Tänker på de samtal jag haft under veckan och konstaterar - det är tufft att vara lärare.
Dels träffade jag en ung tjej, en fd elev som numer jobbar som grundskolelärare - "Det är ett tufft jobb, det här Helena, svarade hon på min fråga hur hon tyckte det var och nämnde bl a arbetsbördan med alla omdömen. Dagen efter träffade jag en fd lärare, som bytt yrke i 50-årsåldern. "Jag är glad att jag bytte jobb, sa hon. Hade inte orkat ända till pensionen". "Det var svårt att hinna med alla eleverna, att se till varje enskild elevs behov".
Jag håller med! Det är tufft - så tufft så att jag rätt ofta funderar på att ge upp. Inte för att jag egentligen inte trivs - det är stundtals ett förbaskat kul, fritt och stimulerande yrke - men, det kräver verkligen ett extremt engagemang och det tar på krafterna. Kombinerat med detta att alla är proffs på skolan eftersom de själva har gått där en gång och att lärarna som yrkesgrupp hela tiden ifrågasätts av media, politiker, föräldrar m fl gör det att jag ibland önskar att jag kunde få fokusera på att göra ett bra jobb på något kontor eller liknande, fritt från alla andras åsikter om hur mitt jobb ska göras.
På något sätt verkar man glömma bort att lärare också är människor. Vissa dagar är bra dagar då allt flyter på, man känner att man gör ett bra jobb, fattar rätt beslut, bidrar med bra saker, upplever att eleverna är nöjda. Vissa dagar fungerar det sämre, saker blir inte som man tänkt sig, man hinner inte med allt, tvingas prioritera, några blir besvikna, man är stressad, trött och man kanske tvingas markera eller "ryta i".
Efter alla mina år i skolan upplever jag att de allra, allra flesta av mina kollegor verkligen vill göra ett bra jobb. De engagerar sig i sina elever, de vill utveckla sig, tänka nytt, planera intressanta lektioner, hålla sig ajour inom sitt ämnesområde, arrangera studieresor, engagera föreläsare m.m. m.m. Men tid och resurser sätter käppar i hjulet. Konkurrensen om eleverna kräver att man förutom att vara en god pedagog även ska fungera som marknadsförare, fotograf, webmaster, copy-writer, projektledare, göra saker som syns och får uppmärksamhet och dessutom hinna med att berätta om dem. Man ska dessutom hinna med att driva utveckling, handleda projektarbeten & UF-företag, samverka med näringslivet, fixa praktikplatser, göra praktikbesök, klara av att agera IT-tekniker, kunna fixa krånglande datorer, kopieringsapparater och skrivare, lära sig att hantera ett antal olika administrativa system och svara på mejl, sms och telefonsamtal från kollegor, elever och föräldrar. Helst ska man dessutom även hinna med att jobba internationellt, skriva projektansökningar på engelska, hålla kontakt med kollegor utomlands samtidigt som man arbetar med kvalitetsutveckling, planerar för hur man kan integrera IKT i större utsträckning i sin undervisning, deltar i olika möten och skriver omdömen inför utvecklingssamtal. Listan på måsten kan göras lång...
1994 när jag började som lärare så låg mitt fokus på tre saker - lektioner, för- & efterarbete - och det fyllde tiden tillsammans med en och annan konferens. Tittar jag på min arbetsvecka idag så har det skett en enorm förskjutning. Lektionerna finns självklart kvar och har dessutom blivit fler till antalet, men tiden för för- & efterarbete har minskat drastiskt. Konstruerar prov, fixar med PowerPoints, läser PM, rättar, kollar intressanta artiklar som kan användas i undervisningen, skriver omdömen och sätter betyg gör man på kvällar, helger och lov. För detta finns ingen tid i veckorna. Trots att arbetsdagarna i många fall blir långa, i vissa fall mycket långa.
Det brukar sägas att det är viktigt med tid för reflektion - jag undrar lite när jag ska klämma in den - tur att man har sommarlov...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar