Bra dag på jobbet..

Hade en bra dag på jobbet igår!

Jobbade tillsammans med enskilda elever som behövde lite extra stöd att nå kursmålen, lyssnade till en intressant redovisning om förändringar, oliktänkande och konflikt-rädsla på arbetsplatser, diskuterade hur olika företag arbetar med tidsredovisning och lön där flera av eleverna hade egna erfarenheter från praktik och extrajobb. Hade utöver detta förmånen att tillsammans med en kollega skriva en motivering till ett "Företagarstipendie" som vi delar ut i samband med avslutningen.

Hann även med att prata erfarenheter från praktiken med några elever där väldigt mycket positivt kom fram: "Är så kul att bli tagen seriöst", "Har fått större självförtroende", "Har fått möjlighet att jobba extra och ska jobba där i sommar", "Har lärt mig att ta större ansvar", "Nu vet jag att det är det här jag vill jobba med". Avslutningsvis hörde jag en vikarierande kollega, ny i läraryrket, men med flera år i privata näringslivet säga: "Att få coacha elever att nå sina mål måste vara världens roligaste jobb". Jag håller med henne, den delen av yrket är både stimulerande och rolig.

När jag kommer hem och scrollar ner i Facebook-uppdateringarna har en annan kollega lagt ut en länk till en insändare i Östersundsposten. Insändaren har rubriken "Lärare sökes akut". Strax efter nämner nyheterna domen där en lärare i Kiruna, trots fällande dom mot eleven, nekas skadestånd av tingsrätten i Gällivare. "Lärare ska tåla lite våld".

Två delar av samma värld - skolans värld - men så totalt olika. I insändaren beskrivs den eftersökta lärarprofilen som en stresstålig övermänniska som anser att huvudvärk och högt blodtryck är ett kvitto på väl utfört arbete". Arbetstiden är dagtid, kvällstid och helger, samt alla andra tidpunkter på dygnet och veckan. Sommarledigheten ger dig ett fint tillfälle att lära känna dina egna barn och din partner, alternativt hitta en ny partner. I kommentarerna hade många skrivit "sagt upp mig", "söker nytt", "hela arbetslaget letar annat" etc. Självklart är insändaren tillspetsad och lätt överdriven, men vissa delar ligger lite för nära verkligheten för att vara roliga att läsa...


Är det så det har blivit? Är det så här det se ut? Är det med de villkoren som vi rekryterar de mest lämpade ungdomarna till läraryrket? Frågorna som väcks är många. Något måste göras och det nu. Vi behöver bra, duktiga och engagerade lärare för att få världens bästa skola och för att svenska företag ska kunna ligga i framkant konkurrensmässigt. Ungdomar ser varken sjuksköterskeyrket eller läraryrket som ett kall. De vill satsa tid och pengar i en utbildning som ger bra villkor efter studierna, både arbetstidsmässigt, utvecklingsmässigt och lönemässigt. Ska det dessutom vara en del av läraryrket att tåla våld? Nej, det ska självklart inte vara en del av läraryrket att tåla våld och LR:s Metta Fjelkner ger ett klart svar på detta på SVtdebatt. Lärare har över varken förutsättningar, skyddsutrustning eller utbildning för att bemöta våld på samma sätt som poliser eller ordningsvakter har.

Precis som de allra flesta lärare, så tycker jag om att arbeta med eleverna. Diskussioner och samtal i klassrummet ger energi och det är roligt att följa utvecklingen under de tre åren på gymnasiet. Framför allt är det roligt att se vad som händer när de under ett år får testa att driva ett eget UF-företag och vad otroligt mycket de lär sig och växer genom att under 10 veckor praktisera på ett företag med eget ansvar för projekt, marknadsundersökningar m.m. Det är också stimulerande att se att ekonomiska kunskaper och samband som var långt ifrån självklara i åk 1 är väl förankrade och självklara i åk 3.

Trots detta jobbar jag min sista dag som lärare på Bessemerskolan 15 juni. Jag har gjort som så många andra, jag har sagt upp mig och lämnar läraryrket, för gott eller tillfälligt, det får tiden utvisa. Jag kommer dock att finnas kvar och verka i skolvärlden, genom min processledartjänst på Företagsam. I mitt fall gör jag det för att jag har fått en möjlighet att arbeta med det jag brinner för: Företagsamt lärande, utvecklingsfrågor, utbildning, verklighetsbaserat lärande (praktik, UF, fadderföretag m.m.). Viktiga saker för att våra ungdomar ska vara väl förberedda för morgondagens arbetsmarknad. Jag hoppas att kunna bidra till skolutveckling från en annan roll samtidigt som jag hoppas på nya utmaningar och att kunna gå vidare och utvecklas själv samtidigt.

Genom mitt utvidgade kollegium på Twitter och #Skollyftet vet jag att det finns massor av duktiga, kreativa och engagerade pedagoger "out there" och jag hoppas verkligen den svenska skolan får behålla er - ni behövs!


http://op.se/opinion/insandare/1.4727198-larare-sokes-akut
http://svt.se/nyheter/sverige/domstol-larare-ska-tala-lite-vald
http://debatt.svt.se/2012/05/23/larare-ska-inte-forvantas-tala-att-bli-misshandlade-pa-jobbet/

#TheCage11 - reflektioner från "buren"

Jag älskar Twitter! Älskar det för att det tar mig till platser som jag inte skulle besöka annars - både på nätet och rent fysiskt, för att det får mig att prata & kommunicera med människor som jag kanske annars inte hade pratat med och för att
det ger mig möjlighet att uppleva saker som jag kanske annars inte hade fått uppleva.

När det gäller TheCage så hörde jag första gången talas om projektet under en live-streamad Skollyftetsändning under Almedalsveckan. Senare under hösten, började det dyka upp spännande tweet i mitt flöde som skvallrade om att något var på gång. Jag gillar nya, spännande grepp och TheCage är verkligen ett sådant!

Bara tanken att "bura in" ett gäng kreativa lärare, skolledare och elever under en dag på Skolforum, för att se vad som kan hända, är intressant och triggar mig, så självklart var jag tvungen att anmäla intresse när möjlighet gavs.

Måndag 31 oktober var det dags och lite pirrigt var det att gå upp för trappan från parkeringen på Stockholmsmässan kl. 06.55. Några av de andra deltagarna har jag pratat med på Twitter under en tid, några var helt nya bekantskaper, men jag hade inte träffat en enda "på riktigt" tidigare. Därför var det rätt roligt att den första personen som jag började prata med, Frida Monsén, visade sig vara från Sandviken och dotter till en av mina kollegor på Bessemerskolan... Världen är liten.

Efter en stunds uppvärmning, mingel och en efterlängtad kopp kaffe, så var det dags för dagens första uppdrag. Anne-Marie Körling inledde med stort engagemang och ville att vi skulle utforska läroplanerna och jobba fram lektions-/projektupplägg med de stora feta frågorna som stimulerar till fortsatt tänkande och fler frågor.

Jag hamnade i en riktigt effektiv grupp som rätt snabbt fastnade för etik- och demokratifrågor och temat blev "Vem äger livet?".

Sedan avlöste uppdragen varandra under dagen. Nya agitatorer, nya gruppkonstellationer och nya frågeställningar i ett högt tempo. Hur får vi in det globala perspektivet i undervisningen? Hur ger vi alla elever lika förutsättningar för att närma sig ny teknologi?

Hur kan vi förbättra elevernas inflytande och skoldemokratin? Hur kommer idrott & hälsa att se ut som ämne i framtiden?

Ibland blev det målfokuserade diskussioner med kreativa, konkreta lösningsförslag och ibland hamnade samtalen någon helt annanstans. Det ska bli kul att ta del av de sammanlagda resultaten och se vad som hände i de andra grupperna.

För mig som lärare var det i alla fall en rejäl vitamininjektion att delta i TheCage. En hel dag med så många positiva och kreativa människor - vilken energiboost! Att jobba ihop med helt nya personer är roligt och nyttigt och skapar en speciell sorts dynamik med helt nya infallsvinklar. "Aha - sådär kan man också tänka", "Gör ni så istället - vad kul!

Kanske beror många "onödiga" problem i skolan just att vi har låst fast oss, begränsat våra syn-fält och inte förmår att se utanför ramarna. Vi ser inte skogen för alla träden. Det är därför det är så viktigt att träffas tillsammans i olika konstellationer, att ta med eleverna i samtalen så ofta det går, att jobba i workshops, att försöka tänka fritt, brett och annorlunda och att försöka att hitta nya lösningar. För mig som jobbat länge och mycket med entreprenörskap tillsammans med mina elever blir utmaningen att börja jobba mer entreprenöriellt tillsammans med mina kollegor! Tillsammans kan vi skapa en riktigt bra skola - en skola för framtiden!

Cred till de tre organisatörerna bakom projektet (Per Falk, Joakim Vollert och Henrik Widaeus) och till processledaren Olle Bjerkås som lotsade och coachade oss genom dagen.

Anne-Marie Begler, generaldirektör för Skolinspektionen agiterade för "Allas rätt till en god utbildning".

Göran Isberg, skolchef i Sandvikens kommun besökte TheCage

Daniel Jarl (@indyjarl) presenterar en av utmaningarna.

De tre organisatörerna: Per Falk, Joakim Vollert och Henrik Wideaus

Att reflektera över lärarrollen på 140 tecken...

Med Jan Björklund som utbildningsminister så har den svenska skolan diskuterats intensivt de senaste åren. Som lärare har jag många gånger känt - bra, äntligen! Bra att någon tar upp och driver frågorna kring lärarutbildningen, lärarnas status, lärarlegitimation m.m. Det har heller inte bara blivit en massa prat utan beslut har tagits om en ny gymnasieskola, nytt betygssystem, ny skollag och mycket mer.

Som ombud för Gävleborg, var jag på Landsmötet 2009 med och tog Folkpartiets utbildningspolitiska program - 32 punkter med allt från skrivningar om lärarlegitimation och högre utbildningskrav på rektorer till skrivningar om statligt huvudmannaskap och upprustningssatsningar av skollokaler m.m. m.m. Där finns också mycket tydliga skrivningar om satsningar på IKT i skolan och att entreprenörskap ska ingå som en naturlig del både i grundskolan och i gymnasieskolan. Dessa skrivningar har självklart varit viktiga för mig i min roll som lärare.

Som varm förespråkare av mer entreprenörskap i skolan och flitig användare av IKT och Sociala media, så har jag många gånger fått förklara, hur jag kan brinna för dessa frågor samtidigt som jag står bakom Folkpartiets skolpolitik.

För mig har svaret varit glasklart - det är inget problem - det finns inget motsatsförhållande mellan elevernas behov av grundläggande baskunskaper och tydligare kunskapsmål å ena sidan och ett entreprenöriellt lärarnde och en modern IT-baserad undervisning å den andra.

Att jag valt att jobba mycket med både entreprenörskap och IT bygger i stor utsträckning på att jag ser att det hjälper mig och eleverna att nå målen. Vi når dem på ett roligare, mer engagerat, mer interaktivt och mer kreativt sätt. Dessutom så utvecklar eleverna en mängd olika värdefulla kompetenser under resans gång. De lär sig samarbete, att ta ansvar och att söka, värdera och kritiskt granska information. De blir mer motiverade och de lär sig projektledning och vikten av att planera, att kommunicera, argumentera och att presentera. De utvecklar kreativitet och ledarskap men framför allt så växer de som människor.

Flera av mina svagare elever har t ex genom att driva egna UF-företag och praktiskt arbeta med moment som blir viktiga för dem eftersom de handlar om deras eget företag, nått kursmål som de tidigare haft klara problem med att nå. Har man köpt, sålt, bokfört m.m. så blir t ex en balansräkning eller en påläggskalkyl mycket mer konkret och tydlig och man får en helt annan förståelse.

När däremot Björklund och senare även LR:s Metta Fjelkner så tydligt går ut och vill styra undervisningen i en viss riktning och kommer med påståenden som "det är dags att lärarna åter ska ta plats i katerdern", då blir jag arg och kan inte hålla med längre. Arg därför man har gått över en gräns och arg för att jag upplever att man ser mer tillbaka än framåt. För mig är det självklart att politiken ska syssla med VAD-frågorna och tjänstemän, lärare och skolledare med HUR-frågorna. Björklund skriver visserligen att valet av undervisningsmetod är ett val som bör fattas av läraren, men det framgår tydligt att han tycker att eleverna har fått ta för mycket ansvar och fått arbeta för mycket på egen hand och att han gärna ser en återgång till mer traditionell undervisning.

Jag håller med honom, när han säger i artikeln på DN Debatt, att det mest avgörande i skolans verksamhet är mötet mellan lärare och elever, men det mötet kan se väldigt olika ut.

