Döden en del av livet...

Kretsar så mycket kring döden just nu... Är man mitt i livet blir döden ibland väldigt påtaglig. Har varit förskonad så länge på något vis, kunnat skjuta det ifrån mig...

Att som ung vuxen mista en kär farfar och en kär morfar är tråkigt och de finns fortfarande med mig, i tankar, i minnen, på fotografier från barndomen och i möbler, tavlor och andra speciella föremål i mitt hem - men, de hade levt ett långt liv, fått se barn och barnbarn växa upp och jag visste att den dagen skulle komma då jag inte längre fick träffa dem och krama dem.

I år och förra året har döden kommit så mycket närmare... En av mina kära kusiner, 41 år och 3-barnsfar, gick oväntat gick bort i höstas efter bara några veckors sjukdom, en skolledare på jobbet dog hastigt, pappas bäste vän som tog vi farväl av i våras, elevers föräldrar, barnens skolkompisar, grannar och nära vänners syskon. Många fortfarande unga, mitt i livet, med barn, föräldrar, syskon som alldeles för tidigt mister en nära anhörig...

Maken som kom hem från jobbet idag och chockat konstaterade att en av de omkomna i bilolyckan innan jul var en arbetskompis... Vänner som skriver om sin sorg på facebook...

Sjukdom som gör sig påmind i den nära familjen...Min egen oro för min egen hälsa... Den finns där, går inte att skjuta ifrån sig längre, måste lära mig att döden är en del av livet. Försöka att se det naturliga i något jag hela livet tänkt på som något onaturligt... Vi finns här ett tag - ingen vet riktigt hur länge. Helt plötsligt blir väldigt mycket väldigt oväsentligt och några få saker blir väldigt viktiga...

Tid för reflektion...

Har rymt till stugan i skärgården... Rymt från huset som behöver städas, rymt från alla papper som borde sorteras både hemma och på jobbet, rymt till lugnet, skogen och öppna spisen i sommarstugan.

Ibland snurrar ekorrhjulet lite för snabbt, det blir för många timmar på jobbet, för många timmar i möten och alldeles för många måsten, krav, borden och hinna med. De senaste veckorna har det varit så i mitt liv...

Tiden har inte räckt till helt enkelt hur mycket jag än har försökt - och tyvärr har jag väl försökt lite väl mycket, så mycket att magen till slut sa ifrån. Ja, egentligen började den säga ifrån redan i våras, fast jag valde att inte lyssna så mycket till den. För ett par veckor sedan så hade jag inget val längre. Det var nödbromsen som gällde... Minska antalet jobbtimmar och öka antalet vila- och motionstimmar och dessutom, bättre mat, mindre kaffe och ingen alkohol!

För ett par dagar sedan, efter tre "vita" veckor, så kände jag att magen började komma i balans igen. Nu hoppas jag att ytterligare några dagar i skärgården ska få hela mig att "komma i balans". Dessutom så ger det energi att träffa mina nära vänner i Stockholm, vänner som jag känt i 25-35 år.

Om kursändringar i livet..

Ibland måste man stanna upp, kolla kartan och ta ut ny kompassriktning. Men för att göra detta måste man veta var målet ligger och vart man vill. Ibland är detta lätt, det är enkelt att se målfållan, ibland är sikten mer skymd och man måste ta sig igenom ett och annat grönområde. Att orientera genom livet är inte heller lätt, men det är lättare med kompass...

För snart 8 månader sedan så valde jag att lämna mina uppdrag som ledamot i Kommunfullmäktige och ersättare i Kommunstyrelsen. Jag valde också att lämna det lokalpolitiska arbetet i Folkpartiets lokalförening i Sandviken och att inte kandidera på kommunlistan i valet.

Anledningen var en längre tids interna stridigheter i den lokala FP-styrelsen som kulminerade i samband med nomineringsförfarandet till riksdag och kommunfullmäktige. Då meningsskiljaktigheter övergår i personangrepp är det dags att sätta stopp.

Under våren och sommaren har dock insikten vuxit fram att jag inte är klar med politiken, men också beslutet att det var nödvändigt att hitta nya former och nya forum för ett fortsatt politiskt arbete. För att kunna gå vidare och bestämma hur, var det nödvändigt att hitta vad som egentligen var viktigast och roligast med politiken och vad som från allra första början fick mig att engagera mig politiskt. Jag tror att jag har gjort det, men det tog lite tid. Jag vill fortsätta att vara politiskt engagerad och jag vill fortsätta att kämpa för människors frihet och rätt att påverka sina egna liv och sin egen vardag, för entreprenörskap, företagande och samverkan mellan skola och näringsliv, för en skola med mer fokus på kunskap och kvalitet, för jämställdhet mellan kvinnor och män och ett mångfaldssamhälle där vi berikar och lär av varandra och flera andra saker. Jag vill också även fortsättningsvis vara med och påverka i den kommun och region där jag lever och bor och ett bra sätt att göra detta är genom aktivt arbete i ett politiskt parti.

Efter en lång process och mycket diskuterande, funderande, läsande och reflekterande, om liberalism och konservatism, om socialliberalism och liberalkonservatism och mycket, mycket mer, så föll till slut pusselbitarna på plats och jag beslöt mig i helgen för att avsluta mitt medlemsskap i Folkpartiet Liberalerna och samtidigt registrera mig för medlemsskap på Nya Moderaternas hemsida. Att byta partitillhörighet är inte ett lätt beslut - men det här beslutet känns helt rätt och framför allt, det känns bra, spännande och roligt.

...och ju mer jag läser desto mer inser jag att det för min del egentligen inte alls handlar så mycket om en kursändring, det behövs inte...

Vedeldad bastu och kyligt höstdopp...

Veckan i Jyväskylä innehöll en hel del bastubadande. Inte helt otippat när man befinner sig i Finland en regnig höstvecka i slutet på september. På tisdagen så stod det "Recreation Area and Sauna" på programmet. Var helt övertygad om att vi skulle bli skjutsade till något badhus med relax- & sauna-anläggning och brydde mig därför inte om att byta om från förmiddagens föreläsnings-outfit med kjol, blus och högklackade stövlar. Min finländska kollega Pia tittade lite försiktigt undrande på mig när hon hämtade upp mig vid hotellet, själv ombytt till kängor och regnställ... Min tänkta "relaxavdelning" visade sig nämligen vara ett rätt lerigt friluftsområde med ett rött litet bastuhus invid en sjö. Fick åka en extra sväng till hotellet och byta om till det mest friluftsmässiga jag hade packat ner...

Blev dock en riktigt härlig eftermiddag! Tillbringade över 2 timmar i den vedeldade bastun med flera svalkande höstdopp i den 10-gradiga sjön. Otroligt skönt och en härlig, äkta känsla.

Innovate or die...

Var på ett otroligt intressant studiebesök igår på Jyväskylä University of Applied Science. JAMK som arbetar med entreprenörskapsutbildning är en del av universitet men arbetar helt enligt "Learning by doing". Eleverna läser motsvaraned en kandidatexamen men arbetar ca 1/3 av tiden i sina företag som de startar i grupper om 20 personer under första terminen. 1/3 utgörs av olika projektarbeten och 1/3 av litteraturstudier. De läser uteslutande nyskriven litteratur och har stor möjlighet att påverka själv vilka böcker de läser, men de måste uppnå ett visst antal "bokpoäng" utifrån ett speciellt system. Det finns inga klassrum, bara ett antal kontorsytor med flexibla möbler och lärarna fungerar uteslutande som coacher och finns till hand när företagen behöver dem. Hela upplägget påminner mycket om Ung Företagsamhet, men helt universitetsanpassat. Snacka om att lära sig entreprenörskap "the real way". Ska definitivt försöka ta reda på mer om utbildningen och skriva mer om den, men just nu finns inte tiden.

Inte lätt att rösta för första gången...

Blev några timmar vid valstugorna idag med, så här dagen innan valet. Roligt att känna av valrörelsestämningen, kul att spela lite dragspel och trevligt att prata med både väljare och alla andra Sandviken-politiker. Känns som att vi jobbar i medvind! På eftermiddagen pratade jag politik med 4 av familjens 5 förstagångsväljare (inklusive flickvän). Har man bara TV-debatterna att gå på som förstagångsväljare så är det inte lätt. Politiken blir lätt lite ytlig och samma slagord och retorik återkommer gång på gång.

Vad tycker egentligen de olika partierna om fildelning, Ipred, FRA-lagen, integration & invandring, ungdomsjobb, A-kassan, monarki m.m. m.m.? Det blev både valpejls-kompassen, några hemsidor, FP:s "pocketbok" och bra diskussioner. Vad innebär egentligen personval? Måste man kryssa någon? Ska jag rösta på en person som jag tycker är bra men som kandiderar för ett parti som jag egentligen inte hade tänkt rösta på? Spelar det någon roll om jag röstar på någon av de mindre partierna eller på S eller M? Det blev rätt många frågor innan och under middagen - men förhoppningsvis så är det 4 ungdomar som gör medvetna val när de röstar för första gången imorgon.

En alliansbuss kom till Sandviken...

Har av olika skäl inte blivit så mycket kampanjande för min del under valrörelsen, men idag blev det några timmar på stan i samband med att Alliansbussen kom på besök. Under två timmar så var det flygbladsutdelning, intervjuer och tal av Hasse Backman (Fp), Toms Tobé (M), Lennart Sjögren (KD) och Anders W Jonsson (C). Massor av valarbetare i oranga tröjor och bra stämning! Kul!

Musik och mingel vid valstugorna...

Spelade med Ove vid valstugorna idag. Det är alltid kul att plocka fram dragspelet och framför allt att spela tillsammans med andra. Trevlig och positiv stämning på stan´och dessutom fanns tid för många bra samtal. Nästa lördag kör vi igen!

Medborgardialog och sociala media

Folkbiblioteket i Sandviken har ett antal engagerade bibliotekarier och hade idag bjudit in till Dagen D, där en av programpunkterna var ett panelsamtal med 5 lokala politiker kring medborgardialog och sociala media. 5 politiker vilka samtliga, i det här fallet var kvinnor: Jag (Fp), Monica Jacobsson och Ann-Catrin Brockman (S), Ann Östman (V) samt Mary Goro (KD).

Tyvärr lockade inte Dagen D lockat så många åhörare, vilket i och för sig inte förvånar mig så mycket, men jag ändå kan tycka är lite trist med tanke på bibliotekets engagemang och försök till dialog.

Samtalet blev lite hoppigt och ostrukturerat och både vi 5 pratglada i panelen och samtalsledaren skulle nog mått bra av lite exra träning i just panelsamtalsformen, men jag tycker ändå att det blev ett intressant samtal som gav upphov till en hel del reflektioner, både under samtalet och efteråt.

En fråga man kan ställa sig är t ex varför det var så svårt att hitta manliga deltagare till samtalet? I mitt nätverkande på Twitter har jag faktiskt inte reflekterat över att det skulle vara fler kvinnor än män, men går jag till lokalpolitiken i Sandviken så känner jag bara till en manlig politiker som använder sig av Twitter... Är det så att detta med sociala media passar kvinnor bättre eftersom vi är mer "tränade" i att "småprata" kring saker och ting i och med vårt sätt att umgås med varandra?

Om det nu är så att det är fler kvinnor (både i politiken och utanför) som använder sig av sociala media, vilka konsekvenser kommer det att få? Tänker främst på det faktum att de hierarkiska strukturerna saknas i debatten på nätet. Det är fritt fram för vem som helst att delta på Twitter, att kommentera bloggar och tidningsartiklar på nätet m.m. En möjlighet för en vanlig lokal politiker på gräsrotsnivå att få uppmärksamhet för och kanske gehör för en ståndpunkt via en snabb, informell kanal.

Det är självklart svårt att säga vilken roll sociala media kommer att spela i det här valet och om väljarna har uppfattat politikerna som mer mer tillgängliga. Men en sak som vi fem i panelen var överens om var i alla fall att den politiska närvaron på sociala media är ytterligare en plats där vi kan möta medborgarna. En hel del av samtalen kommer även fortsättningsvis att föras på andra platser, såsom på ICA, i busskön och vid valstugor men vi är alla olika och föredrar olika mötesplatser.

Val, demokrati och sociala media

Ibland blir diskussionerna på Twitter extra intressanta att följa, idag blev en sådan dag!

Två twittrare (Amanda Brihed och Micke Kazarnowic) har under dagen, i en rad twitterinlägg debatterat demokratiproblemet i dagens valsystem när det gäller personval, valkretsar m.m. En riktigt intressant "nät-debatt". Politik är kul och demokrati är viktigt och när det gäller valsystemet så finns onekligen en förbättringspotential. Amanda fastslår i några av sina tweet att vallagen är föråldrad och inte speglar hur verkligheten ser ut idag. En verklighet där man mycket väl kan hitta intressanta kandidater utanför den egna valkretsen tack vare sociala media m.m.

Jag håller med henne och fick ytterligare ett argument till att en förändring måste till stånd för att göra systemet mer demokratiskt.

Jag har i ett tidigare blogginlägg (07.04.2010) skrivit om att vi har ett demokratiproblem i Sverige när t ex ett 10-tal partimedlemmar i en kommun i praktiken kan avgöra vem/vilka som kan väljas till kommunfullmäktige eftersom personvalsspärrarna gör att det i praktiken är väldigt svårt att kryssa sig förbi namn som står före på listan. I ett samhälle där allt färre väljer att gå med i ett politiskt parti utan istället hittar andra kanaler för att engagera sig och för att kunna påverka så måste personkryssen få ett större inflytande. Ta bort spärrarna och låt medborgarna bestämma fulllt ut istället. Varför ska 10 personer kunna påverka så mycket mer än vad övriga väljare kan?

Samma sak när det gäller det som Amanda och Micke för fram, vilka kandidater som jag i praktiken kan rösta på:

I de två nedanstående styckena har jag citerat från val.se:

"I riksdagsval kan du bara rösta på kandidater som finns på valsedlar som gäller för din riksdagsvalkrets. Det står längst ner på valsedeln vilken krets valsedeln gäller för. Om du röstar med en namnvalsedel som gäller för en annan valkrets kommer din röst endast bli en röst på partiet."

"I valen till kommun- och landstingsfullmäktige ska du använda en valsedel som gäller för din kommun respektive ditt landsting. Om du personröstar på en kandidat som ställer upp i en annan valrets än den du bor i räknas det som en giltig personröst. Om du personröstar för en person som kandiderar i en annan kommun eller annat landsting kommer din röst endast bli räknad som en röst på partiet."

När det gäller landstingsvalet så innebär detta för mig, boende i Sandviken, att det är fullt möjligt att kryssa en person som står på en annan lista än Västra Gästrikland. Rösten kommer att räknas som personröst, men jag måste själv se till att få tag på rätt valsedel då jag knappast kan räkna med att en valsedel från t ex Hälsingland finns tillgänglig i min vallokal i Sandviken. Varför så svårt?

Ett annat exempel: Har jag, som riksdagskandidat nr 8 på Folkpartiets lista i Gävleborg, väljare i t ex Stockholm som vill personvalskryssa mig, så räknas den rösten enbart som en röst på partiet, inte på mig. Varför?

Läs gärna Micke Kazarnovics blogginlägg i samma ärende.

Paneldebatt på gymnasiet

Idag var det skoldebatt för förstagångsväljarna och tredje årskursens elever på Sandvikens Gymnasieskola. Det blev en riktigt kul och livfull debatt, delvis tack vare ungdomsförbundens representanter som levererade tydliga budskap och snabba repliker, delvis tack vare att vi hade flera elever i publiken som ställde kritiska frågor till både alliansens representanter och de röd-gröna.

Utbildning och skola fick självklart stor plats i debatten och att den gjorde nytta blev ganska tydligt när gymnasieeleverna förhoppningsvis fick klart för sig att inget av partierna ville lägga ner Komvux och inget av partierna heller ville avskaffa betygen. De olika åsikterna om friskolor väckte också intresse, speciellt som elever från både Sandvikens Gymnasieskola och Göranssonska skolan fanns på plats i publiken och vänsterns Ida Gabrielsson fick förklara sig både en och två gånger innan eleverna från Göranssonska var nöjda med svaret.

En annan fråga som väckte intresse var bostadspolitiken och där blev skillnaderna mellan blocken rätt tydlig.

Riktigt kul att så många av eleverna engagerade sig i debatten - hoppas att de går vidare och skaffar sig ännu mer information så att de kan känna att de gör ett genomtänkt val den 19 september.

Studentkostym i september...

Son nr 2 som tar studenten i juni nästa år ska på bröllop i helgen, så vi beslöt att tidigarelägga inköpet av studentkostym några månader....

Tittar på bilderna och minns en knubbig bebis, en skrattande 3-åring i snickarbyxor och bakvänd keps, en stolt och busig 5-åring på dagisavslutningen, en fotbollsspelande 8-åring, sprudlande glad över segern i Sparbanksligan, en pianospelande 11-åring på första giget med Blueshunters och mycket, mycket mer... Life goes on! Rätt härligt! :-)

Lärorikt "tröstsurfande" i de sociala mediernas värld

Att surfa runt och klicka sig vidare i ett okontrollerat virrvarr av länkar, utan annat mål än att stanna på sidor som verkar intressanta fungerar lika bra som en några timmar tröst-shopping och kan dessutom vara riktigt lärorikt!

