I lördags satt jag på tåget hem till Sandviken, upplyft efter 3 intensiva men mycket stimulerande dagar i Stockholm. En tågresa som blev starten på #Skollyftet. Vi behöver lyfta det positiva inom skolan och fokusera mer framåt istället för bakåt.
Under onsdagen besökte jag och mina kollegor på
SMSP/Ekonomiprogrammet först riksdagen med våra 55 elever. Två av Gävleborgs folkvalda representanter i riksdagen - Elin Lundgren och Per Svedberg tog av sin tid, guidade oss runt och berättade engagerat om sitt arbete i riksdagen. På eftermiddagen deltog vi ett seminarium på Chinateatern där Charlie Söderberg föreläste för ungdomarna om privatekonomi. En rolig och fartfylld föreläsning med mycket tänkvärt innehåll.
Torsdagen tillbringade jag tillsammans med 35 andra lärare, involverade i ekonomiskt utbildning på gymnasienivå, på en konferens med Stiftelsen Företagsam, Civilekonomerna och Almega. En givande dag som handlade om vilka kompetenser företagen kommer att efterfråga i framtiden och hur skolan kan jobba för att förbereda eleverna för arbetslivet, både som anställda och egna företagare.
På fredagen så stod jag och mina kollegor i
FLE:s styrelse som ansvariga för en nationell konferens på
Nacka Gymnasium om Framtidens Lärande i Gy11. En inspirerande dag, med positiva diskussioner om utveckling och samarbete. (Läs mer om dagen i ett
tidigare inlägg).
Att efter dessa tre, väldigt positiva dagar om arbetet i svensk skola, mötas av debatten på Twitter om Aftonbladets nya livegranskning #
Skolraset gjorde mig minst sagt förvirrad. Inte igen, var min reaktion - räcker det inte med Svt:s
Klass 9A?
Varför är det så mycket fokus på allt som är dåligt i svensk skola? Varför vill media så gärna sprida en bild av svensk skola som visar på misslyckanden, på lärare som inte klarar av sina jobb, på skolor som lämnar eleverna vind för våg utan att ta ansvar för deras lärande? Vi matas med bilderna av de allt sämre resultaten i PISA-rapporter och mycket av skulden faller på lärarna - det är vi som gör fel. Vi har fått allt sämre resultat i PISA-rapporterna, det är fakta. Självklart är det flera faktorer som har bidragit till detta. Enligt mig är lärarnas försämrade status, utformningen av lärarutbildningen, kommunaliseringen och bristen på resurser några. Men det är här jag skulle vilja se en förändring - istället för att peka på de som har misslyckats lyft fram de som har lyckats! Både enskilda lärare, skolor och kommuner. Visa oss positiva exempel att ta efter!
Jag är både lärare, mamma och bonusmamma till sex barn och fd fritidspolitiker för Folkpartiet.
Som mamma har jag självklart upplevt dåliga sidor av skolan under de här åren, men dessa har faktiskt främst varit kopplade till bristande resurser och organisatoriska förutsättningar. Det har inte funnits pengar till studieresor, friluftsresor, vikarier, datorer etc. och organisationen har inte förmått att skapa fungerande skolstarter och schema. De bra exemplen har nästan alltid varit kopplade till engagerade, duktiga lärare som brunnit för sitt arbete, försökt att göra det bästa för barnen utifrån tid och resurser, försökt att individualisera så gott det går, försökt att lösa alla möjliga problem som uppstått m.m. m.m. Visst det finns undantag, men de är faktiskt rätt få.
Under mina år som lärare (och även som fd förtroendevald), så har jag träffat lärare på olika stadier som brinner för språkutveckling, IT-utveckling, teknikutveckling, Unga Forskare, Ung Företagsamhet, miljöarbete, media- och journalistik, internationalisering, elever med speciella behov, nyanlända elever, idrottselever, genuspedagogik, hälsa & friskvård och mycket annat. De finns där, på min skola och på alla andra skolor runt om i vårt avlånga land. Men, vem skriver om dem? Vem lyfter fram dem och deras resultat som goda exempel? Gör skolan det? Gör media det? Ja ibland, (drar mig t e x till minnes en artikelserie i Arbetarbladet), men ofta är det organisationer utanför skolan som ser det positiva och lyfter fram dessa lärare och deras verksamhet. Organisationer som Ung Företagsamhet, Unga Forskare, Svenskt Näringsliv, Svensk Handel och Rotary, bara för att nämna några av de som jag främst har kommit i kontakt med. Varför? Tror vi inte att detta är saker som bidrar till måluppfyllelsen i svensk skola? Är inte genuspedagogik, hälsa, entreprenörskap och kvalitet i APL viktiga hörnstenar? Varför är vi så dåliga på att framhålla det vi är bra på?
Självklart måste vi bli bättre på att följa upp verksamheten och hur vi jobbar, sätta ord på de resultat som vi ser. Kanske är det här en del av problematiken ligger - vi lärare är helt enkelt dåliga på att beskriva hur vi arbetar, varför och vilka resultat vi uppnår. Mycket av det vi gör kommer aldrig fram i några undersökningar, ibland för att det inte är prioriterade områden som enligt huvudmannen ska följas upp, ibland för att det helt enkelt är svårt att mäta resultaten.
Jag är övertygad om att oavsett om man brinner för IKT, Entreprenörskap eller Montessoripedagogik, så arbetar man inte med det om man inte verkligen tror att det är en bra väg att gå - en bra väg för att nå målen och för att man ser och har sett många positiva resultat, oavsett om dessa finns tryckta i en utvärderingsrapport eller inte.
Tack @Anna_Kaya för att du tog tag i diskussionen och skapade bloggen!
Jag hoppas att kunna bidra till #
Skollyftet med goda exempel inom de områden som jag verkar inom - tillsammans så lyfter vi både skolan och debatten!
/Helena
