(DN 2 april)
Mitt under avtalsrörelsen hoppar Folkpartiet av Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingar med lärarfacken. Partiet anser att arbetsgivarnas krav på en ökad reglerig av arbetstiden fördjupar krisen mellan parterna.
- Jag tror inte att det inträffat någon gång tidigare, säger Lennart Gabrielsson (Fp), styrelseledamot och tredje vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
Jag blev överraskad när jag läste om Gabrielssons beslut, men samtidigt inte. Folkpartiet har ett tydligt kunskapsfokus när det gäller skolan och frågan är självklart om en ökad reglering av lärarnas arbetstid till 40-timmars vecka gör att de svenska eleverna lär sig mer. Jag är glad över att Gabrielsson nyanserar debatten och ifrågasätter ett centralt krav på ökad reglering. Redan idag går det ju utmärkt att teckna lokala avtal om 40-timmars vecka för lärare.
Jag tror, att det kan finnas vissa fördelar med 40-timmars vecka för lärare – men inte för att öka elevernas kunskapsnivå utan främst för att syngliggöra hur mycket tid lärare egentligen lägger ner på sitt jobb och för att skapa en bättre och jämnare arbetsbelastning. Det finns åtskilliga lärare, som på ett ibland ohälsosamt sätt tar med sig alldeles för mycket jobb hem och lever ett liv där gränserna mellan arbete och fritid är utsuddade eller mycket otydliga. Men, frågan är om lärarna som yrkesgrupp är ensamma om detta? Hur många andra ambitösa yrkesmänniskor jobbar inte hemifrån när barnen har lagt sig eller kollar jobbmejlen i mobilen under helgen? Frågan är även om det inte är möjligt att skapa en bättre arbetsbelastning via dialog mellan lärare och skolledning?
Man har även 40-timmarsveckan som argument för att alla elever i större utsträckning ska bli sedda och få den hjälp de behöver. Självklart måste vi alla arbeta för detta, men det är väl inte aktuellt att införa 40-timmars vecka även för de svenska eleverna? D.v.s. de 35 timmar som lärarna redan idag fullgör på sin arbetsplats borde räcka mer än väl för detta. Problemet att många av våra svenska elever inte får tillräckligt med tid beror nog mer på klassernas storlekar, schemaläggning, en ökad administration för lärarna m.m. Vi har många problem att lösa på våra svenska skolor och flera förbättringsområden, men man löser inte detta genom att ta bort lärarnas förtroende arbetstid.
Lärarna arbetar i nuläget 45 timmar per vecka. Skulle 40-timmars vecka införas så skulle arbetsgivaren förfoga över ytterligare 5 timmar per vecka samtidigt som 5 arbetstimmar per vecka, under den tid eleverna är närvarande, försvinner. Varje lärare ska alltså klara av samma jobb på ca 11 % mindre tid. (En justering nedåt skulle kosta kommunerna alldeles för mycket). Frågan är om detta är rimligt? De flesta lärare upplever nog inte att de har alldeles för mycket tid till förfogande utan snarare för lite… Ett par dagars extra planering innan terminsstart skulle säkert visserligen vara välbehövligt för många, men flera veckor? Och med ett mer flexibelt uttag av semester så är det dessutom inte säkert att samtliga i ett arbetslag är närvarande i alla fall.
Självklart måste det vara bättre att lärarna är i skolan när eleverna är det - både för att lärarna är till för eleverna och för att 40-timmars vecka för lärare får konsekvenser för kommunerna som kommer att kosta pengar. Framför allt, får vi får inte en bättre skola av att ytterligare reglera lärarnas arbetstid. För att få en bättre skola, måste vi få läraryrket mer attraktivt och för detta krävs det helt andra saker, såsom en ny lärarutbildning, högre löner, alternativa karriärvägar, bättre organisation på skolorna som möjliggör en ökad samplanering, satsning på kompetensutveckling och vidareutbildningar m.m. m.m.
Andra som bloggat om artikeln:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar