Tweetup #Merkateder

Landat i Farsta efter Tweetup #Merkateder.

Inspirerad och glad över en bra kväll med bra diskussioner på Lärarnas hus. Var faktiskt min första riktiga Tweetup - om jag bortser från den på skolforum i höstas...

Har lite svårt att förlåta mig själv bara att jag var så usel på att hitta dit först, jag som har kört omkring så mycket på Essingen... Borde ha använt mobilen som GPS från början och inte litat på kartminnet... Ska det verkligen vara nödvändigt att tvingas vända i Gröndal två gånger? Funderar på hur många vägtullsavgifter mitt slarv kostade mig när man kör av och på E4:an ett antal gånger. Pinsamt!

Kul att få träffa personerna bakom twitterkontona och prata ytterligare. Ska bli roligt att fortsätta arbetet med Skollyftet och spännande att se vart allt detta engagemang leder någonstans tillslut.

Tillsammans kan vi göra så mycket!

Därför engagerar jag mig i #Skollyftet...

I lördags satt jag på tåget hem till Sandviken, upplyft efter 3 intensiva men mycket stimulerande dagar i Stockholm. En tågresa som blev starten på #Skollyftet. Vi behöver lyfta det positiva inom skolan och fokusera mer framåt istället för bakåt.

Under onsdagen besökte jag och mina kollegor på SMSP/Ekonomiprogrammet först riksdagen med våra 55 elever. Två av Gävleborgs folkvalda representanter i riksdagen - Elin Lundgren och Per Svedberg tog av sin tid, guidade oss runt och berättade engagerat om sitt arbete i riksdagen. På eftermiddagen deltog vi ett seminarium på Chinateatern där Charlie Söderberg föreläste för ungdomarna om privatekonomi. En rolig och fartfylld föreläsning med mycket tänkvärt innehåll.

Torsdagen tillbringade jag tillsammans med 35 andra lärare, involverade i ekonomiskt utbildning på gymnasienivå, på en konferens med Stiftelsen Företagsam, Civilekonomerna och Almega. En givande dag som handlade om vilka kompetenser företagen kommer att efterfråga i framtiden och hur skolan kan jobba för att förbereda eleverna för arbetslivet, både som anställda och egna företagare.

På fredagen så stod jag och mina kollegor i FLE:s styrelse som ansvariga för en nationell konferens på Nacka Gymnasium om Framtidens Lärande i Gy11. En inspirerande dag, med positiva diskussioner om utveckling och samarbete. (Läs mer om dagen i ett tidigare inlägg).

Att efter dessa tre, väldigt positiva dagar om arbetet i svensk skola, mötas av debatten på Twitter om Aftonbladets nya livegranskning #Skolraset gjorde mig minst sagt förvirrad. Inte igen, var min reaktion - räcker det inte med Svt:s Klass 9A?

Varför är det så mycket fokus på allt som är dåligt i svensk skola? Varför vill media så gärna sprida en bild av svensk skola som visar på misslyckanden, på lärare som inte klarar av sina jobb, på skolor som lämnar eleverna vind för våg utan att ta ansvar för deras lärande? Vi matas med bilderna av de allt sämre resultaten i PISA-rapporter och mycket av skulden faller på lärarna - det är vi som gör fel. Vi har fått allt sämre resultat i PISA-rapporterna, det är fakta. Självklart är det flera faktorer som har bidragit till detta. Enligt mig är lärarnas försämrade status, utformningen av lärarutbildningen, kommunaliseringen och bristen på resurser några. Men det är här jag skulle vilja se en förändring - istället för att peka på de som har misslyckats lyft fram de som har lyckats! Både enskilda lärare, skolor och kommuner. Visa oss positiva exempel att ta efter!

Jag är både lärare, mamma och bonusmamma till sex barn och fd fritidspolitiker för Folkpartiet.