Som lärare måste man kunna variera mellan rollen som undervisande och handledande. Jag gör hela tiden egna bedömningar utifrån kurs, grupp, situation, individuella behov m.m. Är eleverna trötta, har det hänt något speciellt, är det många som inte har förstått, är de redan igång och bara väntar på att få fortsätta? Ibland krävs det mer av ren undervisning (katederundervisning om ni så vill), ibland är det bättre med ett handledande agerande. Men det är mina bedömningar, mina beslut, utifrån kunskap, kompetens och erfarenhet. Ibland sker de i dialog med mina elever, ibland utan. Just dialogen är väldigt viktig för mig och den hjälper mig att skapa ett bra arbetsklimat, dessutom vet jag att eleverna verkligen uppskattar den.

Är därför oerhört tacksam för den intensiva debatt kring dessa viktiga frågor som under de senaste dagarna har förts under #merkateder på Twitter, efter initiativ av @Johan_Groth. Så många intresserade och engagerade människor. Vi är inte alltid överens, men det är ju det som skapar dynamiken. Debatten har tvingat mig att reflektera över min roll som lärare, reflektera över mitt ledarskap och reflektera över mina val av undervisningsmetoder och dessutom tvingat mig att försöka uttrycka dessa reflektioner inom max 140 tecken vilket sannerligen är en utmaning! Nyttigt, spännande, lärorikt och roligt.

Fördelen med en diskussion på Twitter är också att alla som vill faktiskt kan delta och att avstånden blir väldigt korta. Vill därför rikta ett extra tack till IT-minister @annakarin_hatt och Lärarförbundets @evalissiren som båda personligen valde att ge sig in i debatten, kommunicera, ställa frågor och svara på frågor. Twitter och demokrati när det är som bäst!

Spetsutbildning på högstadiet - något för Sandviken?

Konstaterar att Folkpartiets förslag om försök med spetsutbildningar även på högstadiet har upprört en del politiska företrädare inom det rödgröna blocket. Självklart inte helt oväntat, men jag har svårt att se vad som upprör egentligen och jag tycker det är trist att man inte ser möjligheterna med förslaget. Profilklasser med antagningsprov inom idrott och musik finns redan idag inom grundskolan och har funnits länge. Varför ska det inte vara möjligt för elever med särskild fallenhet för ett teoretiskt ämne som matematik eller språk att få ägna sig extra åt det? Som liberal så tycker jag det är viktigt att var och en ska få möjlighet att utvecklas efter sin egen förmåga.

Det är också så självklart att vi behöver både spets och bredd inom skolväsendet i Sverige för att klara tillväxt och konkurrens med andra länder och för mig är det ingen motsättning mellan spetsutbildningar på högstadiet och en skola som värnar om de svaga eleverna - tvärtom. Självklart måste vi även måste ha en skola för de elever som av olika anledningar skolkar, har svårt för matte, inte fixar franskan eller helt enkelt istället är vansinngt intresserade, duktiga och kreativa inom praktiska områden istället. De senaste åren har man i Sandviken initierat många bra satsningar för att få fler att söka till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar (bl.a har man en Science-profil Söderskolan där eleverna får extra tid med de naturvetenskapliga ämnena). Det finns också flera exempel på riktigt bra samarbeten mellan skola/gymnasieskola/högskola/näringsliv, så en riksrekryterande spetsklass inom NO-området skulle passa bra in tycker jag.

Regerings förslag om spetsutbildningar på högstadiet.

Bättre resultat i friskolor...

Friskoleelever har högre meritvärden och resultat på det nationella matematikprovet än elever i kommunala skolor, enligt en ny undersökning skriver Anders Morin och Malin Sahlén, Svenskt Näringsliv på SvD Brännpunkt. De kommunala skolorna borde kunna förbättra sig minst till friskolornas nivå,

Är inte på något sätt överraskad av resultatet, men är glad över att jag på Folkpartiets Landsmöte argumenterade och röstade för ett förstatligande av skolan. Den svenska skolan idag är långt ifrån likvärdig och uppenbarligen spelar både bostadsort och skolhuvudman en stor roll för vilken utbildning man får som svensk elev idag. Och frågan är är om det så vi vill ha det?

