att det är en bra väg att gå - en bra väg för att nå målen och för att man ser och har sett många positiva resultat, oavsett om dessa finns tryckta i en utvärderingsrapport eller inte.

Tack @Anna_Kaya för att du tog tag i diskussionen och skapade bloggen!

Jag hoppas att kunna bidra till #Skollyftet med goda exempel inom de områden som jag verkar inom - tillsammans så lyfter vi både skolan och debatten!

/Helena

Inspirerande FLE-dag på Nacka Gymnasium...

Fredagen 8 april, så stod jag och mina kollegor i FLE:s styrelse som ansvariga för en nationell konferens om Framtidens Lärande i Gy11 på Nacka Gymnasium om Framtidens Lärande i Gy11. En konferens som samlade 100-talet lärare på Ekonomi-, Handels-& Administrations- och Hotell- & Turismprogrammet runt om i landet. Till god hjälp hade vi två klasser från Handelsprogrammets turisminriktning som gjorde ett jättebra jobb under dagen med att sköta registrering, kaffe, vägvisning m.m.

Dagen började med att en av de biträdande rekorerna på Nacka Gymnasium berättade om skolan och deras internationella arbete och delgav oss flera goda exempel på hur lärarna på Nacka Gymnasium arbetade med kvalitetsarbete m.m.

Därefter var det dags för en paneldebatt om Framtidens arbetskraft - vad krävs av skolan?

Mia Liljestrand från Svenskt Näringsliv berättade med stor entusiasm om flera entreprenörskapsrelaterade exempel som hon stött på ute på svenska skolor och om möten med kreativa, nyfikna och innovativa elever. Hon fastslog också att de flesta företagare och företag är intresserade av våra elever och att man vill hjälpa till, men man vet inte alltid hur - här måste vi hjälpas åt.

Fredrik Voltaire, från Svensk Handel och involverad i arbetet med Service College, höll ett "brandtal" om kvaliteten i APL och vikten av att handledarna ute på företagen måste får mer utbildning och att lärarna måste få mer tid till arbetet med APL-platser - både för att kunna planera praktiken och för att kunna besöka eleverna under praktiken. Jag arbetar själv mycket med praktikplatser och vet att det är tidskrävande men väldigt uppskattat hos eleverna. Ser behoven och problemen men arbetet är inte alltid prioriterat och då blir kvaliteten lidande. Tyvärr.

Mats Johansson, från Företagsam också han involverad i arbetet med Service College och Diplomerad Gymnasieekonom, pratade bl.a. om vikten att kunna dra nytta av all kompetens som finns ute på skolorna. Kompetensen finns, men vi förmår inte att organisera och dra nytta av den på rätt sätt - varför kan man undra? Han pratade också om vikten av gemensamma projekt för att få till ett bra samarbete i arbetslagen.

Helena Palmheden, Ekonomilärare på Farsta Gymnasium och en av Skolverkets experter i arbetet med Entreprenörskap i Gy11 pratade sig varm om läraryrket. "Om man tror på att människor står för förändring, så måste man ge mer resurser till lärarna, både i form av lön, tid och resurser. Lärarna har världens viktigaste jobb!".

Det var fyra engagerade paneldeltagare - som till stor del hade en samsyn på vilka kompetenser som kommer att krävas av våra elever i framtiden och som visade på att mycket positivt i form av samarbete skola/näringsliv sker, men också att vi kan göra mycket mer. Helena och Mats var också ansvariga för passet om arbetslagets betydelse när det kommer till Entreprenöriellt lärande.

Under eftermiddagen så delade deltagarna på sig för programvisa seminarum. Själv följde jag programmet för Ekonomiprogrammet där Eva Lundberg, lärare på Danderyds Gymnasium och fd skolverksexpert i arbetet med ämnet juridik i Gy11 inledde. Det blev en bra diskussion med 30-talet lärare om nya behörighetsregler, om behoven av fortbildning i juridik och om behovet av nätverkande för att diskutera innehållet i de nya juridikkurserna m.m. Här finns det mycket att jobba med framöver, ett intressant arbete både för mig och FLE.

Under dagens sista pass pratade en av medarbetarna från Ung Företagsamhet om de nya kurserna i Entreprenörskap och hur de kunde utnyttjas i undervisningen. Även här blev det en intensiv diskussion om hur vi bäst arbetar med Ung Företagsamhet på Ekonomiprogrammet i Gy11. Går det att driva Gymnasiearbetet för UF och vad krävs i så fall?