Vissa dagar vaknar man och upptäcker att all inspiration, energi och arbetsglädje är totalt puts väck - det går bara inte att få något riktigt vettigt gjort helt enkelt.

Idag var en sådan dag. Hade bestämt mig för att jobba några timmar hemifrån under förmiddagen (i hopp om att få lugn och ro och en hel del gjort...), men fick ingenting gjort och begav mig till kontoret för att rensa, röja och ringa samtal istället. Att ta itu med praktiska saker som inte kräver lika mycket motivation och fokusering men ändå måste göras brukar vara ett bra knep för att inte få dåligt jobbsamvete. Gick hyfsat med hjälp av några kaffekoppar och till slut blev det lunch. Rotarylunch där jag hade förmånen att få lyssna på skidskytten Elisabeth Högberg från Jädraås. Ett oväntat men roligt möte med en ung, målmedveten tjej och det var nästan svårt att riktigt ta in hur otroligt mycket träning en sådan elitsatsning kräver.

Ägnade ett tag efter lunchen till fler praktiska saker men bestämde mig sedan för att unna mig några timmars kompetensutveckling och informellt lärande. En viktig men inte alltid prioriterad del av det här yrket.

Har mer och mer funderat på hur jag skulle kunna omsätta mitt intresse och "min kärlek" till sociala media till att bli en naturlig del av min undervisning. Behöver nya projekt att ta tag i och nya mål för det här året och detta kanske är lösningen på min inspirationsbrist....

Via ett twitterinlägg hamnade jag på bloggen http://patalom.se/och lyssnade på en podcastintervju med Kristina Alexandersson. Fick massor av inspiration och nya idéer hur jag skulle kunna jobba med blogg och twitter när det gäller projektarbeteskursen med 3:orna. Intervjun fick mig också att tänka på när min kollega Elke, i Österrike berättade om hur hon använde delicious.com med sina elever för att samla intressanta länkar inför grupparbeten etc. Kunde det vara något? Ägnade 40 min åt att skaffa ett konto på delicious.com, lära mig om hur jag kunde använda det och test-tagga några länkar. Har nu ett antal kopplingar till mitt Yahoo-konto eftersom jag fixade ett flickr-konto i förra veckan.

Fick sedan syn på ett nytt intressant twitter-inlägg och hamnade på bl.a. ett filmklipp om mobiltelefoner i undervisningen, intressanta 1-1-sidor, bloggar om IKT, skolutveckling och sociala media. Och, klockan 17.00 kunde jag konstatera att jag lärt mig massor av nya intressanta saker som förhoppningsvis både kan vara inspirerande och utveckla min undervisning detta läsår. Detta tack vare ett antal sociala media som Twitter, Bloggar, You Tube m.m.

Kryssa en liberal feminist!

Med en månad kvar till valet så startade jag idag mitt alternativ till personvalskampanj. Mitt mål är att varje dag fram till valet 19 sept ge mig ut på Sandvikens gång- & cykelvägar och motions-gå ca 1 timme iklädd t-shirt med texten "Kryssa en liberal feminist!".

Jag gör det för min och alla andra kvinnors hälsa, för kvinnors rätt till en jämställd vård och för en värld där kvinnor och män har samma friheter, rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet! Inte minst inom arbetsliv och företagande!

Kryssa en liberal feminist och välj en jämställd väg i framtiden!

Ja till framtiden!

Folkpartisten Mikael Wendt i Skövde har skrivit Folkpartiets vallåt - och självklart så säger vi - Ja till framtiden!

Spetsutbildning på högstadiet - något för Sandviken?

Konstaterar att Folkpartiets förslag om försök med spetsutbildningar även på högstadiet har upprört en del politiska företrädare inom det rödgröna blocket. Självklart inte helt oväntat, men jag har svårt att se vad som upprör egentligen och jag tycker det är trist att man inte ser möjligheterna med förslaget. Profilklasser med antagningsprov inom idrott och musik finns redan idag inom grundskolan och har funnits länge. Varför ska det inte vara möjligt för elever med särskild fallenhet för ett teoretiskt ämne som matematik eller språk att få ägna sig extra åt det? Som liberal så tycker jag det är viktigt att var och en ska få möjlighet att utvecklas efter sin egen förmåga.

Det är också så självklart att vi behöver både spets och bredd inom skolväsendet i Sverige för att klara tillväxt och konkurrens med andra länder och för mig är det ingen motsättning mellan spetsutbildningar på högstadiet och en skola som värnar om de svaga eleverna - tvärtom. Självklart måste vi även måste ha en skola för de elever som av olika anledningar skolkar, har svårt för matte, inte fixar franskan eller helt enkelt istället är vansinngt intresserade, duktiga och kreativa inom praktiska områden istället. De senaste åren har man i Sandviken initierat många bra satsningar för att få fler att söka till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar (bl.a har man en Science-profil Söderskolan där eleverna får extra tid med de naturvetenskapliga ämnena). Det finns också flera exempel på riktigt bra samarbeten mellan skola/gymnasieskola/högskola/näringsliv, så en riksrekryterande spetsklass inom NO-området skulle passa bra in tycker jag.

Regerings förslag om spetsutbildningar på högstadiet.

Om privat - offentligt, sociala media och utsuddade gränser

En kort scanning av dagens Twitterinlägg fick mig att grotta ner mig totalt på nätet och läsa allt om yttrandefrihet, meddelarfrihet, offentligt/privat anställda och sociala media. Det tog hela kvällen. Tur att man har semester...

