En tur till Gålö havsbad...

Sonen fick sin vilja igenom idag och det blev en tur till Gålö havsbad. "Det är mycket roligare med badmadrassen där", envisades han.

Eftersom vi sov bort halva förmiddagen så kom vi inte iväg förrän vid 1-tiden och molnen började torna upp sig redan innan vi hade startat bilen. Men det blev några timmar på stranden trots molnen - finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder...
Stoppade ner en gammal ärtgrön vindjacka det sista jag gjorde och den kom väl till pass när solen vägrade att titta fram alls under en halvtimme. Såg förmodligen ganska rolig ut i min Högbo AIK-jacka över axlarna och en färgglad sarong från Thailand över benen, men att sitta bara i bikini var helt enkelt alldeles för kallt. Till slut tittade solen fram iallafall och jackan åkte av. Sonen var lycklig över att få använda madrassen och maken och jag kunde njuta av sol, kaffe, Aftonbladet och att vi inte behövde hålla stenkoll på rymmande 2-åringar eller trösta ledsna 3-åringar som tappat glassen i sanden, utan bara hålla ett öga på en nöjd, simkunnig, madrasslekande 10-åring.

Miniprojekt i sommarstiltjen

Egentligen skulle jag vilja skriva mer då jag inte hinner skriva, under höst-vinter-vår, då det är full fart och det händer så mycket mer. Inte så konstigt att den lokala morgontidningen går att läsa på 5 minuter så tunn som den är, inte mycket intressant att ta del av där inte... Nyhetstorka, stiltje helt enkelt. Ungefär som i livet i övrigt. Och, visst det är väl det som är meningen, att det inte SKA hända så mycket de här semesterveckorna, att man ska ta dagen som den kommer, ingen press, inga måsten, inga jätteprojekt etc. etc. Delvis kan jag tycka det är underbart skönt, men samtidigt så bara poppar det upp nya små projektidéer på det privata planet hela tiden, inte minst för att man går omkring i huset och ser alla behov och möjligheter.

Känner mig därför riktigt nöjd när vi nu äntligen har valt ut kakel till badrumsrenoveringen i augusti, ett litet uppiggande miniprojekt ;-) Det nya badkaret (en mindre bubbelvariant) är sedan länge betalt och levererat och väntar troget i garaget. Skåp, luckor, handfat m.m. är beställda och är på G. Kaklet är det som tagit längst tid. Det finns så otroligt mycket att välja på och det går att kakla på så många olika sätt. Men, någon gång måste man bestämma sig och det gjorde vi idag - ett italienskt kakel med fina detaljer - är övertygad om att det kommer att bli såååå fint när det är på plats.

1000 prylar friare...

Var kommer alla dessa prylar ifrån?????

Tror att jag håller på att bli tokig på alla saker som på något konstigt sätt har intagit vårt hem under årens lopp...

Under hela denna vecka har vi fört ett ojämt krig maken och jag, ett krig som handlat om att återta kontrollen över prylarna och över vårt hem. Kontrollen över alla gamla urvuxna, urtvättade klälder, över högar med kataloger och papper, över makens gamla orienteringskartor och mina gamla pärmar från ekonomistudierna, över barnens alla leksaker (både de som ska ska sparas till ev barnbarn och de som definitivt gjort sitt och ska kastas) och över allsköns bråte som jag inte har någon aning om varför det inte kastats för länge, länge sedan.

Ett stort antal prylar har kastats för att de helt enkelt har fallit för "tekniksträcket". Visserligen har vi en VHS-videospelare kvar någonstans, men vi har inte sett en film på den de senaste 4 åren och ännu mindre spelat in något. Lik förbaskat hade vi tre stora lådor med olika VHS-filmer, varav en jättelåda med olika Disneyfilmer, Tomas tåget, Rasmus Nalle och andra barnfilmer, tillräcklig många för att ha filmvisning dygnet runt i flera dagar. Barnfilmerna fick faktiskt vara kvar (kanske någon ev. tre-årig sondotter eller sonson inte bryr sig så mycket om kvalitén på Pipp-filmen?), resten förpassades obönhörligen till containern för brännbart.

I samma container hamnade också två papperskassar med gamla kasettband (de flesta tillhörandes mitt ex. som inte saknat dem på 10 år) enbart ett 10-tal fick vara kvar, samtliga inspelningar från konserter, spelningar eller musikgudstjänster där jag eller min fd sambo på något sätt medverkat.