Jag är glad över att vi fick till den här dagen och glad över den stora uppslutningen (ca 100 personer). Det finns ett stort behov av att träffas, fortbilda sig, diskutera och utbyta erfarenheter och det ska bli roligt att fortsätta det arbetet inom FLE. Jag hann visserligen bara bläddra kort i utvärderingarna från dagen, men av det jag hann se så var det absolut övervägande positiva kommentarer. Nu tar vi nya tag - både med tidningen och planering av kommande fortbildningsdagar.

Plötsligt dyker Björklund upp på Twitter...

Plötsligt händer det skulle man kunna säga. Efter 4 dagars intensiv debatt under #merkateder, så kunde vi idag först lyssna på både Jan Björklund och Lärarförbundets Eva-Lis Sirén i en kort radiodebatt. En debatt där Björklund sätter "katedern" inom citationstecken, nyanserar sina uttalanden i debattartikeln och fokuserar mer på ett aktivt lärarledarskap. På eftermiddagen följer dessutom Ekot upp med en längre intervju.

Mitt under lunchen så dyker Björklund själv lite oväntat upp på Twitter under @folkpartiets konto. En efterlängtad entré för alla oss som engagerat oss i frågan. Jättekul tycker jag! Folkpartiet har många aktiva och kommunikativa twittrare varav 1:e vice ordförande Helene Odenjung är en. Jag misstänker starkt att hon har haft viss inverkan på beslutet att låta Björklund twittra.

Jag har full förståelse för att alla partiledare inte kan, har tid, eller känner att de vill använda just Twitter som kommunikationskanal, men i sådana här fall så tror jag det är viktigt att vara lyhörd, flexibel och visa att man bryr sig som politiker. Att ge raka svar på vad man menar och förklara varför man säger som man gör. Björklunds närvaro på Twitter idag var enligt mig, helt klart bra både för debatten och för Folkpartiet.

För egen del var det viktigt att få svar på frågan om vad Björklund och Folkpartiet faktiskt står när det gäller vikten av IKT och Entreprenörskap i skolan. Som jag tidigare nämnt så finns det tydliga skrivningar om detta i det utbildningspolitiska programmet och dessutom har Entreprenörskap fått en framskjutande roll i både läroplan och den nya gymnasieskolan. Jag har under mina aktiva år i partiet heller inte uppfattat att man har en negativ syn när det gäller detta, däremot har det mycket sällan kommunicerats till skillnad från frågor om ordning & reda, uppförande, lärares befogenheter m.m. Något jag tycker är trist eftersom det skapar en skev bild av vad Folkpartiets skolpolitik egentligen handlar om. Jag har t ex tydliga minnen från en konferens om Entreprenörskap i skolan, hösten 2006, anordnad av Esbri, där Fredrik Malm var inbjuden att tala om partiets skolpolitik. Efteråt kunde både jag och Fredrik konstatera att talet om de stora problemen i den svenska skolan och behoven av en rejäl uppstyrning inte riktigt gick hem hos just de här konferensdeltagarna, deltagare som förmodligen förväntat sig lite fler positiva uttalanden kring partiets syn på vikten av entreprenöriella kompetenser. Ett par månader senare lyssnade jag till Fredrik på en annan konferens - då hade han skrivit om talet :-)

Idag fick jag ett kort men tydligt svar från Björklund när det gäller IKT & Entreprenörskap (även om han inte exakt svarar på min fråga) och det gör mig glad! Kan partiet även presentera och kommunicera en rejäl framtidsvision om skolan - en vision som tar upp de viktiga kompetenser som våra barn och ungdomar bör tränas i inför sitt framtida arbetsliv, så skulle jag bli ännu gladare. Målet om att alla elever ska nå målen är bra och självklart, men det behövs mer!

Att reflektera över lärarrollen på 140 tecken...

Med Jan Björklund som utbildningsminister så har den svenska skolan diskuterats intensivt de senaste åren. Som lärare har jag många gånger känt - bra, äntligen! Bra att någon tar upp och driver frågorna kring lärarutbildningen, lärarnas status, lärarlegitimation m.m. Det har heller inte bara blivit en massa prat utan beslut har tagits om en ny gymnasieskola, nytt betygssystem, ny skollag och mycket mer.