Som mamma har jag självklart upplevt dåliga sidor av skolan under de här åren, men dessa har faktiskt främst varit kopplade till bristande resurser och organisatoriska förutsättningar. Det har inte funnits pengar till studieresor, friluftsresor, vikarier, datorer etc. och organisationen har inte förmått att skapa fungerande skolstarter och schema. De bra exemplen har nästan alltid varit kopplade till engagerade, duktiga lärare som brunnit för sitt arbete, försökt att göra det bästa för barnen utifrån tid och resurser, försökt att individualisera så gott det går, försökt att lösa alla möjliga problem som uppstått m.m. m.m. Visst det finns undantag, men de är faktiskt rätt få.

Under mina år som lärare (och även som fd förtroendevald), så har jag träffat lärare på olika stadier som brinner för språkutveckling, IT-utveckling, teknikutveckling, Unga Forskare, Ung Företagsamhet, miljöarbete, media- och journalistik, internationalisering, elever med speciella behov, nyanlända elever, idrottselever, genuspedagogik, hälsa & friskvård och mycket annat. De finns där, på min skola och på alla andra skolor runt om i vårt avlånga land. Men, vem skriver om dem? Vem lyfter fram dem och deras resultat som goda exempel? Gör skolan det? Gör media det? Ja ibland, (drar mig t e x till minnes en artikelserie i Arbetarbladet), men ofta är det organisationer utanför skolan som ser det positiva och lyfter fram dessa lärare och deras verksamhet. Organisationer som Ung Företagsamhet, Unga Forskare, Svenskt Näringsliv, Svensk Handel och Rotary, bara för att nämna några av de som jag främst har kommit i kontakt med. Varför? Tror vi inte att detta är saker som bidrar till måluppfyllelsen i svensk skola? Är inte genuspedagogik, hälsa, entreprenörskap och kvalitet i APL viktiga hörnstenar? Varför är vi så dåliga på att framhålla det vi är bra på?

Självklart måste vi bli bättre på att följa upp verksamheten och hur vi jobbar, sätta ord på de resultat som vi ser. Kanske är det här en del av problematiken ligger - vi lärare är helt enkelt dåliga på att beskriva hur vi arbetar, varför och vilka resultat vi uppnår. Mycket av det vi gör kommer aldrig fram i några undersökningar, ibland för att det inte är prioriterade områden som enligt huvudmannen ska följas upp, ibland för att det helt enkelt är svårt att mäta resultaten.

Jag är övertygad om att oavsett om man brinner för IKT, Entreprenörskap eller Montessoripedagogik, så arbetar man inte med det om man inte verkligen tror att det är en bra väg att gå - en bra väg för att nå målen och för att man ser och har sett många positiva resultat, oavsett om dessa finns tryckta i en utvärderingsrapport eller inte.

Tack @Anna_Kaya för att du tog tag i diskussionen och skapade bloggen!

Jag hoppas att kunna bidra till #Skollyftet med goda exempel inom de områden som jag verkar inom - tillsammans så lyfter vi både skolan och debatten!

/Helena

Inspirerande FLE-dag på Nacka Gymnasium...

Fredagen 8 april, så stod jag och mina kollegor i FLE:s styrelse som ansvariga för en nationell konferens om Framtidens Lärande i Gy11 på Nacka Gymnasium om Framtidens Lärande i Gy11. En konferens som samlade 100-talet lärare på Ekonomi-, Handels-& Administrations- och Hotell- & Turismprogrammet runt om i landet. Till god hjälp hade vi två klasser från Handelsprogrammets turisminriktning som gjorde ett jättebra jobb under dagen med att sköta registrering, kaffe, vägvisning m.m.

Dagen började med att en av de biträdande rekorerna på Nacka Gymnasium berättade om skolan och deras internationella arbete och delgav oss flera goda exempel på hur lärarna på Nacka Gymnasium arbetade med kvalitetsarbete m.m.

Därefter var det dags för en paneldebatt om Framtidens arbetskraft - vad krävs av skolan?

