Med Jan Björklund som utbildningsminister så har den svenska skolan diskuterats intensivt de senaste åren. Som lärare har jag många gånger känt - bra, äntligen! Bra att någon tar upp och driver frågorna kring lärarutbildningen, lärarnas status, lärarlegitimation m.m. Det har heller inte bara blivit en massa prat utan beslut har tagits om en ny gymnasieskola, nytt betygssystem, ny skollag och mycket mer.
Som ombud för Gävleborg, var jag på Landsmötet 2009 med och tog
Folkpartiets utbildningspolitiska program - 32 punkter med allt från skrivningar om lärarlegitimation och högre utbildningskrav på rektorer till skrivningar om statligt huvudmannaskap och upprustningssatsningar av skollokaler m.m. m.m. Där finns också mycket tydliga skrivningar om satsningar på IKT i skolan och att entreprenörskap ska ingå som en naturlig del både i grundskolan och i gymnasieskolan. Dessa skrivningar har självklart varit viktiga för mig i min roll som lärare.
Som varm förespråkare av mer entreprenörskap i skolan och flitig användare av IKT och Sociala media, så har jag många gånger fått förklara, hur jag kan brinna för dessa frågor samtidigt som jag står bakom Folkpartiets skolpolitik.
För mig har svaret varit glasklart - det är inget problem - det finns inget motsatsförhållande mellan elevernas behov av grundläggande baskunskaper och tydligare kunskapsmål å ena sidan och ett entreprenöriellt lärarnde och en modern IT-baserad undervisning å den andra.
Att jag valt att jobba mycket med både entreprenörskap och IT bygger i stor utsträckning på att jag ser att det hjälper mig och eleverna att nå målen. Vi når dem på ett roligare, mer engagerat, mer interaktivt och mer kreativt sätt. Dessutom så utvecklar eleverna en mängd olika värdefulla kompetenser under resans gång. De lär sig samarbete, att ta ansvar och att söka, värdera och kritiskt granska information. De blir mer motiverade och de lär sig projektledning och vikten av att planera, att kommunicera, argumentera och att presentera. De utvecklar kreativitet och ledarskap men framför allt så växer de som människor.
Flera av mina svagare elever har t ex genom att driva egna UF-företag och praktiskt arbeta med moment som blir viktiga för dem eftersom de handlar om deras eget företag, nått kursmål som de tidigare haft klara problem med att nå. Har man köpt, sålt, bokfört m.m. så blir t ex en balansräkning eller en påläggskalkyl mycket mer konkret och tydlig och man får en helt annan förståelse.
När däremot Björklund och senare även LR:s Metta Fjelkner så tydligt går ut och vill styra undervisningen i en viss riktning och kommer med påståenden som "det är dags att lärarna åter ska ta plats i katerdern", då blir jag arg och kan inte hålla med längre. Arg därför man har gått över en gräns och arg för att jag upplever att man ser mer tillbaka än framåt. För mig är det självklart att politiken ska syssla med VAD-frågorna och tjänstemän, lärare och skolledare med HUR-frågorna. Björklund skriver visserligen att valet av undervisningsmetod är ett val som bör fattas av läraren, men det framgår tydligt att han tycker att eleverna har fått ta för mycket ansvar och fått arbeta för mycket på egen hand och att han gärna ser en återgång till mer traditionell undervisning.
Jag håller med honom, när han säger i
artikeln på DN Debatt, att det mest avgörande i skolans verksamhet är mötet mellan lärare och elever, men det mötet kan se väldigt olika ut.
Som lärare måste man kunna variera mellan rollen som undervisande och handledande. Jag gör hela tiden egna bedömningar utifrån kurs, grupp, situation, individuella behov m.m. Är eleverna trötta, har det hänt något speciellt, är det många som inte har förstått, är de redan igång och bara väntar på att få fortsätta? Ibland krävs det mer av ren undervisning (katederundervisning om ni så vill), ibland är det bättre med ett handledande agerande. Men det är mina bedömningar, mina beslut, utifrån kunskap, kompetens och erfarenhet. Ibland sker de i dialog med mina elever, ibland utan. Just dialogen är väldigt viktig för mig och den hjälper mig att skapa ett bra arbetsklimat, dessutom vet jag att eleverna verkligen uppskattar den.
Är därför oerhört tacksam för den intensiva debatt kring dessa viktiga frågor som under de senaste dagarna har förts under
#merkateder på Twitter, efter initiativ av @Johan_Groth. Så många intresserade och engagerade människor. Vi är inte alltid överens, men det är ju det som skapar dynamiken. Debatten har tvingat mig att reflektera över min roll som lärare, reflektera över mitt ledarskap och reflektera över mina val av undervisningsmetoder och dessutom tvingat mig att försöka uttrycka dessa reflektioner inom max 140 tecken vilket sannerligen är en utmaning! Nyttigt, spännande, lärorikt och roligt.
Fördelen med en diskussion på Twitter är också att alla som vill faktiskt kan delta och att avstånden blir väldigt korta. Vill därför rikta ett extra tack till IT-minister @annakarin_hatt och Lärarförbundets @evalissiren som båda personligen valde att ge sig in i debatten, kommunicera, ställa frågor och svara på frågor. Twitter och demokrati när det är som bäst!