Brit Stakston skriver i ett inlägg på kommunikationsbyrån JMW:s hemsida om en twittrande och bloggande lokförare som inte twittrar formellt för SJ men som privatperson ger sin bild av en tågförsening, vilken information som gavs och om klagomål från passagerare m.m.

"En lokförare som inte twittrar på uppdrag av SJ men som privatperson väljer att läxa upp kunderna för händelser som skett under hans arbetstid.

En händelse som visar att man må uppleva sig själv som hur privat som helst – men för utomstående är man en representant för sin arbetsgivare. En konsekvens av de nya kommunikationsverktygen som nu varje verksamhet måste hantera. Vare sig det är privat eller offentlig verksamhet."

Jag håller inte helt med Stakston i det hon skriver men hennes inlägg väcker onekligen en mängd frågor och kanske är det det som är meningen. Är det OK att lokförare twittrar? Är det OK att skattetjänstemän, lärare eller sjukgymnaster twittrar? Får man blogga om sitt jobb? Beror det på vad man jobbar med och vad och hur man skriver? Vad gäller om man är offentliganställd kontra privatanställd? Vad gäller för anställda i ett statligt bolag? Självklart förväntar man sig att någon som formellt twittrar för en organisations räkning håller en mer formell ton i språket men samtidigt så uppskattar jag när det framgår att det sitter en fysiskt person bakom tangenterna, även om jag onekligen skrattade till för ett par månader sedan när jag läste på Twitter att Alliansen var tvungen att gå ner till tvättstugan... Men, blir jag upprörd? Nej.

Hamnar vidare på Kristina Axelssons blogg som kopplar det hela till skolan och då blir det hela ännu mer intressant. Precis som Kristina tror jag att vi måste prata betydligt mer i skolan om hur vi förhåller oss till privat-offentligt, vad vi skriver och hur vi skriver på olika sociala media, samt, inte minst, hur det uppfattas av andra. Det är en jätteviktig diskussion! Det handlar om lagar, regler, yttrandefrihet m.m. men det handlar också om etik, moral, värdegrund etc. Sociala media har onekligen bidragit till att skapa en ny verklighet där information och kommunikation sker på så många fler plan en tidigare och formella kanaler får en förändrad roll. Nytt, annorlunda - ja, men nödvändigt att förhålla sig till.

Fick frågan för ett tag sedan om jag twittrade som lärare, politiker eller privatperson?

Alla tre svarade jag - för det är så det ser ut. Och, jag inte är ensam om att använda både twitter, blogg och facebook både i mitt yrkesliv, som politiker och som privatperson.

Jag försökte ett tag att ha två bloggar - en mer privat och en mer politisk - för ett halvår sedan gav jag upp, nu använder jag en. På skolan har jag en kollega som testar att ha ett speciellt lärarkonto på Facebook som hon använder i undervisningen. Har funderat på det, men just nu så lutar det nog åt att jag fortsätter att använda "formella system" för skolkommunikationen med eleverna men även fortsättningsvis accepterar vänförfrågningar på Facebook från de elever som vill ha en kontakt där. Mina elever vet att jag är Folkpartist och jag skriver inget privat på Facebook som inte är OK att läsas även av enstaka elever. Det som är viktigt för mig är att det är eleverna själva som väljer.

På Twitter följer jag personer och organisationer som är intressanta främst ur ett yrkesperspektiv och ett politiskt perspektiv, men även vissa för att jag känner de privat och jag twittrar gladeligen om såväl skolan, politiken som det privata...

Självklart har jag tänkt mycket på gränser och olika roller, men jag har kommit fram till att jag faktiskt trivs med att gränserna suddas ut, för det är på något sätt så det ser ut. Vi måste alla lära oss att hantera att vi har olika roller och hur vi använder oss av dem, men självklart så präglas vi och påverkas av allt det vi är med om och lär oss oavsett i vilken roll det sker....

Sunt förnuft räcker långt...

Intressanta länkar:

SKL om sociala media

KRUS (Kompetensrådet för utveckling i staten)

Våga vägra vara trött

Har avverkat 2 dagar på en efterlängtad semester. Två varma, härliga sommardagar som inneburit massor av ny energi. Tänk att man kan få så otroligt mycket energi av att röra på sig några timmar?!

11-åringen är på golfläger i Högbo den här veckan, dagläger - vilket innebär att han ska infinna sig vid klubbstugan kl. 09.00 och hämtas kl. 14.00. Vi har visserligen fått till viss grannsamverkan vilket innebär att maken och jag inte behöver stå för skjuts och hämtning varje dag, men det innebär ändå klockan på ringning 07.30.

Hursomhelst hade jag mentalt förberett mig under flera dagar att gårdagen var en väldigt tydlig "ny-start-dag". Det var dags för att sätta igång den dagliga sommarmotionen! Är väl medveten om att det låter helt absurt, men jag har helt enkelt längtat efter att det ska bli semester så att jag får tid att röra på mig..... Jag menar, eftersom jag nu vet att jag tycker att det är så roligt och att det känns så bra efteråt, varför sätter jag inte av tid under övriga året???? Varför gör jag inte saker som jag vet att jag mår bra av??? Svaret är tyvärr så himla trist. Jag har helt enkelt varit FÖR TRÖTT. Är så heligt förbannat trött på att gå omkring under större delen av året och vara just FÖR TRÖTT. Vad är det för liv egentligen???? Att vara så upp över öronen engagerad i arbete, politik och övriga åtaganden att man konstant är FÖR TRÖTT. För trött för att orka motionera, för trött för att ta sig i väg till körrepetitioner, för trött för att plocka fram dragspelet, för trött för att orka umgås med vänner och bekanta annat än på Twitter och Facebookl???!!! För trött för att överhuvudtaget göra någonting av alla dessa saker som gör mig glad, lycklig och tillfreds som människa....