Som ombud för Gävleborg, var jag på Landsmötet 2009 med och tog Folkpartiets utbildningspolitiska program - 32 punkter med allt från skrivningar om lärarlegitimation och högre utbildningskrav på rektorer till skrivningar om statligt huvudmannaskap och upprustningssatsningar av skollokaler m.m. m.m. Där finns också mycket tydliga skrivningar om satsningar på IKT i skolan och att entreprenörskap ska ingå som en naturlig del både i grundskolan och i gymnasieskolan. Dessa skrivningar har självklart varit viktiga för mig i min roll som lärare.

Som varm förespråkare av mer entreprenörskap i skolan och flitig användare av IKT och Sociala media, så har jag många gånger fått förklara, hur jag kan brinna för dessa frågor samtidigt som jag står bakom Folkpartiets skolpolitik.

För mig har svaret varit glasklart - det är inget problem - det finns inget motsatsförhållande mellan elevernas behov av grundläggande baskunskaper och tydligare kunskapsmål å ena sidan och ett entreprenöriellt lärarnde och en modern IT-baserad undervisning å den andra.

Att jag valt att jobba mycket med både entreprenörskap och IT bygger i stor utsträckning på att jag ser att det hjälper mig och eleverna att nå målen. Vi når dem på ett roligare, mer engagerat, mer interaktivt och mer kreativt sätt. Dessutom så utvecklar eleverna en mängd olika värdefulla kompetenser under resans gång. De lär sig samarbete, att ta ansvar och att söka, värdera och kritiskt granska information. De blir mer motiverade och de lär sig projektledning och vikten av att planera, att kommunicera, argumentera och att presentera. De utvecklar kreativitet och ledarskap men framför allt så växer de som människor.

Flera av mina svagare elever har t ex genom att driva egna UF-företag och praktiskt arbeta med moment som blir viktiga för dem eftersom de handlar om deras eget företag, nått kursmål som de tidigare haft klara problem med att nå. Har man köpt, sålt, bokfört m.m. så blir t ex en balansräkning eller en påläggskalkyl mycket mer konkret och tydlig och man får en helt annan förståelse.

När däremot Björklund och senare även LR:s Metta Fjelkner så tydligt går ut och vill styra undervisningen i en viss riktning och kommer med påståenden som "det är dags att lärarna åter ska ta plats i katerdern", då blir jag arg och kan inte hålla med längre. Arg därför man har gått över en gräns och arg för att jag upplever att man ser mer tillbaka än framåt. För mig är det självklart att politiken ska syssla med VAD-frågorna och tjänstemän, lärare och skolledare med HUR-frågorna. Björklund skriver visserligen att valet av undervisningsmetod är ett val som bör fattas av läraren, men det framgår tydligt att han tycker att eleverna har fått ta för mycket ansvar och fått arbeta för mycket på egen hand och att han gärna ser en återgång till mer traditionell undervisning.

Jag håller med honom, när han säger i artikeln på DN Debatt, att det mest avgörande i skolans verksamhet är mötet mellan lärare och elever, men det mötet kan se väldigt olika ut.

Som lärare måste man kunna variera mellan rollen som undervisande och handledande. Jag gör hela tiden egna bedömningar utifrån kurs, grupp, situation, individuella behov m.m. Är eleverna trötta, har det hänt något speciellt, är det många som inte har förstått, är de redan igång och bara väntar på att få fortsätta? Ibland krävs det mer av ren undervisning (katederundervisning om ni så vill), ibland är det bättre med ett handledande agerande. Men det är mina bedömningar, mina beslut, utifrån kunskap, kompetens och erfarenhet. Ibland sker de i dialog med mina elever, ibland utan. Just dialogen är väldigt viktig för mig och den hjälper mig att skapa ett bra arbetsklimat, dessutom vet jag att eleverna verkligen uppskattar den.

