2010/04/10

Bättre resultat i friskolor...

Friskoleelever har högre meritvärden och resultat på det nationella matematikprovet än elever i kommunala skolor, enligt en ny undersökning skriver Anders Morin och Malin Sahlén, Svenskt Näringsliv på SvD Brännpunkt. De kommunala skolorna borde kunna förbättra sig minst till friskolornas nivå,

Är inte på något sätt överraskad av resultatet, men är glad över att jag på Folkpartiets Landsmöte argumenterade och röstade för ett förstatligande av skolan. Den svenska skolan idag är långt ifrån likvärdig och uppenbarligen spelar både bostadsort och skolhuvudman en stor roll för vilken utbildning man får som svensk elev idag. Och frågan är är om det så vi vill ha det?

I undersökningen har man jämfört elevernas meritvärden och resultat på det nationella provet i matematik i årskurs 9 och funnit att meritvärdet är 42 poäng högre för en friskoleelev jämfört med en elev med samma bakgrund i kommunal skola. När det gäller matematikprovet så är skillnaden 3,7 poäng. Man skriver i artikeln att man har neutraliserat för individuella skillnader vad gäller kön, föräldrars utbildningsbakgrund och ev. utländsk bakgrund hos eleven.

Resultatet är inget oväntat och gör mig knepigt nog både frusterad och glad samtidigt. Frustrerad över den situation med allt större skillnader som vi har fått i den svenska skolan men glad över att friskolorna uppenbarligen visat att det går att lyckas bättre. För vi behöver verkligen bättre resultat inom svensk skola och inte minst inom matematik och naturvetenskap. Jag är liberal, ekonom och dessutom väldigt engagerad i entreprenörskaps- och företagarfrågor. Självklart är jag i grunden positiv till friskolor och glad över att konkurrensen från friskolorna bidragit till att man tvingats "kavla upp ärmarna" inom den kommunala skolan, men utvecklingen med de stora skillnaderna (också mellan olika kommuner) oroar mig och jag tror att det är nödvändigt med både mer lika villkor mellan fristående och kommunala skolor och ett återförande av den svenska skolan till staten för att komma till rätta med detta.

Artikelförfattarna tar också upp en rad framgångsfaktorer och jag Inser efter flera år inom den kommunala skolan att det finns en hel del att jobba med... Dessutom finns det ju en del som borde beaktas av de som i dagarna jobbar med att förhandla fram ett nytt läraravtal...

...faktorer som forskningen pekar ut som kännetecknar framgångsrika skolor är tydlighet i styrning och ledarskap som framför allt inriktas på kunskapsmål, höga förväntningar på eleverna, kompetenta och engagerade lärare, extra stöd till lågpresterande elever, regelbundna uppföljningar samt ordning och reda. Den totala resursnivån har mindre betydelse, däremot är det viktigt att resurser och arbetstid i tillräcklig utsträckning används till undervisning. Duktiga lärare måste premieras lönemässigt.



2010/04/07

Dags att låta väljarna bestämma...

I TV-programmet Agenda debatterades ikväll bl.a. kravet på att följa partilinjen i riksdagen.

Cecilia Wikström (Fp), personvald riksdagsledamot i valet 2006 var kritisk till att hon blivit uppmanad att "kvitta ut sig" inför en omröstning där hon hade en avvikande uppfattning än partiet och slog fast: "Jag äger mitt mandat".

Debatten, där Björklund (Fp) och Wetterstrand (Mp) deltog, kom sedan att handla om just att vi i Sverige egentligen har partival och inte personval. Själv har jag efter en rad händelser i samband med nomineringar, både i Sandviken och övriga Sverige funderat på om det inte vore dags att låta personvalet ta över.

Tyvärr är det färre och färre som väljer att engagera sig politiskt genom att bli medlemmar i ett speciellt parti, bara detta innebär på sikt ett hot mot demokratin. Det innebär vidare att i flera fall är ett mycket begränsat antal människor som via eventuella provval och på nomineringsmöten och årsmöten bestämmer ordningen på partiets lista till Kommunfullmäktige, Riksdag och Landsting och därigenom "väljer" vilka personer som ska väljas. Möjligheten att kryssa sig förbi och bli personvald finns självklart men det är i praktiken rejält svårt att lyckas.

I Sandviken valde nyligen Mats Sundberg (M) att lämna partiet efter ett internt bråk och blir politisk vilde i KF. Sundberg har under den innevarande mandatperioden haft en hel del tunga uppdrag, men blev inför valet 2010 "nedpetad" till en 9:e plats på KF-listan. Själv har jag valt att inte kandidera till Kommunfullmäktige i årets val, också efter interna partikonflikter, som delvis hade samband med årets nomineringsprocesser. Dessa händelser är långt ifrån unika men får mig att, tillsammans med debatten i kvällens Agenda, att reflektera över om det inte är dags att göra om valsystemet och låta personvalet bli mer avgörande.

Låt väljarna få betydligt mer att säga till om när det gäller att utse vilka som ska företräda dem i Kommunfullmäktige, Landsting och Riksdag! Det skulle i alla fall ställa krav på ett större politiskt engagemang och ett större ansvar hos de lokala politikerna och en större medvetenhet hos väljarna som genom personval tvingas att ta mer tydligt ställning.

Förmodligen skulle det också skapa utrymme för en bättre bredd, mångfald och representation inom partiet där "gynnande av likasinnade", "ryggdunkningar", "tack för gammal trogen tjänst" får stå tillbaka till förmån för engagemang, tydlighet, politiskt vilja och lyhördhet gentemot väljarna. Som politiker får man förtroende för en mandatperiod åt gången och när den är slut så blir utvärderingen tydlig.

Lärlingsanställningar bra för kvalitetssäkringen...

Läser om regeringens förslag om lärlingsanställningar inom gymnasiet, komvux och yrkesvux och tycker att det låter riktigt bra. Ett sätt att stärka försöket med lärlingsutbildningar, kvalitetssäkra utbildningen och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan skola och företag. Förslaget säger t ex att anställda och icke-anställda lärlingar ska likabehandlas, att arbetsgivaren har ett ansvar för eleven när den är på arbetsplatsen och att elever på arbetsplats ska omfattas av samma arbetstidsregler som anställda. Tanken är att lärlingsanställningen blir en slags tidsbegränsad anställningsform där LAS inte gäller och som avslutas när utbildningen avslutas eller när kontraktet bryts.

Att kunna lära sig ett yrke på en arbetsplats samtidigt som skolan står för de nödvändiga, grundläggande bitarna är ett värdefullt alternativ för många gymnasieungdomar. Många fungerar jättebra på en arbetsplats i en anställningssituation men vill, kan eller orkar inte med långa dagar med teoretiska studier i skolmiljö. Dessutom som är det ett bra och kostnadseffektivt sätt att hitta nya, intresserade medarbetare och samtidigt få möjligheten att lära känna dem under upplärningstiden. Det finns helt enkelt så himla mycket att vinna med bra samarbete mellan skola - näringsliv och finns det tydliga och bra former så underlättar det självklart. Själva försöket med den nya lärlingsutbildningen har redan inletts och omfattar idag ca 7 000 ungdomar.

Om Sverige ska vara en livskraftig ekonomi som klarar den globala konkurrensen så måste vi ha bra yrkesutbildningar, säger Jan Björklund och jag tror att vi tar ytterligare ett steg i rätt riktning med förslaget om lärlingsanställningar.




2010/04/03

FP hoppar av lärarförhandlingar

(DN 2 april)

Mitt under avtalsrörelsen hoppar Folkpartiet av Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingar med lärarfacken. Partiet anser att arbetsgivarnas krav på en ökad reglerig av arbetstiden fördjupar krisen mellan parterna.

- Jag tror inte att det inträffat någon gång tidigare, säger Lennart Gabrielsson (Fp), styrelseledamot och tredje vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Jag blev överraskad när jag läste om Gabrielssons beslut, men samtidigt inte. Folkpartiet har ett tydligt kunskapsfokus när det gäller skolan och frågan är självklart om en ökad reglering av lärarnas arbetstid till 40-timmars vecka gör att de svenska eleverna lär sig mer. Jag är glad över att Gabrielsson nyanserar debatten och ifrågasätter ett centralt krav på ökad reglering. Redan idag går det ju utmärkt att teckna lokala avtal om 40-timmars vecka för lärare.

Jag tror, att det kan finnas vissa fördelar med 40-timmars vecka för lärare – men inte för att öka elevernas kunskapsnivå utan främst för att syngliggöra hur mycket tid lärare egentligen lägger ner på sitt jobb och för att skapa en bättre och jämnare arbetsbelastning. Det finns åtskilliga lärare, som på ett ibland ohälsosamt sätt tar med sig alldeles för mycket jobb hem och lever ett liv där gränserna mellan arbete och fritid är utsuddade eller mycket otydliga. Men, frågan är om lärarna som yrkesgrupp är ensamma om detta? Hur många andra ambitösa yrkesmänniskor jobbar inte hemifrån när barnen har lagt sig eller kollar jobbmejlen i mobilen under helgen? Frågan är även om det inte är möjligt att skapa en bättre arbetsbelastning via dialog mellan lärare och skolledning?