I undersökningen har man jämfört elevernas meritvärden och resultat på det nationella provet i matematik i årskurs 9 och funnit att meritvärdet är 42 poäng högre för en friskoleelev jämfört med en elev med samma bakgrund i kommunal skola. När det gäller matematikprovet så är skillnaden 3,7 poäng. Man skriver i artikeln att man har neutraliserat för individuella skillnader vad gäller kön, föräldrars utbildningsbakgrund och ev. utländsk bakgrund hos eleven.

Resultatet är inget oväntat och gör mig knepigt nog både frusterad och glad samtidigt. Frustrerad över den situation med allt större skillnader som vi har fått i den svenska skolan men glad över att friskolorna uppenbarligen visat att det går att lyckas bättre. För vi behöver verkligen bättre resultat inom svensk skola och inte minst inom matematik och naturvetenskap. Jag är liberal, ekonom och dessutom väldigt engagerad i entreprenörskaps- och företagarfrågor. Självklart är jag i grunden positiv till friskolor och glad över att konkurrensen från friskolorna bidragit till att man tvingats "kavla upp ärmarna" inom den kommunala skolan, men utvecklingen med de stora skillnaderna (också mellan olika kommuner) oroar mig och jag tror att det är nödvändigt med både mer lika villkor mellan fristående och kommunala skolor och ett återförande av den svenska skolan till staten för att komma till rätta med detta.

Artikelförfattarna tar också upp en rad framgångsfaktorer och jag Inser efter flera år inom den kommunala skolan att det finns en hel del att jobba med... Dessutom finns det ju en del som borde beaktas av de som i dagarna jobbar med att förhandla fram ett nytt läraravtal...

...faktorer som forskningen pekar ut som kännetecknar framgångsrika skolor är tydlighet i styrning och ledarskap som framför allt inriktas på kunskapsmål, höga förväntningar på eleverna, kompetenta och engagerade lärare, extra stöd till lågpresterande elever, regelbundna uppföljningar samt ordning och reda. Den totala resursnivån har mindre betydelse, däremot är det viktigt att resurser och arbetstid i tillräcklig utsträckning används till undervisning. Duktiga lärare måste premieras lönemässigt.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/elever-i-friskolor-presterar-battre_4547409.svd

Dags att införa mer privatekonomi i skolan

DN 2007-08-28

78 procent av pensionsspararna förstår inte innehållet i sina pensionsbesked och 5 procent läser dem inte alls.



Dessutom hörde jag på TV-nyheterna i morse att väldigt många inte begriper sig på el-räkningarna heller. Fast egentligen är jag inte förvånad, det är inte lätt att vara vanlig, svensk medborgare idag. Man ska veta med vilket telefonbolag familjen ringer billigast, med vilken Internetleverantör man surfar snabbast och billigast med, vilket mobilabonnemang som är bäst för just mig, vilken el-leverantör som passar familjen och huset bäst, vilket försäkringsbolag som ha de bästa och mest prisvärda försäkringarna och dessutom kunna tolka de snåriga villkoren. Dessutom ska man helst ha tid att följa börs- och fondkurser för att kunna göra de rätta pensionsplaceringarna. Nu när klimat- och miljöfrågorna har kommit att spela en allt större roll, så måste jag också kunna avgöra hur jag reser klimatsmart, hur jag sopsorterar effektivt och vilka livsmedel som inte transporterats onödigt långt i en lastbil till just min butik. Detta samtidigt som man ska få det övriga livspusslet att gå ihop med barn, jobb, hem och fritidsaktiviteter, minst 30 minuters daglig motion inräknad. Dessutom får man skämmas om man glömmer tandtråden varje kväll... Suck, man kan bli trött för mindre...



Utifrån detta tycker jag att det är väldigt konstigt att man ännu inte infört mer och obligatorisk undervisning i privatekonomi och privatjuridik. Det borde väl vara en självklar uppgift för skolan att se till att förbereda eleverna så att de känner till de klarar av att göra alla jämförelser och val som vuxenlivet kräver av dem.



Som lärare hoppas jag att gymnasieutredarna tagit intryck av debatten och att det blir en obligatorisk kurs i privatekonomi & privatjuridik. Tills dess får jag väl försöka att dra mitt strå till stacken så gott det går och låta eleverna granska både pensionsbesked och el-räkningar i mina andra ekonomiska kurser.