Är därför oerhört tacksam för den intensiva debatt kring dessa viktiga frågor som under de senaste dagarna har förts under #merkateder på Twitter, efter initiativ av @Johan_Groth. Så många intresserade och engagerade människor. Vi är inte alltid överens, men det är ju det som skapar dynamiken. Debatten har tvingat mig att reflektera över min roll som lärare, reflektera över mitt ledarskap och reflektera över mina val av undervisningsmetoder och dessutom tvingat mig att försöka uttrycka dessa reflektioner inom max 140 tecken vilket sannerligen är en utmaning! Nyttigt, spännande, lärorikt och roligt.

Fördelen med en diskussion på Twitter är också att alla som vill faktiskt kan delta och att avstånden blir väldigt korta. Vill därför rikta ett extra tack till IT-minister @annakarin_hatt och Lärarförbundets @evalissiren som båda personligen valde att ge sig in i debatten, kommunicera, ställa frågor och svara på frågor. Twitter och demokrati när det är som bäst!

Det är tufft att vara lärare...

Läser kommentarerna på GD om händelserna på Hedängsskolan, där några föräldrar anmält lärarna för att ha behandlat barnen illa. Nu har lärarna via rektor och skolchef bemött anmälan och gett sin syn. Vet inte mer än det som har stått i media och vill därför inte kommentera, men det som inträffat är självklart oerhört trist och det borde inte behöva inträffa.

Tänker på de samtal jag haft under veckan och konstaterar - det är tufft att vara lärare.

Dels träffade jag en ung tjej, en fd elev som numer jobbar som grundskolelärare - "Det är ett tufft jobb, det här Helena, svarade hon på min fråga hur hon tyckte det var och nämnde bl a arbetsbördan med alla omdömen. Dagen efter träffade jag en fd lärare, som bytt yrke i 50-årsåldern. "Jag är glad att jag bytte jobb, sa hon. Hade inte orkat ända till pensionen". "Det var svårt att hinna med alla eleverna, att se till varje enskild elevs behov".

Jag håller med! Det är tufft - så tufft så att jag rätt ofta funderar på att ge upp. Inte för att jag egentligen inte trivs - det är stundtals ett förbaskat kul, fritt och stimulerande yrke - men, det kräver verkligen ett extremt engagemang och det tar på krafterna. Kombinerat med detta att alla är proffs på skolan eftersom de själva har gått där en gång och att lärarna som yrkesgrupp hela tiden ifrågasätts av media, politiker, föräldrar m fl gör det att jag ibland önskar att jag kunde få fokusera på att göra ett bra jobb på något kontor eller liknande, fritt från alla andras åsikter om hur mitt jobb ska göras.

På något sätt verkar man glömma bort att lärare också är människor. Vissa dagar är bra dagar då allt flyter på, man känner att man gör ett bra jobb, fattar rätt beslut, bidrar med bra saker, upplever att eleverna är nöjda. Vissa dagar fungerar det sämre, saker blir inte som man tänkt sig, man hinner inte med allt, tvingas prioritera, några blir besvikna, man är stressad, trött och man kanske tvingas markera eller "ryta i".

Efter alla mina år i skolan upplever jag att de allra, allra flesta av mina kollegor verkligen vill göra ett bra jobb. De engagerar sig i sina elever, de vill utveckla sig, tänka nytt, planera intressanta lektioner, hålla sig ajour inom sitt ämnesområde, arrangera studieresor, engagera föreläsare m.m. m.m. Men tid och resurser sätter käppar i hjulet. Konkurrensen om eleverna kräver att man förutom att vara en god pedagog även ska fungera som marknadsförare, fotograf, webmaster, copy-writer, projektledare, göra saker som syns och får uppmärksamhet och dessutom hinna med att berätta om dem. Man ska dessutom hinna med att driva utveckling, handleda projektarbeten & UF-företag, samverka med näringslivet, fixa praktikplatser, göra praktikbesök, klara av att agera IT-tekniker, kunna fixa krånglande datorer, kopieringsapparater och skrivare, lära sig att hantera ett antal olika administrativa system och svara på mejl, sms och telefonsamtal från kollegor, elever och föräldrar. Helst ska man dessutom även hinna med att jobba internationellt, skriva projektansökningar på engelska, hålla kontakt med kollegor utomlands samtidigt som man arbetar med kvalitetsutveckling, planerar för hur man kan integrera IKT i större utsträckning i sin undervisning, deltar i olika möten och skriver omdömen inför utvecklingssamtal. Listan på måsten kan göras lång...

1994 när jag började som lärare så låg mitt fokus på tre saker - lektioner, för- & efterarbete - och det fyllde tiden tillsammans med en och annan konferens. Tittar jag på min arbetsvecka idag så har det skett en enorm förskjutning. Lektionerna finns självklart kvar och har dessutom blivit fler till antalet, men tiden för för- & efterarbete har minskat drastiskt. Konstruerar prov, fixar med PowerPoints, läser PM, rättar, kollar intressanta artiklar som kan användas i undervisningen, skriver omdömen och sätter betyg gör man på kvällar, helger och lov. För detta finns ingen tid i veckorna. Trots att arbetsdagarna i många fall blir långa, i vissa fall mycket långa.

Det brukar sägas att det är viktigt med tid för reflektion - jag undrar lite när jag ska klämma in den - tur att man har sommarlov...

Kvotering eller inte - that´s the question...

”Jag tänker aldrig låta mig kvoteras” skriver riksdagsledamoten Jessica Rosencrantz stolt på SvD Brännpunkt den 27/2. "Kvotering ger mer kompetens" kontrar Annika Elias och Klara Adolphson, ordförande respektive jämställdhetsexpert i Ledarna. Kvotering till börsbolagens styrelser var en hett debatterad fråga på Folkpartiets landsmöte förra året. Jag var ambivalent då, och jag är det fortfarande, men har vi råd att vänta längre?

Å ena sidan håller jag helt med Jessica Rosencrantz när hon säger att kvotering är kontraproduktivt i strävan efter ett jämställt samhälle, men å andra sidan så har jag full förståelse för att Norge, Island, Spanien och nu Frankrike faktiskt fattat beslut om att införa det - det går helt enkelt alldeles för långsamt. Man vill inte vänta och man har inte råd att vänta! Frågan är om vi har det i Sverige? För ingen tror väl på fullaste allvar, att det är så att anledningen till att vi har ca 80 procent män i bolagsstyrelserna för våra privata börsbolag är att det inte finns kvinnor som är tillräckligt kompetenta? Det finns självklart massvis av kvinnor som skulle göra ett utomordentligt jobb i dessa styrelser och förmodligen även tillföra andra kompetenser, värden och sätt att tänka om de bara fick chansen - men de får den inte. Tyvärr är det nästan precis lika illa i våra kommunala bolag - endast 1 av 4 ledamöter är kvinnor (i 32 av kommunerna finns inte en enda kvinna).

Det är ju ingen nyhet att män väljer män, eller rättare sagt, man väljer någon som är lik en själv eller helt enkelt någon man har i sitt nätverk. Män har fler män i sina nätverk och kvinnor har fler kvinnor i sina och det är inget konstigt med det. Det är här jag inser att kvotering förmodligen är nödvändigt, för att bryta trenden.

Vi behöver styrelser och ledningsgrupper som består av personer med olika bakgrund, olika egenskaper, olika kompetenser och självklart också av olika kön. Först då - när vi har jämställdhet i ledningsgrupper och bolagsstyrelser - kommer vi att kunna få till en jämställd arbetsmarknad där kvinnor och män respekteras på lika villkor.

Jag vill, precis som Jessica Rosencrantz, bli fullt ut respekterad utifrån min kompetens och min erfarenhet och ingenting annat. Men, jag tvingas konstatera att alldeles för många händelser under mitt yrkesverksamma och mitt politiska liv vittnar om att just det faktum att jag är kvinna, tyvärr har inneburit en belastning i en värld där manliga strukturer och värderingar fortfarande dominerar. Hade vi, i de sammanhangen, varit fler kvinnor är jag övertygad om att dessa händelser tagit en annan vändning.

Projektdagar i Norge...

Sitter på tåget tillbaka till Sandviken och samlar tankarna efter 3 dagar i Tønsberg, Norge och planering inför nästa Comenius-projekt. Det är helt klart, otroligt stimulerande att träffa engagerade lärare från andra europeiska länder som brinner för att jobba entreprenöriellt med sina elever.