Men jag ger mig inte. Kanske, kanske kan jag lyckas hålla i lite längre den här hösten. Om jag bara får till en riktigt bra vana, ett fysiskt och psykiskt behov, en tradition, en förändring...

Och... det har faktiskt börjat riktigt bra. 8 km snabb promenad med joggingsinslag igår och idag 2 timmar med naturpass, karta och kompass. (Träffade på svärfar och svågerns hund och bestämde mig blixtsnabbt för att byta ut elljusspåret med skogen idag.)

Pigg i huvudet, stel i benen men med en himla bra känsla i kroppen!

Cykeln och orienteringsskorna åker med ner till landet, träningskläderna likaså. Nu är det dagliga pass som gäller - om det så bara blir en halvtimmes promenad...

Sommaren är här!

Mer jämställd vård

Pernilla Newman och jag skriver idag i både Gefle Dagblad och Arbetarbladet om mer jämställd vård och behovet av ökad forskning om kvinnors hälsa. Målet är ett antal insändare under sommaren där vi tar upp olika områden men med ett tydligt fokus på jämställdhet.

Först ut alltså...

Mer jämställd vård

Varför ger vi kvinnor manlig vård?
Kvinnor och män är fysiskt olika och forskning har visat att kvinnors hjärt- och kärlsjukdomar i viktiga avseende skiljer sig från männens.
Då mycket av den medicinska forskningen har utförts av män, med mannen som studieobjekt och norm finns en uppenbar risk att diagnostik, behandling och rehabilitering inte blir optimal för kvinnor.
Vi vill satsa på en utökad forskning kring kvinnors hälsa samt en ökad kompetensutveckling för läkare, sjuksköterskor m fl.
Vi vill också att könsperspektivet får större utrymme i vårdutbildningarna.
Rätt vård till rätt person borde vara en självklarhet - även för kvinnor!

Liberala Kvinnor Gävleborg
Pernilla Newman, landstingskandidat (Fp)
Helena Sjöberg, riksdagskandidat (Fp)

Länk till insändaren i Arbetarbladet

Länk till insändaren i Gefle Dagblad

Bättre resultat i friskolor...

Friskoleelever har högre meritvärden och resultat på det nationella matematikprovet än elever i kommunala skolor, enligt en ny undersökning skriver Anders Morin och Malin Sahlén, Svenskt Näringsliv på SvD Brännpunkt. De kommunala skolorna borde kunna förbättra sig minst till friskolornas nivå,

Är inte på något sätt överraskad av resultatet, men är glad över att jag på Folkpartiets Landsmöte argumenterade och röstade för ett förstatligande av skolan. Den svenska skolan idag är långt ifrån likvärdig och uppenbarligen spelar både bostadsort och skolhuvudman en stor roll för vilken utbildning man får som svensk elev idag. Och frågan är är om det så vi vill ha det?

I undersökningen har man jämfört elevernas meritvärden och resultat på det nationella provet i matematik i årskurs 9 och funnit att meritvärdet är 42 poäng högre för en friskoleelev jämfört med en elev med samma bakgrund i kommunal skola. När det gäller matematikprovet så är skillnaden 3,7 poäng. Man skriver i artikeln att man har neutraliserat för individuella skillnader vad gäller kön, föräldrars utbildningsbakgrund och ev. utländsk bakgrund hos eleven.

Resultatet är inget oväntat och gör mig knepigt nog både frusterad och glad samtidigt. Frustrerad över den situation med allt större skillnader som vi har fått i den svenska skolan men glad över att friskolorna uppenbarligen visat att det går att lyckas bättre. För vi behöver verkligen bättre resultat inom svensk skola och inte minst inom matematik och naturvetenskap. Jag är liberal, ekonom och dessutom väldigt engagerad i entreprenörskaps- och företagarfrågor. Självklart är jag i grunden positiv till friskolor och glad över att konkurrensen från friskolorna bidragit till att man tvingats "kavla upp ärmarna" inom den kommunala skolan, men utvecklingen med de stora skillnaderna (också mellan olika kommuner) oroar mig och jag tror att det är nödvändigt med både mer lika villkor mellan fristående och kommunala skolor och ett återförande av den svenska skolan till staten för att komma till rätta med detta.

Artikelförfattarna tar också upp en rad framgångsfaktorer och jag Inser efter flera år inom den kommunala skolan att det finns en hel del att jobba med... Dessutom finns det ju en del som borde beaktas av de som i dagarna jobbar med att förhandla fram ett nytt läraravtal...

...faktorer som forskningen pekar ut som kännetecknar framgångsrika skolor är tydlighet i styrning och ledarskap som framför allt inriktas på kunskapsmål, höga förväntningar på eleverna, kompetenta och engagerade lärare, extra stöd till lågpresterande elever, regelbundna uppföljningar samt ordning och reda. Den totala resursnivån har mindre betydelse, däremot är det viktigt att resurser och arbetstid i tillräcklig utsträckning används till undervisning. Duktiga lärare måste premieras lönemässigt.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/elever-i-friskolor-presterar-battre_4547409.svd

Dags att låta väljarna bestämma...

I TV-programmet Agenda debatterades ikväll bl.a. kravet på att följa partilinjen i riksdagen.

Cecilia Wikström (Fp), personvald riksdagsledamot i valet 2006 var kritisk till att hon blivit uppmanad att "kvitta ut sig" inför en omröstning där hon hade en avvikande uppfattning än partiet och slog fast: "Jag äger mitt mandat".

Debatten, där Björklund (Fp) och Wetterstrand (Mp) deltog, kom sedan att handla om just att vi i Sverige egentligen har partival och inte personval. Själv har jag efter en rad händelser i samband med nomineringar, både i Sandviken och övriga Sverige funderat på om det inte vore dags att låta personvalet ta över.

