Pappan till bonussonen: Går du nu?
Bonussonen: Drar till mamma.
Pappan: Ja, men skulle du inte vara här den här veckan?
Bonussonen: Mamma säger att jag ska vara där till onsdag?
Pappan: Gör hon?
Bonussonen: Ja, men ni måste väl för f_n prata med varandra!!!
Det blir helt plötsligt väldigt tydligt att livet onekligen gått in i en helt ny fas.
Borta är trilskandes dagisbarn, stressiga hämtningar, tjafs med X:en om byten av veckor och skridskor som är på fel ställe just den dagen då skolan har friluftsdag. Kontakten med X:en är minimal, inte för att relationen är isig, men för att det inte behövs på samma sätt längre med vuxna eller nästan vuxna barn. Istället kan maken och jag äta en lugn middag, ta ett glas vin om vi vill och sen ta det lugnt framför TV:n en hel kväll... Detta med tre stora "barn" hemma i huset!
Konstaterar att det är det jag ska tänka på när spegelbilden visar någon konstig bild på en medelålders tant och man känner sig lätt avis på gamla studenter som hör av sig och stolt meddelar att de snart är klara marknadsförare, jurister eller precis har kommit in på något superintressant program på Handelshögskolan i Jönköping... Det är det precis det jag ska tänka - jag har klarat av dagisträsket! Yippeee!!! Inga fler svettiga morgnar där man till slut lovar vad som helst bara ungen ser till att få på sig bävernylonoverallen, inga fler panikkörningar från sena jobbmöten bara för att hitta en 2-åring som redan halvsover i dagishallen och inga fler hysteriska trotsåldersutbrott på ICA kl. 17.30 en onsdag när man förklarar för 4-åringen att han måste släppa tablettasken därför att det det inte är lördag just precis idag...
2009/01/10
På bandy med KS
Var på bandy igår och såg SAIK-Sirius. Var där med 8 andra KS-politiker och samlade in synpunkter från bandypubliken och delade ut visionsljus.
Riktigt roligt att prata med så många olika människor, även om några var lite lätt stressade och inte alls hade lust att svara på frågor om Sandviken när det började dra ihop sig till matchstart...
De flesta jag pratade med svarde positivt på frågan om hur de upplevde Sandvikens kommun, även om några nämnde trångsynthet och felprioriteringar. Man uppskattar att det är nära till allt, både fjällvärld och storstad, att det finns både kultur och friluftsliv och man tycker Sandviken är en lagom stor stad att bo i. På frågan vad de ville utveckla, så återkom centrumhandeln och Göransson Arena som de vanligaste svaren, men även skolan. Man vill att det ska finnas ännu fler affärer i centrum att mer av skolans pengar ska gå direkt till lärare och elever och man hoppas på att den nya arenan ska generera större konserter och andra större evenemang.
Även SAIK-maskoten Pigge ställde upp för en kortare intervju och lät mig förstå att han såg fram emot nya upplevelser på Göransson Arena men däremot ville han inte rikigt svara på hur gammal han var ;-)
Träffade kommunalrådet P nere på stan tidigare idag och vi var helt överens om att den här typen av aktiviteter borde vi genomföra oftare!
http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.432431
Riktigt roligt att prata med så många olika människor, även om några var lite lätt stressade och inte alls hade lust att svara på frågor om Sandviken när det började dra ihop sig till matchstart...
De flesta jag pratade med svarde positivt på frågan om hur de upplevde Sandvikens kommun, även om några nämnde trångsynthet och felprioriteringar. Man uppskattar att det är nära till allt, både fjällvärld och storstad, att det finns både kultur och friluftsliv och man tycker Sandviken är en lagom stor stad att bo i. På frågan vad de ville utveckla, så återkom centrumhandeln och Göransson Arena som de vanligaste svaren, men även skolan. Man vill att det ska finnas ännu fler affärer i centrum att mer av skolans pengar ska gå direkt till lärare och elever och man hoppas på att den nya arenan ska generera större konserter och andra större evenemang.