I en rasande fart och med en vansinnig målmedvetenhet har vi vidare fyllt minst 10 sopsäckar med dukar, lakan, gardiner, mattor, kuddar, täcken, filtar, handdukar och gamla kläder som antingen har varit alldeles för fula, nötta, trasiga eller hopplöst omoderna för att få bli beviljade fortsatt existens i huset på Ekostigen. Fyra säckar kläder har skänkts vidare, resten fick göra videoband, kasettband och gamla leksaker sällskap till miljöstationen.

Men, smakar det så kostar det och plastboxar i varierande storlekar för nästan 1 000 kr har införskaffats för att få förrådet att påminna om IKEA-reklamen och fler lär behövas. Fast, det är det definitivt värt och jag lovar, nästa gång ska det inte dröja flera år innan nästa rensning...

ELO, Mariza och Ledin på Spotify...

Har upptäckt Spotify! Ja, jag vet att jag är sååå sen... Har varit inne och kikat tidigare under våren men eftersom jag saknat en invitation och är alldeles för snål för att betala för ett abonnemang, så har saken fått bero. Förra veckan, när den värkande armen gjorde att det enda jag i princip kunde stå ut med att göra, var att ligga i skuggan på altanen och lyssna på musik, så fick suget efter ny musik mig att konsultera 17-åringen. (Denne hade redan en relativt hög teknikstaus i mina ögon sedan han lyckats göra "HLR" på min Ipod och fått den att fungera igen.)

- Du, det här med Spotify, hur fixar man en invitation? frågade jag och försökte att inte låta alltför mossig.

- Åh, suck, blev svaret. Man behöver ingen invitation, jag kan fixa ett konto på 2 sek till dig, fortsatte 17-åringen.

- Jaha, hur då? (Hade inte väntat mig att det skulle vara så enkelt).- Äh, man bara låtsas att man bor i Storbritannien istället, för där behöver man ingen invitation, svarade sonen och hade några klickningar senare skrivit in mitt födelseår, e-post och valt Great Britain på landmenyn. Du kan redigera din profil sen, avslutade han.

- OK, var det sååå enkelt - hade jag ingen aaaaning om...

Senare på kvällen fixade han ett konto till maken också, så nu kan vi lyssna till våra "gamla kassettband" från 70/80-talet hur ofta vi vill. Riktigt roligt att få vråla med i ELO:s Living Thing och Supertramps Goodbye Stranger igen, för att inte tala om alla Ledins och Ugglas gamla hits...

Idag har jag njutit av Fadosångerskan Mariza, italienske smörsångarens Fabio Concato samt Ledins senaste skiva med 500 dagar om året. Blir nog till att investera i bättre datorhögtalare...

Lyssna gärna på Marizas Se Eu Mandasse Nas Palavras från albumet Terra.

http://open.spotify.com/track/4ZfelEAh6awQWUiX0n5qqt

Trädgårdsnyfikenhet

Har aldrig varit speciellt intresserad av trädgårdsarbete, och min käre make har nog även han andra saker som han sätter före påtande i rabatterna. Följdaktligen så så har vi inte förvaltat arvet efter de förra husägarna. Av deras blomstrande, prunkande trädgårdsoas med massvis av olika sorters välskötta blommor och buskar finns inte mycket kvar efter 10 år i vår ägo - tja det skulle väl vara maskrosorna då...

Känner visserligen fortfarande inget brinnande intresse, men en viss nyfikenhet har så sakteliga infunnit sig, faktiskt delvis till min egen förvåning. Den senaste veckass ofrivilliga tvångsvila och halvt datorförbud p.g.a, en värkande, överansträngd vänsterarm har i kombination med 10-åringens mormor/morfar-besök gjort att jag tillbringat ett flertal timmar liggande i skuggan på altanen. med ipod-hörlurarna i öronen, studerandes min trädgård... Inte en helt trevlig syn. Och, efter ett antal timmar så föds både lite tankar och idéer. Än så länge har de bara resulterat i ytterligare några fina krukor på den stora altanen, men jag tror att det kommer att hända lite mer innan sommaren är slut, även nedanför altanen...

Den här uppkomna nyfikenheten har nog även till viss del med att semester plötsligt innebär att det finns en masssa tom tid som måste fyllas med något. De sista 19 åren har det inte funnits någon tom tid - det har funnits ett antal barn i olika åldrar, oftast sådär 3-4, ibland bara ett men ibland 6. Det har definitivt inte funnits tre timmar med Eros Ramazotti, Queen eller Lisa Nilsson i hörlurarna i skuggan på en altan och det har inte direkt funnits någon halvimme till påtandes i rabatterna heller.... Men, nu finns den plötsligt där tiden - och jag är rastlös efter drygt en veckas semester med en ond arm. Kanske ett trädgårdsprojekt eller två - har ju sommarstugan också - kan vara lösningen. Man vet aldrig....