Tyvärr är det färre och färre som väljer att engagera sig politiskt genom att bli medlemmar i ett speciellt parti, bara detta innebär på sikt ett hot mot demokratin. Det innebär vidare att i flera fall är ett mycket begränsat antal människor som via eventuella provval och på nomineringsmöten och årsmöten bestämmer ordningen på partiets lista till Kommunfullmäktige, Riksdag och Landsting och därigenom "väljer" vilka personer som ska väljas. Möjligheten att kryssa sig förbi och bli personvald finns självklart men det är i praktiken rejält svårt att lyckas.

I Sandviken valde nyligen Mats Sundberg (M) att lämna partiet efter ett internt bråk och blir politisk vilde i KF. Sundberg har under den innevarande mandatperioden haft en hel del tunga uppdrag, men blev inför valet 2010 "nedpetad" till en 9:e plats på KF-listan. Själv har jag valt att inte kandidera till Kommunfullmäktige i årets val, också efter interna partikonflikter, som delvis hade samband med årets nomineringsprocesser. Dessa händelser är långt ifrån unika men får mig att, tillsammans med debatten i kvällens Agenda, att reflektera över om det inte är dags att göra om valsystemet och låta personvalet bli mer avgörande.

Låt väljarna få betydligt mer att säga till om när det gäller att utse vilka som ska företräda dem i Kommunfullmäktige, Landsting och Riksdag! Det skulle i alla fall ställa krav på ett större politiskt engagemang och ett större ansvar hos de lokala politikerna och en större medvetenhet hos väljarna som genom personval tvingas att ta mer tydligt ställning.

Förmodligen skulle det också skapa utrymme för en bättre bredd, mångfald och representation inom partiet där "gynnande av likasinnade", "ryggdunkningar", "tack för gammal trogen tjänst" får stå tillbaka till förmån för engagemang, tydlighet, politiskt vilja och lyhördhet gentemot väljarna. Som politiker får man förtroende för en mandatperiod åt gången och när den är slut så blir utvärderingen tydlig.

Lärlingsanställningar bra för kvalitetssäkringen...

Läser om regeringens förslag om lärlingsanställningar inom gymnasiet, komvux och yrkesvux och tycker att det låter riktigt bra. Ett sätt att stärka försöket med lärlingsutbildningar, kvalitetssäkra utbildningen och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan skola och företag. Förslaget säger t ex att anställda och icke-anställda lärlingar ska likabehandlas, att arbetsgivaren har ett ansvar för eleven när den är på arbetsplatsen och att elever på arbetsplats ska omfattas av samma arbetstidsregler som anställda. Tanken är att lärlingsanställningen blir en slags tidsbegränsad anställningsform där LAS inte gäller och som avslutas när utbildningen avslutas eller när kontraktet bryts.

Att kunna lära sig ett yrke på en arbetsplats samtidigt som skolan står för de nödvändiga, grundläggande bitarna är ett värdefullt alternativ för många gymnasieungdomar. Många fungerar jättebra på en arbetsplats i en anställningssituation men vill, kan eller orkar inte med långa dagar med teoretiska studier i skolmiljö. Dessutom som är det ett bra och kostnadseffektivt sätt att hitta nya, intresserade medarbetare och samtidigt få möjligheten att lära känna dem under upplärningstiden. Det finns helt enkelt så himla mycket att vinna med bra samarbete mellan skola - näringsliv och finns det tydliga och bra former så underlättar det självklart. Själva försöket med den nya lärlingsutbildningen har redan inletts och omfattar idag ca 7 000 ungdomar.

Om Sverige ska vara en livskraftig ekonomi som klarar den globala konkurrensen så måste vi ha bra yrkesutbildningar, säger Jan Björklund och jag tror att vi tar ytterligare ett steg i rätt riktning med förslaget om lärlingsanställningar.

Jan Björklunds nyhetsbrev

Regeringens pressmeddelande om lärlingsanställningar

Utredarens presentation (pdf)

FP hoppar av lärarförhandlingar

(DN 2 april)

Mitt under avtalsrörelsen hoppar Folkpartiet av Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingar med lärarfacken. Partiet anser att arbetsgivarnas krav på en ökad reglerig av arbetstiden fördjupar krisen mellan parterna.

- Jag tror inte att det inträffat någon gång tidigare, säger Lennart Gabrielsson (Fp), styrelseledamot och tredje vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Jag blev överraskad när jag läste om Gabrielssons beslut, men samtidigt inte. Folkpartiet har ett tydligt kunskapsfokus när det gäller skolan och frågan är självklart om en ökad reglering av lärarnas arbetstid till 40-timmars vecka gör att de svenska eleverna lär sig mer. Jag är glad över att Gabrielsson nyanserar debatten och ifrågasätter ett centralt krav på ökad reglering. Redan idag går det ju utmärkt att teckna lokala avtal om 40-timmars vecka för lärare.

Jag tror, att det kan finnas vissa fördelar med 40-timmars vecka för lärare – men inte för att öka elevernas kunskapsnivå utan främst för att syngliggöra hur mycket tid lärare egentligen lägger ner på sitt jobb och för att skapa en bättre och jämnare arbetsbelastning. Det finns åtskilliga lärare, som på ett ibland ohälsosamt sätt tar med sig alldeles för mycket jobb hem och lever ett liv där gränserna mellan arbete och fritid är utsuddade eller mycket otydliga. Men, frågan är om lärarna som yrkesgrupp är ensamma om detta? Hur många andra ambitösa yrkesmänniskor jobbar inte hemifrån när barnen har lagt sig eller kollar jobbmejlen i mobilen under helgen? Frågan är även om det inte är möjligt att skapa en bättre arbetsbelastning via dialog mellan lärare och skolledning?

I sin debattartikel i DN 15 mars så skriver de 198 skolcheferna att en anledning till att införa 40-timmars vecka är bibehållande av ferietjänsten äventyrar den kommunala skolans existens eftersom konkurrensförutsättningarna mellan kommunala skolor och friskolor är så olika. Ja, konkurrensförutsättningarna är olika, på flera sätt, det kan jag hålla med om, men rekryterar man de bästa lärarna genom att införa 40-timmarsvecka? Jag tror inte det, och jag känner till flera friskolor där man valt att slopa 40-timmarsvecka för lärare och istället valt att återgå till ferietjänst. Varför? Jag misstänker för att 40-timmarsvecka inte direkt är en konkurrensfördel...

Man har även 40-timmarsveckan som argument för att alla elever i större utsträckning ska bli sedda och få den hjälp de behöver. Självklart måste vi alla arbeta för detta, men det är väl inte aktuellt att införa 40-timmars vecka även för de svenska eleverna? D.v.s. de 35 timmar som lärarna redan idag fullgör på sin arbetsplats borde räcka mer än väl för detta. Problemet att många av våra svenska elever inte får tillräckligt med tid beror nog mer på klassernas storlekar, schemaläggning, en ökad administration för lärarna m.m. Vi har många problem att lösa på våra svenska skolor och flera förbättringsområden, men man löser inte detta genom att ta bort lärarnas förtroende arbetstid.

Lärarna arbetar i nuläget 45 timmar per vecka. Skulle 40-timmars vecka införas så skulle arbetsgivaren förfoga över ytterligare 5 timmar per vecka samtidigt som 5 arbetstimmar per vecka, under den tid eleverna är närvarande, försvinner. Varje lärare ska alltså klara av samma jobb på ca 11 % mindre tid. (En justering nedåt skulle kosta kommunerna alldeles för mycket). Frågan är om detta är rimligt? De flesta lärare upplever nog inte att de har alldeles för mycket tid till förfogande utan snarare för lite… Ett par dagars extra planering innan terminsstart skulle säkert visserligen vara välbehövligt för många, men flera veckor? Och med ett mer flexibelt uttag av semester så är det dessutom inte säkert att samtliga i ett arbetslag är närvarande i alla fall.

Självklart måste det vara bättre att lärarna är i skolan när eleverna är det - både för att lärarna är till för eleverna och för att 40-timmars vecka för lärare får konsekvenser för kommunerna som kommer att kosta pengar. Framför allt, får vi får inte en bättre skola av att ytterligare reglera lärarnas arbetstid. För att få en bättre skola, måste vi få läraryrket mer attraktivt och för detta krävs det helt andra saker, såsom en ny lärarutbildning, högre löner, alternativa karriärvägar, bättre organisation på skolorna som möjliggör en ökad samplanering, satsning på kompetensutveckling och vidareutbildningar m.m. m.m.

Andra som bloggat om artikeln:

Runo Johansson

Mikael Wendt

Helene Odenljung

Lotta Edholm

Lars Persson

Belgiskt besök

Det var hemskt länge sedan jag skrev någonting på bloggen inser jag... Det har hänt mycket och jag har varken haft tid eller riktigt orkat skriva något. Kanske det känns som om jag har landat lite efter alla resor och händelser nu - framför allt ska det bli otroligt skönt med några dagars påskledighet.

Veckan som var fylldes annars av besök från Belgien. En belgisk UF-lärare hade hittat mig på communityn JA-YE Connect och skickade iväg ett mejl med en förfrågan om vi var intresserade av någon form av utbyte. De var intresserade av att komma till Sverige veckan innan påsk. Fick mejlet i höstas och tyckte att det lät som överkomligt och lagom stort besöksprojekt. 3 nätter på plats i Sandviken, 3 dagar med program. Med intresserade och hjälpsamma kollegor, och ett bra nätverk så var inte planeringsfasen speciellt betungande heller. Däremot så var det inte jättelätt att få samtliga 22 åk 1-elever intresserade och entusiastiska över besöket...

Blev hursomhelst ett mycket trevligt besök. De två kvinnliga lärarna som kom visade sig vara både glada, entusiastiska, lättsamma, tacksamma och trevliga och vi hade tre bra och givande dagar tillsammans. De 5 värdeleverna och deras familjer gjorde ett jättejobb och alla de belgiska eleverna var jättenöjda. Kul! Dessutom bidrog min vän och sångkollega Carina till en uppskattad och intressant tisdag genom att genomföra 2 jättebra guidningar på Sandvik och Göransson Arena. Toppen!

Busstur i Lissabon...

Har varit två gånger i Lissabon. Båda gångerna har jag sett större delen av stan via ett bussfönster... Padrão dos Descobrimentos och Torre de Belém, som båda ligger ner vid Rio Tejo är ett måste. Förra gången såg jag dem i solsken mitt på dagen, den här gången upplysta, sent på eftermiddagen...

Ocenanário de Lisboa...

Vi mötte det italienska teamet på flygplatsen redan vid 9-tiden på morgonen och hade sedan gott om tid tills incheckningen på hotellet och aktiviteterna på eftermiddagen. Det blev en promenad i vårsolen till Oceanário de Lisboa. Besökte det även när jag var i Lissabon förra gången - och det är en mäktig upplevelse. Man får känslan av att man befinner sig mitt ibland fiskarna...

Vilken snygging va?

Lyckan måste vara att få ligga på rygg i vattnet och äta fisk...

Cappuccino och en pastel de nata i vårsolen - härligt!

Foto: Sophia Hökdahl.

Melodifestival 2010 i Sandviken...

Det blev på sätt och vis en oförglömlig kväll...

Häftigt att se vilka möjligheter arenan har och härligt att uppleva ett sådant sprakande arrangemang. Det avslutande regnet i Erik Saedes nummer och tusentals ljusstavar i en ner-släckt arena under Andreas Johnssons låt var två minnen jag tar med mig. Dessutom blev det en riktigt trevlig efterfest i Ishallen tack vare goda vänner. Kul! ... och ja, jag röstade på Saede...