Mia Liljestrand från Svenskt Näringsliv berättade med stor entusiasm om flera entreprenörskapsrelaterade exempel som hon stött på ute på svenska skolor och om möten med kreativa, nyfikna och innovativa elever. Hon fastslog också att de flesta företagare och företag är intresserade av våra elever och att man vill hjälpa till, men man vet inte alltid hur - här måste vi hjälpas åt.

Fredrik Voltaire, från Svensk Handel och involverad i arbetet med Service College, höll ett "brandtal" om kvaliteten i APL och vikten av att handledarna ute på företagen måste får mer utbildning och att lärarna måste få mer tid till arbetet med APL-platser - både för att kunna planera praktiken och för att kunna besöka eleverna under praktiken. Jag arbetar själv mycket med praktikplatser och vet att det är tidskrävande men väldigt uppskattat hos eleverna. Ser behoven och problemen men arbetet är inte alltid prioriterat och då blir kvaliteten lidande. Tyvärr.

Mats Johansson, från Företagsam också han involverad i arbetet med Service College och Diplomerad Gymnasieekonom, pratade bl.a. om vikten att kunna dra nytta av all kompetens som finns ute på skolorna. Kompetensen finns, men vi förmår inte att organisera och dra nytta av den på rätt sätt - varför kan man undra? Han pratade också om vikten av gemensamma projekt för att få till ett bra samarbete i arbetslagen.

Helena Palmheden, Ekonomilärare på Farsta Gymnasium och en av Skolverkets experter i arbetet med Entreprenörskap i Gy11 pratade sig varm om läraryrket. "Om man tror på att människor står för förändring, så måste man ge mer resurser till lärarna, både i form av lön, tid och resurser. Lärarna har världens viktigaste jobb!".

Det var fyra engagerade paneldeltagare - som till stor del hade en samsyn på vilka kompetenser som kommer att krävas av våra elever i framtiden och som visade på att mycket positivt i form av samarbete skola/näringsliv sker, men också att vi kan göra mycket mer. Helena och Mats var också ansvariga för passet om arbetslagets betydelse när det kommer till Entreprenöriellt lärande.

Under eftermiddagen så delade deltagarna på sig för programvisa seminarum. Själv följde jag programmet för Ekonomiprogrammet där Eva Lundberg, lärare på Danderyds Gymnasium och fd skolverksexpert i arbetet med ämnet juridik i Gy11 inledde. Det blev en bra diskussion med 30-talet lärare om nya behörighetsregler, om behoven av fortbildning i juridik och om behovet av nätverkande för att diskutera innehållet i de nya juridikkurserna m.m. Här finns det mycket att jobba med framöver, ett intressant arbete både för mig och FLE.

Under dagens sista pass pratade en av medarbetarna från Ung Företagsamhet om de nya kurserna i Entreprenörskap och hur de kunde utnyttjas i undervisningen. Även här blev det en intensiv diskussion om hur vi bäst arbetar med Ung Företagsamhet på Ekonomiprogrammet i Gy11. Går det att driva Gymnasiearbetet för UF och vad krävs i så fall?

Jag är glad över att vi fick till den här dagen och glad över den stora uppslutningen (ca 100 personer). Det finns ett stort behov av att träffas, fortbilda sig, diskutera och utbyta erfarenheter och det ska bli roligt att fortsätta det arbetet inom FLE. Jag hann visserligen bara bläddra kort i utvärderingarna från dagen, men av det jag hann se så var det absolut övervägande positiva kommentarer. Nu tar vi nya tag - både med tidningen och planering av kommande fortbildningsdagar.

Plötsligt dyker Björklund upp på Twitter...

Plötsligt händer det skulle man kunna säga. Efter 4 dagars intensiv debatt under #merkateder, så kunde vi idag först lyssna på både Jan Björklund och Lärarförbundets Eva-Lis Sirén i en kort radiodebatt. En debatt där Björklund sätter "katedern" inom citationstecken, nyanserar sina uttalanden i debattartikeln och fokuserar mer på ett aktivt lärarledarskap. På eftermiddagen följer dessutom Ekot upp med en längre intervju.

Mitt under lunchen så dyker Björklund själv lite oväntat upp på Twitter under @folkpartiets konto. En efterlängtad entré för alla oss som engagerat oss i frågan. Jättekul tycker jag! Folkpartiet har många aktiva och kommunikativa twittrare varav 1:e vice ordförande Helene Odenjung är en. Jag misstänker starkt att hon har haft viss inverkan på beslutet att låta Björklund twittra.

Jag har full förståelse för att alla partiledare inte kan, har tid, eller känner att de vill använda just Twitter som kommunikationskanal, men i sådana här fall så tror jag det är viktigt att vara lyhörd, flexibel och visa att man bryr sig som politiker. Att ge raka svar på vad man menar och förklara varför man säger som man gör. Björklunds närvaro på Twitter idag var enligt mig, helt klart bra både för debatten och för Folkpartiet.

För egen del var det viktigt att få svar på frågan om vad Björklund och Folkpartiet faktiskt står när det gäller vikten av IKT och Entreprenörskap i skolan. Som jag tidigare nämnt så finns det tydliga skrivningar om detta i det utbildningspolitiska programmet och dessutom har Entreprenörskap fått en framskjutande roll i både läroplan och den nya gymnasieskolan. Jag har under mina aktiva år i partiet heller inte uppfattat att man har en negativ syn när det gäller detta, däremot har det mycket sällan kommunicerats till skillnad från frågor om ordning & reda, uppförande, lärares befogenheter m.m. Något jag tycker är trist eftersom det skapar en skev bild av vad Folkpartiets skolpolitik egentligen handlar om. Jag har t ex tydliga minnen från en konferens om Entreprenörskap i skolan, hösten 2006, anordnad av Esbri, där Fredrik Malm var inbjuden att tala om partiets skolpolitik. Efteråt kunde både jag och Fredrik konstatera att talet om de stora problemen i den svenska skolan och behoven av en rejäl uppstyrning inte riktigt gick hem hos just de här konferensdeltagarna, deltagare som förmodligen förväntat sig lite fler positiva uttalanden kring partiets syn på vikten av entreprenöriella kompetenser. Ett par månader senare lyssnade jag till Fredrik på en annan konferens - då hade han skrivit om talet :-)

Idag fick jag ett kort men tydligt svar från Björklund när det gäller IKT & Entreprenörskap (även om han inte exakt svarar på min fråga) och det gör mig glad! Kan partiet även presentera och kommunicera en rejäl framtidsvision om skolan - en vision som tar upp de viktiga kompetenser som våra barn och ungdomar bör tränas i inför sitt framtida arbetsliv, så skulle jag bli ännu gladare. Målet om att alla elever ska nå målen är bra och självklart, men det behövs mer!

Att reflektera över lärarrollen på 140 tecken...

Med Jan Björklund som utbildningsminister så har den svenska skolan diskuterats intensivt de senaste åren. Som lärare har jag många gånger känt - bra, äntligen! Bra att någon tar upp och driver frågorna kring lärarutbildningen, lärarnas status, lärarlegitimation m.m. Det har heller inte bara blivit en massa prat utan beslut har tagits om en ny gymnasieskola, nytt betygssystem, ny skollag och mycket mer.

Som ombud för Gävleborg, var jag på Landsmötet 2009 med och tog Folkpartiets utbildningspolitiska program - 32 punkter med allt från skrivningar om lärarlegitimation och högre utbildningskrav på rektorer till skrivningar om statligt huvudmannaskap och upprustningssatsningar av skollokaler m.m. m.m. Där finns också mycket tydliga skrivningar om satsningar på IKT i skolan och att entreprenörskap ska ingå som en naturlig del både i grundskolan och i gymnasieskolan. Dessa skrivningar har självklart varit viktiga för mig i min roll som lärare.

Som varm förespråkare av mer entreprenörskap i skolan och flitig användare av IKT och Sociala media, så har jag många gånger fått förklara, hur jag kan brinna för dessa frågor samtidigt som jag står bakom Folkpartiets skolpolitik.