Den här gången var vi 9 personer från 5 länder som träffades på Nøtterö gymnasium för att försöka sy ihop de sista bitarna i det planerade Comeniusprojektet med entreprenörskap och hållbar utveckling i fokus. En dags intensiva diskussioner kring vilka nyckelord vi skulle trycka extra på i ansökan, tider, arbetsätt och innehåll på de planerade projektmötena och olika förutsättningar för att arbeta med projektet med ungdomarna. Basen blir Ung Företagsamhet och det internationella konceptet Enterprise Without Borders utökat med arbeten kring kulturella skillnader, affärskulturer, internationell handel samt regler och förutsättningar kring företagande i de olika länderna (8 st totalt om alla beviljas projektmedel).

Helt lätt var det inte att få ihop det hela eftersom sättet att arbeta med företagsamhet skiljer sig en del mellan de olika skolorna. I Norge har det funnits speciella entreprenörskapskurser i flera år, något vi även kommer att få i Sverige i och med den nya gymnasiekolan. I Holland kostar det flera tusen att delta i JA-YE och ekonomiundervisningen är mycket teoretiserad på gymnasienivå, så där hade man hittills bara testat "UF" i förenklad form med 13-åringar, berättade de två holländska lärarna, främst i motivationshöjande syfte. Italienaren (som utsågs till Europas bästa UF-lärare 2010) berättade att hans elever bara kunde

arbeta med sina företag tre stycken 60-minuters pass i veckan (plus några eftermiddagar inför mässor). Imponerande att kunna lyckas så bra med de förutsättningarna...

Hur som helst, så hoppas jag verkligen att vi får till den här ansökan ordentligt och att vi får den beviljad, för jag är säker på att det kan bli två riktigt roliga och lärorika år för alla inblandade.

Tønsberg by night - utsikt från hotellbalkongen

Tønsberg på morgonen - samma utsikt...

Sara & Armando utanför skolan.

Välkomstmöte.

Inspektion av det nybyggda biblioteket.

Gammalt möter nytt.

1 dator till varje elev, videokanoner i varje klassrum,

grupprum med LCD-skärmar och gamla hederliga svarta tavlor med kritor...

Fröken Matte, lärande och skolutveckling

Ikväll visades ett inslag på rapport om de tre lärare som under namnet Fröken Matte har videofilmat sina genomgångar och lagt ut på Youtube.

Fröken Matte var ett resultat av en kurs om på Högskolan Dalarna. Jag och mina kollegor på SMSP/Ekonomiprogrammet Bessemerskolan läste en kurs med delvis motsvarande innehåll i våras, också med Jan Svärdhagen som kursledare. Seminarierna var helt webbaserade och mycket intressanta på så sätt att vi diskuterade flera olika sätt att jobba med IKT i undervisningen sociala media, för- & nackdelar, förhållningssätt m.m. m.m. Kursen resulterade också i fler pedagogiska diskussioner i arbetslaget.

För min egen del förde det med sig mycket tankar kring hur jag skulle kunna ta med mig mitt eget intresse för sociala media och utnyttja det i ekonomiundervisningen. Twitter och Facebook m.m. har på flera sätt bidragit på ett mycket positivt sätt i ett yrkesperspektiv - främst, hittills när det gäller min egen fortbildning, intressanta uppslag, nätverk, kommunikationssätt och idéer men inte fullt ut lika mycket i relation till eleverna - än. Men det kommer mer och mer - och det är väldigt stimulerande.

Självklart kan genomgångar på Youtube inte ersätta vanliga fysiska lektioner eller lektioner där det finns möjlighet till kommunikation mellan lärare och elev och en individualisering, men jag tror att det på flera sätt kan vara just ett utmärkt komplement. Eleverna kan titta på genomgångarna innan lektionen och på så sätt vara förberedda. Frånvarande elever kan ta igen en missad genomgång och de som vill gå snabbare framåt har möjlighet till det. Man kan titta igenom genomgångarna som repetition inför ett prov eller titta på en del av dem, pausa, lösa en uppgift och sedan gå vidare. Uppenbarligen är det många elever som uppskattat att kunna se genomgångar på nätet och vittnar om att det hjälpt dem att nå kursmålen. Egentligen är det bara att gå till sig själv. Är t ex oerhört tacksam för all kostnadsfria filmsekvenser på nätet om hur man jobbar med olika moment i t ex Photoshop - trots att jag har gått en kurs. Inget revolutionerande men nyttiga och lärorika filmklipp.

Att använda Youtube för att titta på genomgångar är visserligen inte något som utvecklar själva sättet att undervisa i matematik eller andra ämnen - men det var uppenbarligen inte heller syftet. Däremot utvecklar det undervisningen på så sätt att det sprider idéer och visar på hur vi lärare kan arbeta på olika sätt t ex med hjälp av olika digitala och sociala media för att få eleverna att nå kursmålen och det måste väl ändå vara huvudsyftet med undervisningen. Är det något som Sociala media och digitala nätverk som t ex Dela är bra på så är det just att sprida olika idéer om hur man kan arbeta och utveckla undervisningen - och fler lärare borde se dessa möjligheter och utnyttja dessa kanaler.

I den diskussion som uppkommit på Svärdhagens blogg under kvällen så kan man läsa ett antal kritiska inlägg. T ex skriver Anonym "Den eleven som inte förstår genomgången på lektionstid behöver kanske få det förklarat för sig på ett annat vis, inte på samma vis fast i datorn. Pinsamt" och " Ska framtidens skola vara lärarlös och bestå av inspelade lektioner där eleverna inte interagerar under lektionerna? Jag är skeptisk."

Det känns för mig som om man tyvärr blandar ihop saker - det ena utesluter inte det andra. Min erfarenhet är att lärare som använder IKT i sin undervisning också reflekterar och tänker mycket kring lärande, kring sin undervisning och hur de kan individualisera och förklara på olika sätt för de elever som behöver det.

Avslutningsvis tycker jag att Svärdhagen bemöter dessa kritiska röster på ett mycket bra sätt när han bl a säger: "Jag vet att lärarna i reportaget inte tänker sig att eleverna bara skall titta på skärmen istället för att kommunicera, men det är ett gott komplement och ett suveränt verktyg och ibland kan dessa till synes enkla verktyg vara oumbärliga."

Här kan du se inslaget i Rapport.

En dag med Twitter och film...

Har blivit mycket dator och mycket Twitter idag. Fascineras av hur snabbt nyheter sprids där, aktiviteten när något intressant händer. Har alltid älskat myllret av människor på caféer, flygplatser m.m. Twitter har blivit mitt "digitala myller" - staden på nätet som aldrig sover, kommunikationen och kommentarerna som fortgår dygnet runt - och jag stormtrivs...

Idag engagerade två saker på Twitter: IT-minister Anna-Karin Hatt dök upp på Twitter under namnet @annakarin_hatt och med texten: Här twittrar Sveriges IT- och regionminister Anna-Karin Hatt (c) för egen maskin. Min första tanke var verkligen kul! Självklart ska IT-ministern finnas på Twitter! Nästa tanke var - nej, inte ett fejt-konto till... Är så irriterad på dessa fejkade konton som dyker upp. Det var inte alls länge sedan som FP:s 1:e vice ordf Helene Odenljung gick ut och bestämt dementerade att Sabuni hade börjat twittra.

Jag uppskattar ledande politiker som ser möjligheten till kommunikation via sociala media och som investerar i tid på Facebook, Twitter m.m och blir vansinnigt irriterad på människor som konstruerar konton under falsk flagg.

Avvaktade den här gången och försökte följa flödet, kolla med personer som ev visste mer etc.

Den här gången hade det räckt med ett tweet från Centerpartiets officiella konto - men något sådant kom inte... Med tanke på att senaste uppdateringen på kontot är från 10 november- är det dock inte speciellt förvånande...Kanske dags för Centerpartiet att byta Twitteransvarig?

Nästa sak som mer eller mindre fick Twitter att koka idag var självklart Piratpartiets överraskande byte av partiledare. Falkvinge avgår och Anna Troberg kliver upp från rollen som vice partiledare. Har varken följt Piratpartiet, Falkvinge eller Troberg - men det var intressant att följa hur snabbt nyheten spreds och hur långt efter de ordinarie nyhetskanalerna kommer sådana här gånger.

Ja, just det film var det också... Såg Änglamark - Tredje gången gillt med maken på bio. Småtrevlig och tänkvärd, men samtidigt seg med lite tunn handling. Satt mest och reflekterade över att Helena Bergström hade blivit äldre precis som jag. Några kilo till, lite fler rynkor etc. Vi är lika gamla - och jag kände igen mig...

Senare på kvällen blev det filmen - Allt för min syster - en fin, tänkvärd med lite jobbig film om en cancersjuk tonårstjej och hennes familj.