Även SAIK-maskoten Pigge ställde upp för en kortare intervju och lät mig förstå att han såg fram emot nya upplevelser på Göransson Arena men däremot ville han inte rikigt svara på hur gammal han var ;-)
Träffade kommunalrådet P nere på stan tidigare idag och vi var helt överens om att den här typen av aktiviteter borde vi genomföra oftare!
http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.432431
2009/01/07
Vardag igen
Onsdagar har vi personalmöte direkt på morgonen så jag stressade på man och barn lite extra för att kunna vara där i tid i morse. Är på plats 07.55 bara för att få reda på att mötet är inställt.... Hade uppenbarligen missat meddelandet om detta innan juluppehållet. Tar en kopp kaffe till med några kollegor och pratar om ledigheten istället. Några har varit sjuka och några har haft besök nästan hela ledigheten medan andra njutit av olika friluftsaktiviteter.
På lunchen blir det bl a prat om insändaren i Arbetarbladet strax efter jul där signaturen "Vemodig lärare" erkänner att hon ändrat betyg för att slippa "curlingföräldrarna". Hon beskriver en arbetssituation där tiden för undervisningsplanering och efterarbete trängs undan av en mängd andra arbetsuppgifter, möten och arbetsgrupper och hur lärare kränks av både elever och föräldrar som ifrågasätter kompetens, rättning och betygssättning.
När jag själv läste insändaren under jullovet och maken frågade om det verkligen var så där, så kommer jag ihåg att jag faktiskt medgav att jag åtminstone delvis kände igen mig - även om jag än så länge aldrig har ändrat betyg för att tillfredställa föräldrar (har svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att göra det heller).
Diskussionen kring lunchbordet kom att kretsa kring svårigheten att vara lärare idag, om gränsen mellan privat och personlig, om att kunna "bjuda på sig själv" men inte för mycket, om hur man bäst bemöter påhopp, anklagelser, kränkningar och om att man helt enkelt otroligt utsatt som lärare idag. Att lärare är på något sett allmänt gods - vem som helst utan någon större inblick i varken pedagogik eller ämnesområde kan ifrågasätta både det ena och det andra - eftersom alla har gått i skolan så är alla proffs på läraryrket (åtminstone innan de själva har testat) och det är "alltid" lärarens fel om en elev inte når ett visst betygsmål... Det är även helt OK att prata skit om lärare och att göra sig lustig åt olika egenskaper eller egenheter utan att tänka på att man sårar en annan människa.
Alla vid lunchbordet hade vi våra egna exempel på upplevelser, erfarenheter, diskussioner och konflikter som på något sätt berörde ovanstående, vissa mer och vissa mindre mindre laddade. I många fall med inblanding av elever med stor (ogiltig) frånvaro som skyller egna misslyckanden på lärarna och tyvärr inte har förstått vad det innebär att missa ett stort antal lektioner. Att det faktiskt är mycket svårare att förstå saker om man bara får höra snabbrepetitionen av den genomgång som gjordes grundligt lektionen innan o.s.v.
Känner mig faktiskt lite halvlåg efter diskussionen och alla olika berättelser som kom upp. Vill jag fortsätta med det här? Orkar jag fortsätta att utsätta mig för det här? Känns som det behövs ett helt lager elefanthud för att vara tillräckligt rustad... Blev lite deprimerande det här och är glad att jag varit med tillräckligt länge för att veta att det förmodligen kommer dagar som känns betydligt mer upplyftande och inspirerande än den här...
På lunchen blir det bl a prat om insändaren i Arbetarbladet strax efter jul där signaturen "Vemodig lärare" erkänner att hon ändrat betyg för att slippa "curlingföräldrarna". Hon beskriver en arbetssituation där tiden för undervisningsplanering och efterarbete trängs undan av en mängd andra arbetsuppgifter, möten och arbetsgrupper och hur lärare kränks av både elever och föräldrar som ifrågasätter kompetens, rättning och betygssättning.
När jag själv läste insändaren under jullovet och maken frågade om det verkligen var så där, så kommer jag ihåg att jag faktiskt medgav att jag åtminstone delvis kände igen mig - även om jag än så länge aldrig har ändrat betyg för att tillfredställa föräldrar (har svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att göra det heller).
Diskussionen kring lunchbordet kom att kretsa kring svårigheten att vara lärare idag, om gränsen mellan privat och personlig, om att kunna "bjuda på sig själv" men inte för mycket, om hur man bäst bemöter påhopp, anklagelser, kränkningar och om att man helt enkelt otroligt utsatt som lärare idag. Att lärare är på något sett allmänt gods - vem som helst utan någon större inblick i varken pedagogik eller ämnesområde kan ifrågasätta både det ena och det andra - eftersom alla har gått i skolan så är alla proffs på läraryrket (åtminstone innan de själva har testat) och det är "alltid" lärarens fel om en elev inte når ett visst betygsmål... Det är även helt OK att prata skit om lärare och att göra sig lustig åt olika egenskaper eller egenheter utan att tänka på att man sårar en annan människa.
Alla vid lunchbordet hade vi våra egna exempel på upplevelser, erfarenheter, diskussioner och konflikter som på något sätt berörde ovanstående, vissa mer och vissa mindre mindre laddade. I många fall med inblanding av elever med stor (ogiltig) frånvaro som skyller egna misslyckanden på lärarna och tyvärr inte har förstått vad det innebär att missa ett stort antal lektioner. Att det faktiskt är mycket svårare att förstå saker om man bara får höra snabbrepetitionen av den genomgång som gjordes grundligt lektionen innan o.s.v.
Känner mig faktiskt lite halvlåg efter diskussionen och alla olika berättelser som kom upp. Vill jag fortsätta med det här? Orkar jag fortsätta att utsätta mig för det här? Känns som det behövs ett helt lager elefanthud för att vara tillräckligt rustad... Blev lite deprimerande det här och är glad att jag varit med tillräckligt länge för att veta att det förmodligen kommer dagar som känns betydligt mer upplyftande och inspirerande än den här...
2009/01/06
Back to business
Sista dagen på en lång ledighet... Över två veckor, nästan tre. För en gångs skull har vi varit hemma precis hela julen och inte besökt vare sig släkt eller vänner med undantag för svärföräldrarna på julafton och det har varit otroligt skönt! Att bara vara i så många dagar, utan en massa planer och utan en massa krav - att få sova till 10-11 på morgonen - gå i mysdressen en hel dag - hinna göra allt det där som jag aldrig hinner annars bara för att jag vill, som att baka bröd flera dagar i sträck, rensa ur köksskåpen, sortera papper och göra fotocollage på barnens alla skolfoton de senaste 10 åren... Har helt enkelt varit 2 riktigt bra veckor!
Sen får vi se om alla mina och makens "nyårslöften" står sig. Är onekligen väl medveten om att det inte är första julen som vi lovar varandra att baka eget bröd mycket oftare, göra egna köttbullar istället för att köpa färdiga eftersom de blir såååå mycket godare, göra extra portioner av god och nyttig helgmat så att det räcker till flera matlådor under veckan, gå långa promenader flera gånger i veckan och åka skidor/jogga/orientera mer för det är ju såååå härligt när man väl kommer ut... För att inte tala om efteråt...
Tänker iallafall göra ett ärligt försök även i år att få till det här med köttbullar, brödbak, matlådor och skidåkning - jästen väntar i kylskåpet, rågbullar imorgon...
Sen får vi se om alla mina och makens "nyårslöften" står sig. Är onekligen väl medveten om att det inte är första julen som vi lovar varandra att baka eget bröd mycket oftare, göra egna köttbullar istället för att köpa färdiga eftersom de blir såååå mycket godare, göra extra portioner av god och nyttig helgmat så att det räcker till flera matlådor under veckan, gå långa promenader flera gånger i veckan och åka skidor/jogga/orientera mer för det är ju såååå härligt när man väl kommer ut... För att inte tala om efteråt...
Tänker iallafall göra ett ärligt försök även i år att få till det här med köttbullar, brödbak, matlådor och skidåkning - jästen väntar i kylskåpet, rågbullar imorgon...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)