För mig har svaret varit glasklart - det är inget problem - det finns inget motsatsförhållande mellan elevernas behov av grundläggande baskunskaper och tydligare kunskapsmål å ena sidan och ett entreprenöriellt lärarnde och en modern IT-baserad undervisning å den andra.

Att jag valt att jobba mycket med både entreprenörskap och IT bygger i stor utsträckning på att jag ser att det hjälper mig och eleverna att nå målen. Vi når dem på ett roligare, mer engagerat, mer interaktivt och mer kreativt sätt. Dessutom så utvecklar eleverna en mängd olika värdefulla kompetenser under resans gång. De lär sig samarbete, att ta ansvar och att söka, värdera och kritiskt granska information. De blir mer motiverade och de lär sig projektledning och vikten av att planera, att kommunicera, argumentera och att presentera. De utvecklar kreativitet och ledarskap men framför allt så växer de som människor.

Flera av mina svagare elever har t ex genom att driva egna UF-företag och praktiskt arbeta med moment som blir viktiga för dem eftersom de handlar om deras eget företag, nått kursmål som de tidigare haft klara problem med att nå. Har man köpt, sålt, bokfört m.m. så blir t ex en balansräkning eller en påläggskalkyl mycket mer konkret och tydlig och man får en helt annan förståelse.

När däremot Björklund och senare även LR:s Metta Fjelkner så tydligt går ut och vill styra undervisningen i en viss riktning och kommer med påståenden som "det är dags att lärarna åter ska ta plats i katerdern", då blir jag arg och kan inte hålla med längre. Arg därför man har gått över en gräns och arg för att jag upplever att man ser mer tillbaka än framåt. För mig är det självklart att politiken ska syssla med VAD-frågorna och tjänstemän, lärare och skolledare med HUR-frågorna. Björklund skriver visserligen att valet av undervisningsmetod är ett val som bör fattas av läraren, men det framgår tydligt att han tycker att eleverna har fått ta för mycket ansvar och fått arbeta för mycket på egen hand och att han gärna ser en återgång till mer traditionell undervisning.

Jag håller med honom, när han säger i artikeln på DN Debatt, att det mest avgörande i skolans verksamhet är mötet mellan lärare och elever, men det mötet kan se väldigt olika ut.

Som lärare måste man kunna variera mellan rollen som undervisande och handledande. Jag gör hela tiden egna bedömningar utifrån kurs, grupp, situation, individuella behov m.m. Är eleverna trötta, har det hänt något speciellt, är det många som inte har förstått, är de redan igång och bara väntar på att få fortsätta? Ibland krävs det mer av ren undervisning (katederundervisning om ni så vill), ibland är det bättre med ett handledande agerande. Men det är mina bedömningar, mina beslut, utifrån kunskap, kompetens och erfarenhet. Ibland sker de i dialog med mina elever, ibland utan. Just dialogen är väldigt viktig för mig och den hjälper mig att skapa ett bra arbetsklimat, dessutom vet jag att eleverna verkligen uppskattar den.

Är därför oerhört tacksam för den intensiva debatt kring dessa viktiga frågor som under de senaste dagarna har förts under #merkateder på Twitter, efter initiativ av @Johan_Groth. Så många intresserade och engagerade människor. Vi är inte alltid överens, men det är ju det som skapar dynamiken. Debatten har tvingat mig att reflektera över min roll som lärare, reflektera över mitt ledarskap och reflektera över mina val av undervisningsmetoder och dessutom tvingat mig att försöka uttrycka dessa reflektioner inom max 140 tecken vilket sannerligen är en utmaning! Nyttigt, spännande, lärorikt och roligt.

Fördelen med en diskussion på Twitter är också att alla som vill faktiskt kan delta och att avstånden blir väldigt korta. Vill därför rikta ett extra tack till IT-minister @annakarin_hatt och Lärarförbundets @evalissiren som båda personligen valde att ge sig in i debatten, kommunicera, ställa frågor och svara på frågor. Twitter och demokrati när det är som bäst!