I sin debattartikel i DN 15 mars så skriver de 198 skolcheferna att en anledning till att införa 40-timmars vecka är bibehållande av ferietjänsten äventyrar den kommunala skolans existens eftersom konkurrensförutsättningarna mellan kommunala skolor och friskolor är så olika. Ja, konkurrensförutsättningarna är olika, på flera sätt, det kan jag hålla med om, men rekryterar man de bästa lärarna genom att införa 40-timmarsvecka? Jag tror inte det, och jag känner till flera friskolor där man valt att slopa 40-timmarsvecka för lärare och istället valt att återgå till ferietjänst. Varför? Jag misstänker för att 40-timmarsvecka inte direkt är en konkurrensfördel...

Man har även 40-timmarsveckan som argument för att alla elever i större utsträckning ska bli sedda och få den hjälp de behöver. Självklart måste vi alla arbeta för detta, men det är väl inte aktuellt att införa 40-timmars vecka även för de svenska eleverna? D.v.s. de 35 timmar som lärarna redan idag fullgör på sin arbetsplats borde räcka mer än väl för detta. Problemet att många av våra svenska elever inte får tillräckligt med tid beror nog mer på klassernas storlekar, schemaläggning, en ökad administration för lärarna m.m. Vi har många problem att lösa på våra svenska skolor och flera förbättringsområden, men man löser inte detta genom att ta bort lärarnas förtroende arbetstid.

Lärarna arbetar i nuläget 45 timmar per vecka. Skulle 40-timmars vecka införas så skulle arbetsgivaren förfoga över ytterligare 5 timmar per vecka samtidigt som 5 arbetstimmar per vecka, under den tid eleverna är närvarande, försvinner. Varje lärare ska alltså klara av samma jobb på ca 11 % mindre tid. (En justering nedåt skulle kosta kommunerna alldeles för mycket). Frågan är om detta är rimligt? De flesta lärare upplever nog inte att de har alldeles för mycket tid till förfogande utan snarare för lite… Ett par dagars extra planering innan terminsstart skulle säkert visserligen vara välbehövligt för många, men flera veckor? Och med ett mer flexibelt uttag av semester så är det dessutom inte säkert att samtliga i ett arbetslag är närvarande i alla fall.

Självklart måste det vara bättre att lärarna är i skolan när eleverna är det - både för att lärarna är till för eleverna och för att 40-timmars vecka för lärare får konsekvenser för kommunerna som kommer att kosta pengar. Framför allt, får vi får inte en bättre skola av att ytterligare reglera lärarnas arbetstid. För att få en bättre skola, måste vi få läraryrket mer attraktivt och för detta krävs det helt andra saker, såsom en ny lärarutbildning, högre löner, alternativa karriärvägar, bättre organisation på skolorna som möjliggör en ökad samplanering, satsning på kompetensutveckling och vidareutbildningar m.m. m.m.

Andra som bloggat om artikeln:

Runo Johansson

Mikael Wendt

Helene Odenljung

Lotta Edholm

Lars Persson

2010/04/02

Belgiskt besök

Det var hemskt länge sedan jag skrev någonting på bloggen inser jag... Det har hänt mycket och jag har varken haft tid eller riktigt orkat skriva något. Kanske det känns som om jag har landat lite efter alla resor och händelser nu - framför allt ska det bli otroligt skönt med några dagars påskledighet.

Veckan som var fylldes annars av besök från Belgien. En belgisk UF-lärare hade hittat mig på communityn JA-YE Connect och skickade iväg ett mejl med en förfrågan om vi var intresserade av någon form av utbyte. De var intresserade av att komma till Sverige veckan innan påsk. Fick mejlet i höstas och tyckte att det lät som överkomligt och lagom stort besöksprojekt. 3 nätter på plats i Sandviken, 3 dagar med program. Med intresserade och hjälpsamma kollegor, och ett bra nätverk så var inte planeringsfasen speciellt betungande heller. Däremot så var det inte jättelätt att få samtliga 22 åk 1-elever intresserade och entusiastiska över besöket...

Blev hursomhelst ett mycket trevligt besök. De två kvinnliga lärarna som kom visade sig vara både glada, entusiastiska, lättsamma, tacksamma och trevliga och vi hade tre bra och givande dagar tillsammans. De 5 värdeleverna och deras familjer gjorde ett jättejobb och alla de belgiska eleverna var jättenöjda. Kul! Dessutom bidrog min vän och sångkollega Carina till en uppskattad och intressant tisdag genom att genomföra 2 jättebra guidningar på Sandvik och Göransson Arena. Toppen!